blaj blaj

Jag förstår inte hur tiden kan gå så himla fort! Det känns som att jag inte hinner med! Jag har så mycket som jag vill göra - men vad gör jag istället? Jag jobbar järnet och tränar, festar och sover sen bort min fritid.
...och jag kan fan inte klaga! Jag trivs med att ha det såhär. Jag trivs med att vara fullbokad. Jag trivs med det jag gör.
Fan vad roligt det blir att åka till Thailand med dig, älskling! Två backpackande bruds i ett varmt land med många paraplydrinkar!

Idag blev jag brunett!

Lycka

är att:
- hitta ett par snygga jeans till otroligt bra pris på julrean!
- äntligen komma till skott och köpa en klänning man har kollat på i ett halvår.
- spendera en hel eftermiddag på ett mysigt café med en go' vän.
- fortfarande vara lite smått bakfull (två dagar senare) efter en otroligt lyckad utekväll.
- vara nöjd med julen och alla klappar.

Julkort

"Råkade få ett mess som inte var avsett för mig men som handlade om mig. Därav den stora tystnaden. Blev oerhört ledsen men tack och lov är jag inte lika långsint som du!
Älskar dig och önskar dig en riktig skön helg!"

Du skulle väl lika gärna ha kunnat skriva att "Nu skickar jag lite dåligt samvete med posten så att jag inte riskerar att du får en bra jul". Om du skulle låta det vara helt ocensurerat så skulle du även tillägga "med din "fittiga", jävla, lyckliga familj och den där Lena!". Jag kan inte förstå att du ens överväger att kalla mig långsint!
Jag är egentligen varken arg eller besviken längre för jag har inget annat än ilska eller besvikelse att vänta mig från dig . Jag är så jävla mycket bättre än vad du är. Jag vet bättre än att svälja skiten. Jag tar åt mig, jag reagerar starkt och sen släpper jag det men varenda gång jag släpper det så är du där för att dra upp skiten igen. Jag avskyr det.

Varenda litet ord du skriver kan bygga upp mer ilska i mig än vad någon annans ord kan göra. Varenda bokstav du skiver till mig är laddad med dåligt samvete. Hur fan kan du kalla mig långsint? Hur FAN kan du fortfarande kunna ge mig dåligt samvete? Tar det aldrig slut?
Du lyckas så jävla bra och jag avskyr att jag fortfarande älskar dig.
Jag tar mig i kragen och jag släpper. Jag skäms över att du verkar göra allt för att mitt liv inte ska kunna bli bättre än ditt. Du tar så många år ifrån mig och förmodligen så tar du lika mycket från mig som någon annan tog från dig.

Du har fyllt min "påse" med så mycket skit och nu får det inte plats mer. Allt du säger idag rinner förbi men det skakar ändå om "påsen" varje gång. Varje gång blir jag lika upprörd.
Du vet hur du ska göra och du gör det jävligt bra.


Julkort är tydligen alltid laddade med dåligt samvete. Till er som jag skickat julhälsningar till - se det som en kärleksförklaring och därför är det inte laddat med dåligt samvete. Jag älskar er och skulle aldrig göra er illa. Sen vet jag inte vilka, eller om det ens är några av er, som läser det här.

Emma

Jag är så stolt över dig. Jag vill berätta det för dig på alla sätt, du är så jävla underbart, fantastiskt stark! Jag beundrar dig! Jag älskar dig.
...och du är min förebild!

Mitt livs största kärlekar...

...är inte nödvändigtvis två människor jag varit galet förälskad i utan snarare två människor som ger/har gett mig inspiration och/eller har varit med på många av mina äventyr.

Min bästa vän - Min stora kärlek.
Det går hela tiden upp och ner, vi skrattar och vi gråter. Du ger mig inspiration med ditt engagemang och är med på de flesta av mina äventyr. Du känner mig. Du ger mig allt och lite till. Du berör. Vi går igenom svårigheter tillsammans och vi gör det ibland även svårt för varandra. Vi pratar. Vi älskar. Vi lever.
...Och vi ska gifta oss! Ni är alla välkomna till vårt bröllop.

Min vän - min inspirationskälla sen flera år tillbaka.
Jag såg dig. Jag lärde känna dig. Jag föll för dig, fast på vårt sätt. Jag hann aldrig visa dig. Jag hann aldrig förstå. Sen förlorade jag dig långt innan jag ens fick chansen. Jag tappade bort dig och du kom aldrig tillbaka.
Inte förrän nu förstår jag vad fan som hände - egentligen. Har jag blivit vuxen, eller förstår du vad jag menar? Det förblir alltid speciellt. Jag har aldrig varit förälskad i dig men jag tror att du är väldigt nära det som skulle kunna liknas vid "min perfekta dröm".
Och du vet precis vem du är.


Snackar vi "annan" kärlek snackar vi ju självklart andra människor. Ni vet.

Kelda

Jag tycke om Kelda för de gör goda soppor. Eller, är det då Arla jag tycker om? Vad vet jag haha men tur är det i alla fall att Kelda gör goda soppor! Vad skulle jag annars äta när tungan är uppriven på grund av att min ståltråd har lossnat? Ni som tidigare har haft räls förstår nog hur miserabelt det känns när ståltråden som håller era fina tänder på plats lossnar. Jag vill klippa av ståltrådsjävlen för att jag är så JÄVLA hungrig men jag då får vänta i minst en månad på att få en ny ståltråd och då kanske tänderna hinner flytta på sig (?). Jag kan inte heller böja ståltråden eftersom jag förmodligen då också måste skaffa en ny. Den får helt enkelt sticka rakt ut i munnen på mig och sticka hål på tungan varje gång jag rör den! Fan vad misslyckat..
..min poäng är dock fortfarande att det är tur att Arla är så bra på att göra goda soppor! :)

Vad är det som händer Sis? Du verkar lite ur balans..? Jag älskar dig. Träffa mig.

Tack för igår mina fina vänner. Vilka tanter vi är, vi träffas för att baka. Det är väl gulligt? Gott julgodis blev det i alla fall! :)

Hopp

Jag vet inte vad jag gör om du förstör för honom som du har gjort och gör för mig. Jag slutar aldrig tänka på dig. Du jagar mig konstant. Jag drömmer om dig och påminner mig själv om dig hela tiden. Jag vill ju inte ens tänka på dig! Jag vill inte oroa mig. Jag vill inte prata om dig. Jag vill inte nämna dig. Jag vill inte höra dig nämnas.
Jag vet att jag måste. Jag är duktig på att svälja och jag tar det som en kvinna.
Du kommer jaga mig för resten av mitt liv och jag hatar det. Jag hatar det verkligen. Inte dig - jag önskar fortfarande att allt bara är påhitt. Jag borde ta tag i det här och få det överstökat men ge fan i att flytta till Gustavsberg. Sluta jaga mig innan hoppet övergår till hat.

Jag lever mitt problemfria liv jävligt bra. Det mesta flyter på som det ska och för det som inte gör det lägger jag ner extra tid på lösningar. Jag går min egen väg och jag vet vad jag vill. Jag tar mig dit. Filosofin jag försöker leva efter som handlar om allt där inte ångest eller problem inkluderas får mig att hoppas på att det som gnager bakifrån snart kommer finna en bra lösning.
Jag är inte en ledsen människa och jag vill inte bli det. Jag avskyr det faktum att jag ofta vaknar upp med andan i halsen och tårar i ögonen. Jag gråter oftare än vanligt. Varför ska det vara så svårt att hålla tillbaka helvetet nu? Jag avskyr att jag skriver om sånt som får mig att gråta. Jag avskyr att gråta, det får mig att känna mig svag. Jag vet mycket väl att det kan anses patetiskt att jag bloggar mina feelings men jag får sån jävla skrivkramp av att skriva för hand. Plus att jag vill få ur mig det. Då slipper jag prata om det. Thats it.

Fishy var här hela helgen och det var fantastiskt trevligt. Mina föräldrar hoppas förmodligen innerligt på att jag ska bli obotligt kär i min vän Svärmorsdrömmen och Svärmorsdrömmen i mig. Du sålde din själ då du gav Lena choklad vännen, haha.

- Är du intelligent?
- Jag är random.

It's to late to apologize

Hur fan tror du att det bara försvinner genom att ge honom falska förhoppningar?
Du är så jävla naiv.
Ta tag i ditt liv och gör något bra av det.
Ett förlåt räcker inte längre. Jag vill se dig agera. Annorlunda.

I’m holding on your rope
Got me ten feet off the ground
And I’m hearing what you say
But I just can’t make you sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down
But wait...
You tell me that you’re sorry 
Didn’t think I’d turn around and say.. 

That it’s too late to apologize, it’s too late
I said it’s too late to apologize, it’s too late

I’d take another chance, take a fall, take a shot for you 
And I need you like a heart needs a beat
(But that's nothing new)

I loved you with a fire red, now it’s turning blue
And you say
Sorry like the angel heaven let me think was you
But I’m afraid

It’s too late to apologize, it’s too late
I said it’s too late to apologize, it’s too late

It’s too late to apologize, it’s too late
I said it’s too late to apologize, it’s too late
I said it’s too late to apologize,
I said it’s too late to apologize,

I’m holding on your rope
Got me ten feet off the ground...

Perfect!

This summary is not available. Please click here to view the post.

Tisdag

Det är torsdag hela veckan nu för tiden. Jag vet mycket väl att det är tisdag idag men det innebär ju att det snart är torsdag igen. Det är alltid torsdag!
Jag tycker om torsdagar. Det är dagen efter onsdag som innebär Body Jam, Funkykidz och Aerobics. Det är dagen före fredag som innebär fest eller annat skoj. Det är dagen då torsdagsgänget samlas och käkar goda middagar. Det är en meningslös dag mitt i veckan som därför inte innebär prestige.
Jag tycker som sagt om torsdagar. Idag är det tisdag och det är inte så pjåkigt det heller förutom att jag varken kan komma åt inkorgen eller skicka/ta emot sms från min mobiltelefon. Batteriet dog igår under ett telefonsamtal och sen blev den knäpp. Hoppas den kryar på sig snart.

I lördags (förövrigt två dagar efter förra torsdagen) så firade Body Joy fyra år. Personalen vandrade omkring på stället i finkläder (allt från skjorta och byxor till balklänning) och servade våra medlemmar. Klasserna var fulla och det fanns god plockmat att smaka på. Ett par av centrumets butiker befann sig uppe hos oss där de sålde sina prylar (allt från godis till kalsonger). Det var i allmänhet galet mycket att göra och jättemycket folk som var uppe och kikade. Även ett par nya avtal såldes, JÄTTEKUL!
På kvällen fortfatte vi på Siggesta med medlemsfest. Bra drag, god mat och mycket röj nedanför scenen där coverbandet Byllerbyn spelade. Mycket folk i baren, fler på dansgolvet. Haha, vi var säkert hela 10 pers under 30 tror jag! Wtf, who cares! Jag är ju van, det är så jag har växt upp! Kvällen slutade, ahahahaha, som den gjorde - i tid för familjen Hedlunds del då både jag och pappa skulle upp i ottan. Hannah stannade kvar och höll ställningarna! That's my girl! :)
Monicorna är förövrigt de mest klockrena cheferna man kan tänka sig.

För övrigt så längtar jag till på fredag då Fishy kommer upp! Det ska bli så härligt att få umgås lite grann med min allra bästaste göteborgsgalning!

ingenting

Jag har ingenting att skriva om. Jag har ingen energi att lägga på sånt som är oviktigt, eller snarare mindre viktigt. Jag har ingen lust att låtsas att jag är på topp. Jag är inte på topp men jag önskar att jag var det.
Jag har ingenting att dela med mig av. Jag har ingenting mer att ge.
Det är skumt för jag är inte ledsen eller nedstämd, jag trivs bättre på jobbet och jag sover tillräckligt på nätterna. Jag känner mig glad, utvilad, lugn. Ändå är jag inte på topp. Vad fan beror det på? Vad är det som händer?
Jag älskar och hatar hösten. Två starka känslor i samma årstid. Egentligen både älskar och hatar jag alla årstider men just idag skulle jag dö för en sommardag i juni nere på bryggan. När jag insåg att jag skulle spendera den här hösten ensam så tänkte jag att jag skulle göra någonting bra av den. Jag har gjort det! Jag har tjänat pengar och vunnit förtroende. Jag har lyckats jävligt bra med mina funkygrupper. Jag har tagit upp kontakten med gamla vänner. Jag har åstadkommit 4 magrutor och en storlek mindre i jeans. Jag har slutat kontrolläta. Jag har utvecklats som instruktör och även som människa. Men vad fan mer? Allt det där är ju bara på ytan. Det är saker jag älskar och saker jag "är". Men vad gjorde jag av resten?
Jag saknar att komma hem till ett par öppna armar. Jag saknar att kunna säga "att jag sover inte hemma ikväll". Jag saknar att säga "jag älskar dig". Jag saknar att ha möjligheten att ligga vaken sent på nätterna och snacka. Jag saknar att vara stolt över någon. Jag saknar att ha någon att bli förbannad på då täcket känns för litet och rummet för kallt. Jag saknar att ha någon att värma sig intill då man sen fått tag på täcket. Jag saknar att försöka ligga så långt ifrån varandra som möjligt i en liten säng då det är varmt. Jag saknar hud mot hud. Jag saknar en doft att längta efter hela dagen.
Jag tror att jag är en förhållandemänniska trots allt, vem fan är det jag försöker lura? Jag saknar att ha någon att älska lite extra mycket. Jag hungrar efter kärlek och trygghet! Jag är så rädd för att aldrig kunna bli så förälskad igen.

Du är för långt ifrån mig. Jag gjorde aldrig slut med det vi var bäst på men ändå är det vi har idag väldigt långt ifrån det vi hade förut. Var vi sämre än vad vi tror?
Vi var (är!) så jävla bra. Vi gick långt och kunde ha gått längst tillsammans. Jag planerar att gå längre än så.

Jag har Skolådan. JAG HAR DEN! Ha! Och jag har sett slut på Sex And The City för typ 3dje gången. Vad gör man när ens bästa vän "tar slut" (No offense Emelie, men det är faktiskt inte dig jag spenderar 2h varje kväll tillsammans med :p)? Jag har ett avsnitt vardera av mina favoritserier som ligger här på datorn och väntar på mig kvar men vad gör jag när de också tar slut? Nu känner jag mig ensammare än någonsin. Fantastiskt.


Fan! Sandra! Varför tog jag inte VoB-killens nummer? Vad tänkte jag på! Han kunde ju dansa för fasen! Det är inte varje dag man hittar en sån! ^^

Om inte annat så muckar David snart. Och Fidde har snart pyjamasparty. Och på lördag är det 4-årsjubileum på Body Joy och medlemsfest. Och nästa helg kommer Fishy upp. Nästa vecka är det också avslutningar i alla mina Funkygrupper! Mitt liv är inte total misär men fan vad ensamt det är så här på hösten. Jag lider av att komma hem varje kväll och inse att de enda vänner jag har som orkar med mig nonstop mellan 21-02 på natten är mina tv-serier. Jag trodde aldrig att jag kunde bli en sån nörd!

Jag lämnade i alla fall tillbaka klänningen jag tänkte ha på Body Joys 4-årsjubileum. Det är tema "långklänning" men fan, jag är inte bra på långklänningar. Thats not my thing. Det blir något lite mer i min smak, som t.ex väst och bjus och kjol. Svarta pumps.

I'm off.

Ett par....

...gamla citat jag hittade (augusti 05 - februari 06):


mitt i en konversation om ngt...
Alex: Nej, antingen är man straight eller så är man gay..!
Mli: ...Eller bi!
Martin: Att vara bi innebär bara att man är girig!
(Mli, Kalle och Alex dör i asgarv!)


Mli: Micke, du ser ut som en saltisunge!
Micke: Mli, du ser ut som en BD-poppare!


...”den springer snart in i min rumpa!”
”Elelelelelelelelelel!”
”Dy, jag hörde din penis röra sig... Du kom i mitt öra!”
”Elelelelelelelelelele!”
”Dy, jag ser din penis!” Hahahahahahahahahaha


"Herr Ahlsén säger:
så...
0 = allt som inte är lika med sig själv
1 = alla element som innehåller allt som inte är lika med sig själv
Herr Ahlsén säger:
det du ! :D :D :D"


”shit vilken bajskorv, känns som att bli tryckt!”

"Im always speaking well good english when im sober.... no fuck, i meant drunk!"

I do miss you guys...

Höstlov

Nu har mina änglar höstlov så det är ingen dans på över en vecka för min del. Nu får jag massor med tid över för saker jag normalt inte hinner med och det ska bli skönt med lite paus. Men tråkigt!
Onsdag är det aerobics. Imorgon ska jag hitta på en koreografi och börja ragga folk till mitt pass, så att det inte är 3 pers som kommer. Det går ju inte!

Anki är i Stockholm. Hon bor hos Ellika (som jag inte hälsat på, även fast hon bott i här sen i somras). Vi ska förmodligen partaja lite på onsdag. Besöka baba. Det blir nog najs, har inte träffat någon av dem på länge trots att de är två av mina absolut bästa barndomsvänner. Vi är lika dåliga alla tre.
Det ska hur som helst bli väldigt najs att träffas igen. Gamla gänget, tjejerna jag spenderade mina somrar med. Tjejerna jag upplevt så mycket med. Vi är lika olika. Haha, det stämmer bra in på oss. Lika olika.

Hade en heldag tillsammans med David idag. Det var najs, eller, mer än najs! Det blev en sen lunch på ett mysigt café med mysig musik och långpromenad runt en liten del av kungsholmen. Skönt att ha någon jag kan retas med och mula med löv utan sura miner. Bara skratt, bra snack och mys. Skönt väder med fantastisk höstsol men lite för mycket vind för min smak. Det är så fint nu när det är gula löv på träden (och på marken!). Mysigt med mycket kläder men det betyder också fler prylar att hålla reda på.
Vet inte hur jag ska "reagera" på hur promenaden slutade. Vi har ju vår deal och det kändes naturligt. För naturligt. Det var hur som helst klart mysigt!

Sitter och diskuterar skidresa till Trysil med Johan nu. Mycket bra priser för slutet av januari för en stuga för mellan 16-19 pers. Vill du följa med så ring! Det blir mycket bra skidåkning och förhoppningsvis grymt röj! :) Och god mat, eftersom jag är där! ;) Låter det lockande med en lyxstuga en hel vecka (jacuzzi, bastu, öppen spis, tre badrum, läckert kök, internet, kabeltv) för mellan 1500-2500 kr per person? Oh yea!

Body Joy

Back to basics. Jag älskar de här dagarna då jag äntligen får sitta i receptionen på Body Joy igen. Det händer ju bara någon gång i veckan nu för tiden, men fan vad det är värt det! I loooooove my job.
Det ska bli skönt med lite lov och grejjer nu nästa vecka. Jag jobbar som vanligt men har inga Funkykidzklasser i och med att det är höstlov för barnen, men jag behöver ladda om på nytt känner jag. Det tar så mycket energi och ändå älskar jag det. Jag älskar mina barn. Jag älskar mitt jobb.
På onsdag börjar jag hålla aerbicsklasser regelbundet! Wei! Varje onsdag 18.30 kommer jag hålla. Jag är så bra. Och Lena vet inte vad hon har gett sig in på... Jag har lite skuldkänslor, tänk om det blir skitdåligt! Eller skitbra! Då får hon konkurrens! ;)

Det är skönt när det börjar lösa sig för människor runt om en igen, när de verkar vara relativt nöjda. Det ger mig hopp om att saker runt mig också kan lösa sig tillslut.
Jag vill att du mår bra men sen vet jag inte hur mycket jag känner för att bygga upp en ny relation med dig. Jag känner ju inte dig, jag känner den du blir. Det är det enda jag kommer ihåg och förmodligen den enda delen av dig jag har träffat. Visa mig att du är värd att lära känna.
Allt runt dig ger mig ångest och skuldkänslor. När vi ska träffas måste jag bygga upp min självkänsla på nytt så att jag inte börjar skaka. Jag vet inte varför jag börjar skaka - jag bara gör det. Jag är så... ovan vid att träffa dig. Jag är så ovan vid och ovetande om att du också är en bra människa innerst inne. ´
Jag vet inte vem jag är när du är med. Du säger att du känner mig bäst och att du vet vem jag är och att jag är dig upp i dagen. Men vem fan är du? Jag vill inte vara den jag ser i dig. Jag vill vara jag. Emelie, som Emma känner. Emma vet vem jag är. Och pappa. Från start.

Hahahahahaha såg just att det står "Ögontvätt" på flaskan med spraymedel för solarieögonskydden. Tänkte sätta dit en till lapp med texten "för dig som ser dåligt" eller "för dig som har tröttnat på linser och glasögon". Haha, jag är kvick ibland!

Dags att röra sig mot bussen... Slut för idag, tack för idag! Lets dega framför sex and the city! :D

sjukdom

Nu fick jag det svart på vitt. Du är sjuk. Och vad gör det mig?
Har jag varit blind eller har du varit duktig på att dölja?

Det är galet vad många frågor jag vill ha svar på, men förmodligen vet du inte om det själv s åjag kan inte fråga dig.

Vad gör jag nu?

Jag gav dig ett ultimatum - allt eller inget - och jag tror att jag har fått mitt svar i och med att du inte hör av dig. Du sa förlåt och det värmde men den här gången räcker inte det.
Jag älskar dig men det tar för mycket kraft för att jag ska orka med om jag inte får någonting tillbaka. Sänk dina krav och var nöjd med det du har och den du är för en gångs skull. Jag vill att du är nöjd med att ha mig där istället för att vara besviken över det jag inte kan ge. Jag är inte perfekt.

Jag kan inte vara den du alltid slänger skit över. Jag kan inte alltid vara den som blir utskälld för att din situation inte passar dig. Jag kan inte alltid vara din air bag. Jag kan inte alltid ge dig det du behöver.
Jag kan vara din bästa vän. Om du vill ha mig.

När jag verkligen, verkligen behöver dig är du helt fantastisk. Du tröstar och får mig på bättre humör. Jag litar på dig och pratar med dig. Jag bryr mig om dig. Jag älskar dig. Problemet är bara att du inte förstår hur ofta jag behöver dig. Bara en liten del av dig som kanske säger att "du är fantastisk" eller frågar hur jag mår, mer än bara på söndagarna då vi leder funkykidz tillsammans.
Jag har försökt hjälpa dig och få dig att prata om det som får dig att må som du gör. Du vill inte prata med mig och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag försöker och har gjort det i flera år. Kan du inte se det?

Varför är det alltid mitt fel?
Ett svar och jag skulle vara mycket tacksam.

Egentligen så hade jag bara tre saker att säga:
1. Jag tror att det är dags att du slopar ditt negativa tankemönster då det bara gör dig illa.
2. Du är fantastisk. Var nöjd med det du har och den du är.
3. Jag älskar dig.


Problem existerar inte längre för mig. Jag försöker se allt från ett annat perspektiv än vad jag gjort tidigare.
Ingenting är omöjligt. Vissa saker tar bara lite längre tid.


I övrigt så var sjöslaget klockrent.
Och så längtar jag till nästa helg.

Miss the good times

Jag saknar det gamla - NU3, gänget, Karin, måltiderna i Body Joys personalrum, alla hemmafester, Martin x2, Martins mammas säng (hahahahaaha)... Allt det var en trygghet i sig, och jag saknar faktiskt allt det där som då var så självklart. Nu är ingenting självklart längre, alla jobbar/pluggar på olika ställen, olika tider och man får planera en vecka i förväg om man ska hinna ta en snabbfika. Det är helt galet ovant.
Kom och tänka på allt det här då jag satt och kollade igenom gamla bilder från hemmafester hos Melin och Edvard (ölspelet!). Saknar det stora gänget som vi var som alltid träffades på helgerna. Saknar alla grabbar. Saknar tryggheten med att alltid veta vad som hände nästa helg och vilka jag skulle träffa. Det var ganska länge sen vi hade det så men fasen vad jag saknar det ändå.

Jag känner mig ensam, det är nog där tankarna på gänget grundar sig. Tanterna på jobbet är tanter och chefen är trevlig. The Big Body Joy-family träffar jag inte lika ofta, då jag inte hinner spendera hela kvällarna där längre, mostly pga jobb. Jag jobbar/tränar och går hem nu för tiden, mer hinner jag inte med. Förut var det tjejernas samlingsplats, vi umgicks så gott som varje dag utan att vi tänkte på det då.
Fan vad jag saknar det. Jag saknar våra "efter skolan-måltider" i personalrummet med Jocke och Mange (hahahaha, "LiggMagda"). Vilket sexsnack! Det är inte samma sak där utan er längre. Den enda som är kvar där med mig är Magda och henne saknar jag ändå eftersom att vi inte träffas lika regelbundet.
Jag saknar Sandra och det vi hade när vi bodde i England. Vi var verkligen close och det betyder mycket för mig. Det är alltid roligast när du är med.
Jag saknar Patte, hon är i och för sig hemma nu i veckan, men jag vill att hon bor hemma i Sverige och är på Body Joy när jag kommer dit.
Fy fan vad bortskämd jag var och det enda jag såg då var problem. Jävla skit. Jag älskar ju er!

Känns skönt att allt runt mig och Alex börjar lägga sig och att vi kan prata igen som förut. Jag har saknat att snacka skit med honom, precis som så mycket annat med honom jag saknar. Jag saknar hans familjer och blev nästan gråtfärdig när jag för en stund trodde att Johannes inte kom ihåg mig. Jag saknar allt det där också.
Egentligen så saknar jag nog tryggheten och vanan av att alltid veta vad som händer samma kväll och vem/vilka jag umgås mest med. Jag saknar att få asgarva med er varje dag och att klura ut hur vi ska hjälpa varandra.

...men nu har jag bestämt mig. Jag ska sluta grubbla och istället gå vidare. Jag vill leva efter principen att "jag ångrar ingenting", som jag redan gör då det gäller belut eller händelser på fyllan. Det skulle vara så jävla skönt att slippa leva med ångest och tvekan. Allt jag gör vill jag ska ha betydelse för nuet och för framtiden, jag kan ju ändå inte förändra det som redan skett.
Jag orkar inte ångra att jag sa ifrån när det gick för långt mellan mig och mamma, jag saknar inte det vi har haft de senaste sju åren ändå och vill inte ha tillbaka det. Jag vill ha tillbaka min mamma som jag minns henne från när jag var liten - då var hon världens bästa mamma och jag vet att ingen skulle säga emot om jag frågade dem. Jag ångrar inte att det blev som det blev men jag måste sluta grubbla och tänka på vad jag kan göra åt situationen idag och tänka på framtiden. Jag vill att mina barn ska få uppleva min mamma som hon en gång var.
Jag ångrar inte att jag inte höll kontakten uppe med familjen Karpegård. Eller jo, jag ångrar det men vill istället göra någonting åt det. De är fantastiska.
Jag vill inte ångra någonting. Jag vill lösa situationerna idag istället.

Mycket som har hänt har påverkat mig som människa. Jag tror att min osäkerhet i att finna trygghet beror mycket på min relation till mamma. Jag har jättsvårt att lita på att folk tycker om mig och vill att jag ska må bra och jag ursäktar mig om jag gör det svårt för er. Jag är aldrig särskilt svartsjuk, jag har bara svårt att lita på att folk tycker om mig. Jag ber framförallt mycket om ursäkt till Emelie för det. Jag vet att det är "du och jag" men jag har ofta svårt att se varför och behöver därför mycket bekräftelse från dig. Du är fantastisk och jag älskar dig. Du är min bästa vän och det blir alltid bäst med dig.
Det finns en människa jag aldrig känner att jag behöver tveka på (utöver familj). Hon är också den enda människan jag inte ständigt behöver bekräftelse ifrån för att känna kärlek - Emma. Hon vet, för hon har varit med från början (1989).

Trots all saknad så mår jag väldigt bra. Jag har hittat mig själv och vet vem jag är då jag i snart tre månader har behövt "facea" allt själv. Jag har vänner som hjälper mig att ta de värsta stötarna och jag vet vilka de är.
Jag jobbar mycket och har just nu både nackspärr och lindrig benhinneinflammation i båda benen. Jag är ofta trött och/eller skadad. Ber om ursäkt om ni får höra klagomål över tröttheten men det är nog dags att jag börjar inse att jag kanske inte är så trött som jag tror utan att det egentligen bara är standardsvaret på frågan "Hur mår du?".
Livet lättar och molnen skingrar sig. Allt är möjligt bara det att det svåra tar lite längre tid. Jag reser på mig sakta men säkert och inser lite mer för var dag att jag kan vara stolt över mig själv utan att ständigt blir bekräftad. Det är tufft att leva ensam (hahaha, det låter som jag är 45 år gammal och nyskild :p). Jag har aldrig varit särskilt stolt över mig själv - det är dags att ändra på det och ta saker för vad de är och sluta tycka synd om mig själv.
Jag är inte ensam - det är en annan sak jag måste inse. Det är mål nummer två. Mål nummer ett är att sluta ångra.

Jag meddelar när jag är i mål.

Same, same - but different.

Nicest Thing - Kate Nash

All I know is that you're so nice
You're the nicest thing I've seen
I wish that we could give it a go 
See if we could be something 

I wish I was your favourite girl
I wish you thought I was the reason you are in the world
I wish my smile was your favourite kind of smile
I wish the way that I dressed
was your favourite kind of style
I wish you couldn't figure me out 
But you'd always wanna know what I was about

I wish you'd hold my hand when I was upset 
I wish you'd never forget
the look on my face when we first met 

I wish you had a favourite beauty spot
That you loved secretly
coz it was on a hidden bit that nobody else could see
Basically, I wish that you loved me

I wish that you needed me 
I wish that you knew when I said two sugars actually I meant three
I wish that without me you heart would break
Yeah I wish that without me
you'd be spending the rest of your nights awake
I wish that without me you couldn't eat
Yeah I wish I was that thing on your mind
before you went to sleep 

Look all I know is that you're the nicest thing I've ever seen
And I wish we could see if we could be something 
Yeah I wish we could see if we could be something

----------------------------------------------------------------------------------

Den här låten säger så mycket.
Det är en av de vackraste låtarna jag hört.
Hon gör mycket bra musik, Kate Nash.

lite tid över

Hur ska jag hinna med allt? Jag blir stressad av att tänka på att jag inte har tillräckligt mycket tid på mig för att hinna med allt jag vill. Samtidigt klagar jag på att tiden går alldeles för långsamt på jobbet.

Kollade på en karta som visar punkter på fötterna som är sammankopplade med olika kroppsdelar. Jag har ofta ont i fötterna när jag tränar och den punkten jag får ont i är sammankopplad med magsäcken. Det är läskigt eftersom att jag tidigare haft problem med magsår. Även Hannah har ibland ont i fötterna, hennes punkter strålar från urinledaren, njurarna och urinblåsan, organ som hon har haft problem med. Ska man tolka det som en varning?

Jag har så mycket i livet som jag vill hinna med innan jag fäster mig vid någon och något på obestämd tid. Jag vill bo och leva utomlands, jag vill bli naprapat/kiropraktor, jag vill utbilda mig till dansare, jag vill engagerna mig ännu mer i barn, jag vill bli en fantastisk aerobicinstruktör, även body jam-instruktör etc. Det är mycket jag vill och mycket som är svårt att hinna med. Prestige.
Är det någon som kan lära mig hemligheten bakom naturlig skönhet? Jag önskar att jag hade den förmågan som många av mina vänner har då de kan gå upp ur sängen och se ut som fotomodeller. En annan tränar 6 pass i veckan, äter nyttigt och lever sunt utan resultat. Magda sa häromdagen att jag hade blivit smal och fått former. Jag blev värsta paff då jag tycker att jag ser precis likadan ut som jag gjorde för tre år sedan. Problemet var då att jag inte ens kunde acceptera mig själv som jag var utan var tvungen att "sluta" äta för att känna att jag var snygg. Lena och jag snackade om det härom dagen, jag förstod aldrig att de tog det så allvarligt.
Nöjd blir jag nog aldrig men jag känner idag att jag kan leva med den jag är. Jag är stolt över den jag har blivit men hoppas även på en förbättring i mitt yttre. Jag är nog inte ensam om den önskningen.

Jag vill skriva också. Jag älskar att skriva och det är förmodligen anledningen till att jag bloggar. skriver dagbok och insändare samtidigt. När jag skriver får jag alltid beröm. Pappa uppskattar alltid det jag skriver (sålänge min text inte inkluderar minapolitiska åsikter) och det gör mig stolt. Jag är oftast stolt över det jag skrivit. Jag vet att jag är bra på att uttrycka mig.

Jag saknar Magda. Det är alltid mysigt när vi är på Body Joy samtidigt och får snacka lite och uppdatera varandra om vad som hänt i våra liv sen senast. Det är konstigt också. Jag berättar så mycket för henne och hon... lyssnar alltid. Det är en bra känsla. Hon lyssnar och tycker till. Precis vad jag behöver då jag själv är mycket bra på att just tycka. Hon får mig att skratta så där så att jag tappar andan. Det är också en bra egenskap hon har. Hon är bra på många sätt men hon vet inte om det. Har försökt att berätta för henne men jag tror inte att hon lyssnar.
Hon vet i alla fall vad jag tycker.

:)

Jag har en myskompis! En frivilligt anmäld till och med, jag behövde inte ens fråga! Hösten är här och man kan ju hoppas att den inte blir lika deppig som det brukar kunna bli när man är singel. Eller, som jag kommer ihåg att det kunde bli som singel! Jag har haft ett antal bra höstar på raken faktiskt, det ska jag inte ljuga om. Det kanske beror på att jag faktiskt inte varit singel heller..? Får se hur det blir. :) Spännande!

Emmanfemman kom förbi på Hemtex idag. Jag blir alltid lika glad av att prata med henne. Det är som att hon förstår och att jag verkligen litar på att hon gör det, även fast hon inte alltid suttit i samma sits. Hon kommer alltid med så bra råd och svar. Hon förstår och tar mig seriöst, hur konstigt det jag säger än låter.
Jag älskar dig, Big sis.

Vågor på havet

Det är svårt att vänja sig vid en situation när man inte har något att fästa sig vid. Är man i ett förhållande är det lätt att fästa sig vid sin partner, har man ett jobb man älskar är det lätt att fästa sig vid det, har man ett fast schema så lär man sig att planera utifrån det.
Jag har varken en partner, ett jobb jag älskar eller ett fast schema som ser likadant ut från vecka till vecka längre. Det är ovant då jag alltid har haft något av det eller alltihop på samma gång. Jag tror att detta kan bidra till personlig utveckling. Det enda som är som förut är mitt jobb på Body Joy. Fast där är det inte heller som vanligt ju, för nu har jag blivit "en i gänget". Eller, jag är inte barnpassare längre, utan receptionist och instrultör! Skönt och bra och roligt. Men ovant.
Det är väl i de här lägena som man får lära sig att klara sig själv. Jag ser det som en utmaning. Även fast jag inte har något/någon att fästa mig vid så känner jag mig glad och framåt. Nu kommer det inte vara "samma-lika" längre. Det var ju det här jag ville ha!
Behöver lite hjälp på vägen. Jag vet att Emma har anmält sig som frivillig vad det gäller partyområdet. Var vill du finnas till hands?

Det är galet vad seg jag blir när jag är sjuk. Sitter vid datorn och försöker komma på hur jag ska få tag på 3dje säsongen av Sex and The City då jag inte har "tillgång" (snarare, jag vågar inte låna det :p) till Alex's SceneTorrents-konto sen i somras. Och jag behöver verkligen Sex and The City idag! Kanske har Lena lust att svänga förbi videobutiken på vägen hem? Hm...
Här sitter jag helt enkelt helt sysslolös och snorar. Har ingen ork i kroppen till att hitta på något som involverar kroppsligt arbete då det svartnar för ögonen värre än vanligt så fort jag reser på mig. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk just nu!
Btw! Hahahaha! Jag kommer ihåg en bild som jag och Alex ritade någon gång när jag var förkyld, det är säkert två år sen nu, på en apa som hänger uppochner och snorar! Jag tror att vi började asgarva när jag förklarade för honom att det var så jag kände mig, och sen, estet som han är, så skulle han rita en bild på det. Haha, den var klockren! Han hade en XD-min.... fantastiskt roande faktiskt...

Jag är lite besviken. Det är dags att du börjar se livet lite mer från mitt perspektiv, och inte bara utifrån hur du känner och mår. Jag har en egen vilja och egna behov. Jag vill kunna ställa egna krav och sen kunna kompromissa dem med dina. Jag kan alltid maka rum för dig men skulle vilja känna att du kan göra det samma. Du är min bästa vän och jag älskar dig fantastiskt mycket. Jag behöver dig nära för att du är den du är, för att vi känner varandra och vet var gränserna går. Du är ett otroligt stöd när jag verkligen behöver dig. Grejjen är den att jag vill höra ifrån dig vid fler tillfällen än bara då jag verkligen behöver dig. Jag får inte ofta svar på sms och du har inte ofta tid att lägga på det som inte har med skolan att göra. Jag vill inte att vår vänskap ska vara såhär skör. Vi behöver kunna säga nej eller vara besvikna utan att det blir jättefel.
Jag vill egentligen bara att du ska veta att jag behöver dig och att du försår det även de dagar då du inte har mycket tid över. Jag behöver se att du alltid kan lägga en minut på att svara på ett sms eller en timme för att fika eller komma på mitt första aerobicpass. Jag vet att jag begär mycket men jag skulle verkligen uppskatta det. Kan du inte ge mig det jag ber om så älskar jag dig lika mycket ändå men då vet jag i alla fall att du har ägnat en minut åt att tänka på det och på mig.

Hur blir det med sjöslaget? Vad skulle det kosta? Jag vill gärna med men jag behöver säga till på Hemtex typ... nu. :p

Haha, får inte synen ur huvudet. Du hade uniform... och basker! Uniform är hett. Kul att få se dig igen - ditt leende gör mig alltid varm. Och glad. Glad!
Hm, hoppas vi hinner ta en vända runt stan innan du åker tillbaka, skulle vara trevligt att få se mer av ditt leende. Har inte hört från dig på länge (typ 2 veckor :p) och det känns tomt. Se till att skaffa dig en telefon som fungerar!

Mysig kväll med Emelie och Cilla. Emma kom förbi också och sen åkte vi hem tillsammans. Hon lyser alltid upp min tillvaro och gör mig glad.
Träffade typ 785467 pers jag kände på bussen på väg hem. Kändes det som. Haha, poppis! :p Kul att träffa Robin igen, det känns som om det var år och dagar sen nu.

Jag mår bra och det är skönt.
Det är kick off i morgon! Och sen är det fest med Emelie på KTH :p

instruktör

Och så var jag instruktör på riktigt. Passet gick mycket bättre än väntat och jag är faktiskt riktigt nöjd. Nu är det bara att filma och vänta. Och öva. Fan vad najs!

Shiet, livet är ju bra ibland.

Emelie, Cecilia, Sandra och Magdalena

Det känns som att en separtation förde mig närmre er. Det känns tryggt att ni litar på mig och att ni visar att ni mår bra och hör av er om ni mår dåligt. Ni är mina favoriter och jag vill "keep you close". Ni är fantastiska vänner och jag älskar att vi kommer varandra så nära. Att jag tvekade på oss i våras känns avlägset idag.
Tack för en helt fantasisk kväll - en låda vin, ett par öl, 1,5 kg godis, ett stycke bruten fot och tre fantastiska väninnor. Nästan som Desperate Housewives som vi alla följer. Det skulle kunna vara tragiskt. Grejjen är den att... jag älskar det.
Mycket skratt, ett par fällda tårar och mycket bra snack. Det är var vi är. Synd att Magda inte kunde vara där, det hade varit awesome.

Fick en dag hemma med syskon och Lena idag. Även Jessica (jobbarkompis till Lena och mig från Body Joy) och hennes dotter Olivia var här hela dagen. Mysigt. Mycket ljud från de små men nu när de sover kan jag inte tänka på annat än hur söta de KAN vara ibland. Haha, barn.

Man måste får vara ledsen för att kunna vända orsaken till något positivt för att sedan kunna gå vidare. Den här veckan har jag inte varit ledsen, men jag har kännt mig ensammare än någonsin och verkligen saknat honom. Det kanske är mitt sätt att reagera. Det känns nu som jag har kunnat släppa och även fått en anledning att gå vidare. Jag gjorde slut men det behöver ju inte betyda att jag inte vill ha med honom att göra. Jag älskar tryggheten jag får med honom. Jag har bearbetat och reflekterat i veckan men ändå kommit underfund med att jag har gjort rätt och att jag klarar mig ensam. Ingen tvekan. Nu kan jag gå vidare.
Jag har redan tagit de första stegen innan, men nu känner jag att jag är redo. Det är fantastiskt.

Men hur fan gör man? Hur raggar man? Hur lyckas man i livet utan att ha någon att stödja sig mot? Hur är man singel?
Jag har aldrig varit singel. Alltid haft någon på G. Jag vet inte hur man gör. Kanske har Frullet rätt i det han säger. Det kommer, jag får helt enkelt bara hänga med i svängarna och ser hur det går till.

Jag lever bara en gång. Jag har inte tid att vara ledsen eller att tveka. Jag vill inte ångra någonting. Jag får lita på min intuition. Välja med hjärtat.

...Jag behöver hjälp.

Jag

Tatuerade mig för en vecka sedan. Blir fortfarande förvånad när jag tittar i spegeln och ser något "stort" och svart på min högra skuldra. Men fan vad nöjd jag är.

Förra helgen var awesome. Utekväll med Fidde (som slutade... illa :p) och kräftskiva med klassen. Och en baksmälla som kallas ölfeber, trodde verkligen att jag höll på att bli sjuk i måndags. Insåg att det var ölfeber när den gick över till tisdagen. Ni vet ju att jag är 3dagarsbakis. Alltid.

Lenas vad är CP. Nu får jag hålla Aerobicen på måndagar i ett par veckor. Det är najs. Och inte. Måste hitta på ett nytt pass.

Ska hälsa på Miss Bruten Fot. Tant ska hälsa på Miss Bruten Fot. Tillsammans med Emelie och Sandra. Jag är Tant. Tydligen.

Nu är det Funky Boyz. Livet rullar på i snabb takt. Jag hinner inte bromsa. Vill inte bromsa.
Jag tror jag vill bli kiropraktor.

Saknar min bästa vän Emelie väldigt mycket nu när vi inte hinner ses lika ofta som i somras.

bajs

Ta efter din Låt Lista på iTunes . Fuska inte!!

1. Hur mår du idag?
Heartstopper

2. Kommer du komma långt i livet?
I Found Someone

3. Hur ser dina vänner dig?
Disco Dancing Caravan Camping

4. Kommer du gifta dig?
Sunday Bloody Sunday

5. Vad är ditt livs themesong?
Arg Eller God

6. Hur är skolan för dig?
Open Eyes

7. Hur kan du komma framåt i livet?
HowCome You'reThe One?

8. Hur kommer imorgon vara?
I'll Fly With You

9. Vad är det bästa med dina vänner?
Publisher

10. Vilken sång beskriver dig bäst?
Svenska Ensamheten

11. Vilken låt ska spelas på din begravning?
Highway 61

12. Hur ser världen på dig?
12

13. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Kärlekskrigare

14. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
Sweet Escape

15. Hur kommer jag bli igenkänd?
Walk On

16. Vad är min danssång?
Oboy


HUR DUM ÄR DU?

(x) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du har pratat
(x) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du INTE har pratat
(x) du har gått in i en glasdörr
(x) du har hoppat ur ett fordon som rör sig
(x) du har tänkt på nåt roligt så du har börjat skratta, och därmed fått folk att titta konstigt på dig

summa: 5

(x) du har sprungit in i ett träd
( ) det är möjligt för dig att slicka dig på armbågen.
(x) du testade precis om du klarade det
(x) du har trampat på ditt skosnöre och snubblat/trillat
(x) ditt hår är/ har varit blont
(x) folk har kallat dig långsam
summa: 5

( ) du har råkat tända eld på nån sak ett flertal gånger
(x) du har nån gång somnat på en lektion
(x) du kan ibland berätta om nånting och sen plötsligt glömma bort vad det var du pratade om.
( ) folk skakar ofta på huvudet och går iväg från dig
( ) du använder dina fingrar när du ska räkna enkla mattetal.

summa: 2

(x) du har ätit en insekt utan tvång när jag var liten/mindre.
( ) du gör detta testet när du borde göra nånting viktigt
(x) du har satt på dig dina kläder bakochfram eller utochin utan att ens märka
(x) du har letat överallt efter nåt som du hade i handen eller i fickan

summa: 3

( ) du råkar göra sönder väldigt många saker
(x) du har trillat av stolen då den stått helt still
( ) du använder ordet ''eh'' väldigt många gånger om dagen
summa: 2

18 eller mer betyder att du är dum.
RESULTAT: 17!!!! PUH! ;)

Funkykidz

Helt plötsligt (haha, eller snarare efter en hel dag med Funkykidzande) så känns det inte lika omöjligt längre. Har tvekat på hur jag ska hinna lära mig koreografierna och om jag kommer klara av att ha 11-12åringarna. Från och med nu tvekar jag inte. Det kommer att bli roligt och utmanande på många sätt! Får lära mig att se utmaningarna som något positivt, något jag lär mig av, istället för omöjligt. Det är mycket som händer just nu och jag kan klara allt med en sund attityd.
Det enda som är kvar nu är att lära mig att säga nej.
Nej, jag kan inte jobba i receptionen på Kickoffen, jag vill vara med!
Nej, jag kan inte hålla aerobicen på onsdagar för jag har redan planerat in Funkykidz OCH streetdance på onsdagar.
Nej, jag kan inte jobba den eller den dagen.
Nej, jag vet inte vad jag vill bli eller vad jag ska göra av mitt liv ÄN. Jag har ingen brådska.
Nej!

Men ja, jag älskar att dansa och jag älskar att ha saker upp över öronen att göra. Jag älskar att vara fullbokad och älskar att lära barn att dansa. Jag älskar att dansa. Jag älskar barn.
Nackdelen med att vara fullbokad är däremot att jag har lite tid över till att vara spontan. Jag har lite tid över för att göra annat jag vill göra som inte har med Hemtex eller Body Joy att göra.
Det här är dock mitt liv. Jag vill att det här är mitt liv och jag vill att det är såhär vilket innebär att när jag har tid att vara spontan får jag se till att vara jävligt spontan. Ni får hjälpa mig med det.
Man lever bara ett liv. Ellerhur?

Jag känner mig galet ensam. Allt kom i fredags kväll., hela känslan av att inte alltid bara ha någon. Känslan av att nu måste jag klara mig själv. Det är som att jag inte har insett det förrän nu. Jag vet inte om det känns bra eller om det är jobbigt. Eller, det känns bra... men ensamt helt enkelt.
Fast jag är ju inte ensam. Det är bara att det känns så när det inte bara är jag som är upptagen hela tiden. Det har alltid varit jag som har haft fullt upp och nu kommer folk ikapp. Det är bra med det känns skumt.

Det ska bli kul att få dansa lite på onsdagarna tilsammans med Emelie och Sandra. Kanske lite röj på Babasonic vissa av onsdagarna också om man har tur!

Svårt

Varför ska det vara så jävla svårt att veta om man gör rätt eller inte? Varför tvekar jag så mycket när jag tagit ett beslut?
Vi sa i princip hej då igår och det smärtar mycket då jag vet vad vi skulle kunna uppnå tillsammans. Jag är inte redo nu och önskar att vi bara kunde pausa det vi har nu och ta upp det lite senare. Det fungerar inte så och det resulterar i att det är allt eller inget. Vi kan inte vara bara vänner, det har inte fungerat förut. Vill inte såra dig. Vill inte bli sårad. Jag vill dela all min tid med dig men inte just nu. Sen.
Jag vill veta vem jag är och just nu känns det viktigare i min process. Jag måste lägga 110% på allt jag har idag - kan inte ge dig det. Vill men kan inte. Jag har ingen tid över och vill inte rusa in i något som jag inte har energi över till. Det var precis av den här anledningen jag valde att bryta upp med Alex. Jag är för självupptagen just nu - låt mig vara det.
Jag är förmodligen inte värd dig, för hade jag varit det så hade det varit enklare. Eller så är det meningen att det ska vara svårt, vad vet jag.

Blev ingen girls night out ikväll. Allt blev fel idag. Tatueringsstudion var stängd pga mässan och ingen öl. Fan vad B. Rätt skönt ändå. En helkväll med familjen - god middag, bra film - är aldrig fel. Men jag måste erkänna att jag är besviken.

1a gången

Höll mitt första pass idag. Det gick helt okej. 4 tappra själar som orkade ta sig dit. Stackare.
Det var rätt skönt att göra det ändå, nervöst men bra för då vet jag vad jag behöver öva mer på. Och vad jag redan gör bra såklart.
Fick reda på att jag skulle hålla i passet vid fyratiden idag, passet hölls sedan 18.45. Kort om tid för planering. Vart tvungen att göra om mina block också för att det skulle passa en body toning.

Tog en lång prommis med Emma idag, det var mysigt. Som fan. Det är konstigt att man kan prata så bra med en människa även fast man inte pratar så ofta. Jag menar, jag tror jag blottade många känslor och tankar idag utan att det var jobbigt eller tungt. Jag är alltid accepterad av henne. Vi är ju systrar.
Och jag älskar henne för allt hon är och gör - som syster, förebild och vän.

Som du sa innan vi skiljdes åt - "vi har ju jättemycket att prata om"
Varför skulle vi inte ha det? Vi träffas ju nästan aldrig. Vi har ju alltid hur mycket som helst att ta igen! Och ändå är du så lätt att vara tyst med. Du kräver ingenting av mig. Ingen prestige.
Du är bara bäst.

Jag har svårt att förstå hur det kan vara så enkelt för dig. Varje gång du ringer fylls jag med oro. Du lyckas ändå låta så glad och framåt. Jag är glad och framåt och förbi det gamla men varje gång du hör av dig så blir jag orolig. Vet egentligen inte varför och det lär ju släppa snart. Känslan är lixom att du ringer som vilken vän som helst. Du är inte vilken vän som helst, du var som stora kärlek en gång och jag har svårt att förstå att vi kommar att vara som vilka vänner som helst. Jag vet inte hur jag ska bemöta dig. Jag saknar dig i mitt nya liv. Jag vill att vi ska vara vänner som kan snacka om allt.
I mitt nya liv. För jag är vidare. Kommer ändå aldrig att glömma vad vi hade, men det vet du redan.

Jag måste göra något åt mitt hår snart. Det är snart långt och bimboblont. Det är inte jag. Jag saknar mitt mörka, tuffa hår. Jag kände mig mer som jag i det även fast många andra inte tyckte särskilt mycket om det. Det skiter jag i. I vinter är det nog tillbaka. Hoppas jag. Kanske efter min planerade vietnamresa. Eller om det blir Indien. Det är i alla fall två länder jag vill backpacka i. Om det blir själv eller i goda vänners lag spelar ingen roll, det blir en tuff upplevelse hur som helst. Och det kommer bli av. För jag vill verkligen.

Det är mycket jag vill. 20 koreografier att lära mig till söndag.
Jag älskar mitt jobb. Som instruktör. Barn ger mig energi.

Fokuserad

"jag tänker inte på det föränn man stannar upp och fattar hur fokuserad man blir när man pratar med dig, även över msn.. "
Det är inte klokt hur sant det är. Har nog aldrig haft såna meningsfulla konversationer över msn som med dig.

bubbelgum

Mycket som bubblar men jag vet inte var jag ska börja. Vilken tråd ska jag dra i först? Hur sorterar jag alla tankar och känslor på bästa sätt så att jag kan undvika ett utbrott och bearbeta allt i hanterligt tempo? Enklast blir väl egentligen att dra i ett av alla snören och se vad som kommer ut.


Vet inte varför jag tvekar eller varför jag inte bara säger nej. Jag vill inte säga nej men jag säger inte ja för det. Jag säger "ta det lugnt" och menar det samtidigt som jag vill mer nu. Jag säger "senare" men det är som om det inte går in. Jag vill inte nu, jag vill sen och jag längtar dit. Jag är inte redo än.

Jag vill vara 18 år gammal ett tag - låt mig vara det så kan jag bli vuxen sen igen.

The Slow Dance

Have you ever watched kids
On a merry-go-round?
Or listened to the rain
Slapping on the ground?

Ever followed a butterfly’s erratic flight?
Or gazed at the sun into the fading night?

You better slow down.
Don’t dance so fast.
Time is short.
The music won’t last.

Do you run through each day
On the fly?
When you ask "How are you?"
Do you hear the reply?

When the day is done
Do you lie in your bed
With the next hundred chores
Running through your head?

You’d better slow down
Don’t dance so fast.
Time is short.
The music won’t last.

Ever told your child,
We’ll do it tomorrow?
And in your haste,
Not see his sorrow?

Ever lost touch,
Let a good friendship die
Cause you never had time to call and say,”Hi”

You’d better slow down.
Don’t dance so fast.
Time is short.
The music won’t last.

When you run so fast to get somewhere
You miss half the fun of getting there.
When you worry and hurry through your day,
It is like an unopened gift….Thrown away.

Life is not a race.
Do take it slower
Hear the music
Before the song is over.

14/8

Nästa fredag blir det av. Fan vad najs det ska bli. En liten totorering på höger skulderblad.
Schnajs. Jag och Emma snackade lite lätt om det, det bli den utan stor bokstav eller punkt. Det blir estetiskt sätt mest rätt så.
Ledig nästa vecka från tis-sön. Då blir det till att hitta på saker, semester, innan jag börjar mina 25h/vecka på hemtex. Snart börjar även Funkykidz. Så jag längtar efter mina små solstrålar. Det är helt galet hur mycket jag saknar att ha de klasserna. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få så mycket energi från dem.

Magda tyckte jag såg söt och glad ut idag och var tvungen att ge mig en kram. Kan inte komma på en anledning till varför jag skulle vara gladare än vanligt. Hon har ju i och för sig inte träffat mig på en vecka och lite till. Det är skönt att höra att jag utsrålar glädje i alla fall. Haha, det är många som kommenterar mitt hår. Det är bara för att jag ser ut som en trollunge. Jag har så himla mycket hår! Det är galet tjockt igen. Skönt. Jag har inte bestämt mig huruvida jag ska låta det växa, om jag tillslut ska orka med att testa dreads, eller om jags ka klippa av det lite igen och kanske till och med gå tillbaka till det mörka. Jag saknar det mörka litegrann. Det känns mer som jag.

"Du vet att jag älskar dig mest av allt va?"
Ja Emelie. Jag älskar dig också. Mest av allt.

Härligt att allt går framåt. Ingenting som är fel. Ingenting som är i vägen. Ingenting som strular. Just nu mår jag verkligen jättebra och det är jätteskönt. Jag vill dela med mig av mitt humör och min glädje över livet. Snart kommer hösten och då ofta även problem. Hoppas de går att undvika i år. Det här ska bli ett bra år.

Tatuering

dance like
nobody is
watching

Dance like
nobody is
watching.

Stort eller litet D? Punkt eller inte? Varken eller, något av dem eller båda?
Nu är det dags i alla fall, tatuera mig ska jag göra. I slutet av augusti för hoppningsvis. Jag vet vad jag vill tatuera och var men jag vet inte om jag ska ha stort eller litet D och/eller punkt. Det ska i alla fall sitta på mitt högra skulderblad.
Som den språkfascist jag är borde jag tatuera in både stort D och punkt men det är nästan ballare att inte ha något utav dem. Äh, jag vet inte...
Tacka i alla fall mina kära vänner för presentkortet jag fick i födelsedagspresent, det kommer att anvädas. Haha, vet dock inte vilka det är ifrån eller hur mycket pengar det gäller men tack ändå! Jag är mycket glad för det!

Ringde till East Street idag och vi sa att jag skulle komma dit på måndag för att snacka igenom det och bestämma en dag. Så det är min plan på måndag. Vad gör du på måndag?

Det är svårt. Vill inte att du försvinner. Vi skulle ha galet roligt ihop.

Body Joy

Det är konstigt att jag kan trivas så bra på ett ställe som jag trivs där. Hur mycket det än påminner mig om stress, jobbiga barn, städning och jobb så älskar jag fortfarande att vara där och blir glad av att komma dit. Det är ju egentligen ganska härligt att jag älskar mitt jobb men grejjen är den att det gör mig lite orolig också. Jag vet att jag har lätt att ta på mig för mycket och om jag ska jobba 70% på ett ställe jag inte trivs lika bra på (Hemtex), eller som snarare inte är det jag vill hålla på med resten av livet, så kanske jag börjar använda Body Joy som "flyktväg" sen. Egentligen borde jag kanske slita mig därifrån och flytta mig till ett annat ställe bara för att få fler vinklar att se livet på men det vill jag ju inte.
Borde i alla fall snacka lön med Monicorna, då det egentligen är det enda jag kan klaga på då det gäller Body Joy. På Hemtex tjänar jag 20 kr mer i timmen och får även OB på helgerna (vilket jag inte får på Body Joy). Det är nog egentligen den största anledningen till att jag tog jobbet på Hemtex. Det och själva tanken på en fast anställning och att de litar på mig.

Nu jobbar jag 2 veckor i streck, vilket är positivt då den ständiga baksmällan som har funnits där sedan 2-3 veckor tillbaka får en möjlighet att avta. Det låter kanske inte så bra men kul har det varit! Sen är det inte positivt då dygnsrytmen blir cp eftersom att jag inte jobbar samma pass varje dag (slutar 22 en dag och börjar kl 6 dagen efter). När ska jag ha tid att läsa Harry lixom? (Haha, Johan glömde kvar boken hos mig. Tack och bock!)

Det är tomt hemma när vännerna försvinner. I och med att Johan stannade hela helgen så blev det ju lixom som en vana att alltid ha någon där, för även om hela familjen är hemma så är det inte riktigt samma sak. Det är det här med att alltid ha någon där som jag kommer att sakna då jag inte har ett förhållande, det är ju lixom det mysigaste av allt!
Det var en mysig helg. Sällskap från torsdag-söndag och en baljkväll i lördags. Härligt att grabbarna är hemma igen, lite har man ju faktiskt saknat dem. Men bara liiiiiite! ;)
Kul också att finally få träffa Philip! Det märks att han och Johan är nära vänner.

Vill gå vidare men någonting håller mig kvar. Jag har fortfarande skyldigheter men inga rättigheter och jag vet det mycket väl. Du betyder så fantastiskt mycket och vill inte skada eller såra dig ytterligare. Jag släpper dig nu och hoppas att du förstår. Jag älskar dig och kommer finnas för dig då du behöver mig. Jag älskar dig för att du gav mig din tid även fast jag var dålig på att ge tillbaka. Du förtjänar någon som accepterar stillastående. Jag måste hela tiden röra på mig och då jag gör det så gör jag dig illa. Lev ett bra liv. Tjäna mycket pengar, ge bort hälften och satsa resten på dig själv. Du är värd allt.
Jag glömmer dig inte. Vet att jag är duktig på att förtränga, men jag glömmer dig inte. Tänker på dig varje dag, det finns så mycket som påminner som dig. Om oss.
Och jag älskar dig. Därför släpper jag dig nu.

Snoppmätartävling

Erik kom precis och letade efter ett måttband här bakom receptionen. Självklart är det första jag tänker att han och Mange ska ha snoppmätartävling. Erik skrattar. Det är härligt.
Det var full fart här i morse men nu är det ganska lugnt. Ganska skönt också. Stänger ju kl. 14 så jag börjar nog städa vid 13 så jag blir klar i god tid. Sen ska jag fylla baljan och hugga ved så kvällen blir fulländad. Jag älskar baljbadskvällar.

Jessica blev sjukskriven igår vilket innebär att jag jobbar imorgon i alla fall. Det är väl helt ok förutom att jag jobbar ensam. Förra söndagen var jag bakis. Det är inte bra med den rutinen. Blir inte mycket till att dricka ikväll, eller, i alla fall inte som i onsdags eller förra helgen. Dricker väl någon drink eller två. Beroende på hur många Emelie blandar, såklart! ;)

Många tydliga vändningar i livet på en gång vilken känns lite läskigt. Samtidigt väldigt nyttigt. Kul men konstigt att grabbarna är tillbaka från Thailand. Det blir lite "back to basics" men ändå inte eftersom att det är mycket som hänt under tiden de varit borta. Det var ju det jag ville - inte strula runt, men gärna strula till det lite. Det är ganska enkelt att vara i ett seriöst förhållande då man alltid vet var man har varandra och så (självklart är det jobbigt också och många problem kan uppstå!) men det är aldrig struligt på samma sätt. Det är fantastiskt.

Måste börja spela lite Maple Story igen, jag saknar det. Det är bra om man vill koppla bort resten.

Träffade Emmituss på ICA igår. Stackarn, hon såg inte ut att må så bra.
Umgås med mig. Jag saknar dig sis.

Du, jag önskar att jag kunde. Jag vill och vågar men vågar och vill inte på samma gång. Har inte orken och behöver vara ensam och hitta mig själv. För en gångs skull vill jag vara värst. Jag vill vara strulig och hitta på konstiga, spontana saker. Låt mig få strula till mitt liv lite. Jag behöver ett värdelöst problem att hänga upp mig på så att jag kan släppa allt gammalt.
Händ mig.

Jobba

En helhärlig vecka följdes av en mysig helg. Kul (och helt galen) fest hos Karin i lördags och mysbio igår. Eller, bakisbio var det nog mer. Jag var verkligen hur seg som helst efter en heldag med bakisarbete.
Vi gav biokillen en Paradisask för att han lyckades fixa platser åt oss efter att fettokärringen råkade ge bort dem till några andra. Ooops! Gah! Han hette Björn och vi tycker om honom. Det är härligt att umgås såpass mycket som jag gör med Fidde, Matte och Johan igen. Härliga grabbar.
Haha, personliga påhopp istheshit!

Det är lite sorgligt det här med att Kaki ska flytta till Umeå efter alla år. Jag kommer nog att sakna henne mer än vad jag tror. Jag får helt enkelt se till att åka upp och träffa henne någon gång under en långhelg. Eller någonting sånt.

Nu sitter jag på jobbet (Body Joy) återigen och vänta på att få stänga. Jag stänger kl 22 och nu (21.07) är det typ ingen här. Passen har slutat så det kanske står 2 st i duschen. Det är möjligtvis 3 i gymmet också. Det är inte värt det! :P Men jag älskar det här jobbet. Det är någonting jag kan och ett ställe jag trivs på. Mys.

Skönt att ha Emelie vid min sida. Nu är livet på gång igen. Allt rullar på som det ska. Och allt det är tack vare henne för utan henne vet jag inte hur jag hade klarat att gå vidare. Hon har verkligen hjälpt mig så himla mycket och ställt upp som ingen annan. Tack för det. Jag finns för dig. Och som jag sa där på fyllan så "viiiiiiiiiiiiiiihhhllll jaaaagggg iiinnnteeeeeeeeeeeeee aaaaatt du glöööööööömmmmmeeerrrr meeeeaaaj nnnääääääääähhhhhrr duu böööörjaaaar pluuuuuuuuuuugggggaaaahhh!!". Du är guld värd! <3

Danmark

Tack för en välbehövd, mysig ("gosig" hahaha), härlig och verkligen rolig resa! Har haft ett par avkopplande dagar tillsammans med två underbart bra människor.
Så glad att det blev av (tack Johan och Emelie för det).

Under de här dagarna har vi åstadkommit mycket. Förut at vi lyckats göra "en svensk" i Danmark (svenskarna åker till Danmark och super sig redlöst berusade), så har vi åkt cykeltaxi, köpt med en massa alkohol hem, hittat på nya dansmoves, tänkt och pratat och campat på heltrevliga ställen. Men jag avgudar vår "svensk" i Danmark. Jag hade inte en aning om att varken Emelie eller Johan var så bra på att dricka öl. Det var så att jag ibland hamnade i bakvattnet! :P

Trots att vi inte har tjafsat någonting och bara garvat så är det skönt att komma hem. Att sova nästan platt på marken gör en lite mör så att få komma hem till världens härligaste säng sen är fantastiskt skönt.
Det här resan var väl värd allt, även om en massa pengar gick åt.
Jag känner mig som en människa igen. Inga bekymmer.

Roadtrip

Idag åker jag mot Danmark. Roadtrip tillsammans med Emelie och Johan. Ska bli kul att få umgås med Johan igen, det var så himla länge sen.

Nu börjar det lätta och jag tänker inte lika mycket på allt det jobbiga som hänt. Jag ser det mesta ganska positivt just nu. Nu är det Emelies tur att kasta skit.
Det här ska bli en underbar resa.

Hemma

Hemma igen efter en härlig helg på landet. Ångest. Det är jätteskönt att vara hemma igen men på något sätt känns det som att komma tillbaka från "inga bekymmer". Det finns ingenting där som jag kopplar ihop med Alex vilket fick mig att koppla av och tänka på annat.

Nu är jag hemma igen och allt som händer här hemma kan jag koppla jag ihop med dig. Hur ska jag kunna ta reda på vad jag ska göra om du hela tiden finns där jag är? Det är svårt att koppla av. Samtidigt vill jag veta hur du mår och så vill jag prata med dig. Jag tänker på dig och saknar dig.

Ah vilken härlig landetfest det blev igår. Alldeles för mycket vin och lagom jättemycket dans. Lite lagom härlig teknik för att få Dj'en att byta låt. Haha. Underbart.

Roadtrip imorgon?

Smärta

Jag har så svårt att förstå hur jag inte kunde se hur mycket han är värd att kämpa lite till för. Jag saknar honom så mycket nu när det gör ont för det är då jag brukar behöva hans närhet extra mycket.
Förhoppningsvis så slutar det att göra ont snart, annars har jag begått ett stort misstag. Jag måste verkligen ta reda på om jag har har valt fel väg.

Jag vet jag vet men inte vad jag känner. Jag vet varför jag gjorde slut och varför det inte fungerade och jag är stensäker på att det var det enda rätta i den sitsen jag satt.
Jag vet inte vad jag känner. Jag vet inte om jag saknar honom nu när det gör så ont av ren vana då han alltid har funnits där, eller om det faktiskt är så att jag fortfarande har kvar mina kär-känslor (som jag trodde hade svalnat) för honom. Jag ska ta reda på det, jag lovar.

Förhoppningsvis har jag redan gjort det rätta valet så att vi slipper göra varandra illa igen. Har jag valt fel så kan jag inte göra annat än att hoppas på att du fortfarande kommer finnas där för mig. Jag tror faktiskt innerst inne att jag har gjort rätt. Det finns en mening med allt.
Vi vet, vi har varit i den här sitsen en gång förut, fast då i omvända roller, så båda vet vad som försigår i huvudena på varandra.

Så känner jag de gånger jag tänker på allt bra vi hade tillsammans. Sen kommer de stunderna då det inte gör ont heller. Då jag precis som veckorna innan vet att vi kommer finnas där för- och stötta varandra i alla situationer. Då jag tänker på att jag inte behöver ha dåligt samvete för att vi gör varandra ledsna längre utan att vi kanske kommer att kunna umgås och ses och ha lika roligt tillsammans som vi ofta har. Han får mig att skratta som ingen annan. Jag hoppas verkligen att vi om 15 år kan sitta på bryggan med en varsin öl (gärna corona m lime!) i handen och titta på solnedgången och snacka gamla minnen medans våra barn som precis blivit bästa vänner plaskar runt i vattnet efter att redan ha varit i i flera timmar.
Och när jag tänker på det så gör det verkligen inte ont. Då vet jag att jag gjort rätt.

Det är väl egentligen inte så konstigt att det gör ont. Även om han alltid finns där för mig så har han lämnat ett hål i mig som jag måste lära mig att fylla med annat innan jag kan gå vidare. Hur lång tid det tar vet jag inte, men jag vet att processen redan har börjat.
Jag känner mig ensam och hopplös när jag tänker på att han inte alltid kommer att vara min. Han är en fantastisk och underbar människa och jag önskar att jag hade kvar alla mina känslor för honom, för mina barn skulle vara lyckligast i världen över att ha honom som pappa.
Det är nog dags att ta ett steg vidare. Det går alltid att backa tillbaka ett par steg även om det inte innebär att jag kan spola tillbaka tiden.

Jag är ovan vid att klara mig ensam. Att behöva känna mig ensam när jag inte har någon att ringa och väcka/störa precis innan jag ska gå och sova. Men så fort jag vant mig vid det är jag redo att gå vidare. Om det är med eller utan Alex vet jag inte än.
Jag tror på ödet. Så även om jag gjort ett stort misstag så finns det en mening med att detta skulle det hända. Hur det än slutar så har jag då lärt mig någonting av det. Om inte annat så vet jag bättre hur jag ska hantera situationen om jag hamnar i en sån här situation en gång till. Jag har alltid haft honom vid min sida när det gjort ont, och då kunde han ta del av mina smällar. Nu landar jag ensam.
Men jag tar mig upp igen. Jag behöver bara reda ut mina tankar.

Jag ber dig inte att vänta på att jag säger att jag vill ha dig tillbaka. För jag tror som sagt på ödet. Om det ska vara vi så älskar dig mig fortfarande på samma sätt när jag har tänkt klart och fått lära mig att klara mig ensam. Hur lång tid det ska ta för mig att reda ut mina känslor vet jag inte än. Men jag vet att om det ska vara vi så älskar du mig fortfarande då.

Jag saknar min familj och det ska bli skönt att få komma ut till dem på landet ett tag.

Jag fyller år imorgon. 18 år. Det är stort och det känns skumt att du inte kommer att vara där. Tack för byxorna, jag har dem på mig nu. De är underbara och du vet att jag älskar dem.


Ni får inte glömma min födelsedag för då kommer jag att känna mig hopplös. 19 Juli.

Change

Det är så jobbigt att inse faktum att man inte kan vara tillsammans med den som betyder mest. Att man älskar någon betyder inte alltid att det räcker för att ett förhållande ska fungera och så är fallet för mig. Jag älskar honom verkligen men det räcker inte för att vi ska må bra. Och det är det som gör så ont. Att jag älskar honom men samtidigt vill gå vidare.

Det är inte så att jag har bett om att älska, det skulle vara jätteskönt om jag inte gjorde det för att snabbare kunna gå vidare. Istället gör det ont. Det är mitt val och jag tror att det var det bästa för oss båda. Sorgen kommer då jag märker en förändring. Som idag till exempel när jag skulle åka hem från bion. Det var jobbigt att gå hem ensam istället för att antingen gå hem tillsammans med honom eller åka hem till honom och slippa gå.
Gud det låter som att jag har gjort värsta misstaget. Jag är väldigt bra på att förklara för andra varför det tog slut och varför jag inte känner som jag gjorde förut. Jag är bra på att övertyga mig själv. Och är det meningen att vi ska vara tillsammans så kommer det att visa sig. Det här är nog inget misstag. Nog.

Två år är en lång tid då man hinner fästa sig vid varandra. Vad jag kommer sakna är tryggheten att alltid veta var han finns. Och känslan av att veta att jag är älskad. Och friheten att veta att jag aldrig behöver känna mig ensam.
Men det kommer jag att komma över också. Jag är trots allt väldigt lättad över att slippa låtsas ha känslor fast jag inte vet vad jag känner. Nu gör det ingenting att jag inte vet vad jag känner. Om ett tag så kommer jag förhoppningsvis veta det och inte förrän då kommer livet att gå vidare.

Det här har varit mina två bästa år. Alex kommer vara den som jag jämför mina senare pojkvänner med. Jag tror jag behöver sänka ribban lite för Alex var väl egentligen ganska perfekt. Fast kanske då inte just det "perfekt" som jag behöver.

Nu ska jag sova efter en mysig kväll på bryggan och en härlig bio med Emelie. Hon är en ängel just nu. Betyder masso att hon visar att hon bryr sig. Vill också passa på att tacka alla mina gäster för en härlig helg. Den är oförglömlig. På många sätt.

030905
Vår dag.

Civilstatus: Inte intresserad

Jag älskar dig.
Det är inte lätt att välja rätt tillfälle för sånt här. Inga tillfällen är bra och det blir kaos när det än sker. Även om det inte är med mening.
Kommer alltid att ha dig insorterad bland de bra minnena.

Nu vandrar jag vidare på min nya stig. Du får plats om du vill men inte på samma sätt som förut.

Tack för de här två bästa åren i mitt liv.

Jag mår inte heller bra av det här.

Det var aldrig meningen att såra dig.

Förtroende

Förtroende är för mig någonting mycket viktigt i vänskap. Kan man inte förlita sig på sin vän så är det ingen vän. Bryter man ett förtroende genom att göra någonting otroligt korkat så får man skylla sig själv och rätta till det på bästa sätt. Annars kan det vara. Då behöver du inte din vän.
Fan Hannah, jag trodde du kunde bättre. Ska du förlora ett förtroende, gör det inte på det här sättet. Du är oerfaren och jag hoppas att du lär dig av dina misstag. Jag kommer inte att sitta där och gulla med dig.

Hoppades på en mysig vecka med syrran men vad händer?
Jag är väldigt ledsen men jag kommer inte att ge mig. Jag vet att jag har rätt.

Jaja, det blir väl en mysig vecka utan henne. Emelie kommer hit imorgon (äntligen hemma från kos!) och stannar. Sedan droppar folk förbi hipp som happ. Drinkar ska blandas och god mat ska lagas. Det är ju ta mig fan helt underbart hur underbart det kan vara!


Det behöver rättas till. Jag är påväg.

AEROBICINSTRUKTÖR

Det känns så jävla bra! Det här är livet!

(Öland, här kommer jag!)

Äntligen!

Äntligen! Första riktiga semesterdagen, mysigt på bryggan hela dagen!
Äntligen! Lite sol på kroppen!
ÄNTLIGEN!... är jag uppe på Body Joy igen! Har saknat!

Och snart drar familjen till landet och jag bluir ensam hemma! Yes! Äntligen!
Kanske kommer jag också att åka till Öland helgen va 28? Öland Roots-festivalen känns ganska lockande...
Nu är det bara typ 2 veckor kvar tills att jag blir lika stor som alla andra! :)


Idag uppfylldes många önskningar. Härligt.


Hur lite jag än vill erkänna det för mig själv så saknar jag dig Emelie.
Bara så att du vet det.

Tiden går

I förra inlägget var jag väldigt duktig på att beklaga mig över hur fort tiden går ibland. Jag tänkte fortsätta lite på det spåret.
Dagen efter midsommar (Lördag 23/6) firade vi Frulls födelsedag. Det var första gången vi träffades allihop igen efter studenten (except betygsdagen) och ändå känns det som att det kunda ha varit dagen innan. Festen blev som det alltid blir när NU3 festar; efter ett par timmar är toaletter, buskar och balkonger bemannade av illamående ungdomar. Det är alltså inte en eller två som mår illa, utan det är alltid upp emot 1/3 av alla som deltar på festen.
Festen var en maskerad, vilket faktiskt var lite gulligt eftersom i princip alla kom dit utklädda som disneyfigurer, jesus, pirater, tjuvar etc. Jag själv var geisha. Det enda riktiga minuset med festen var att min kamera ploppade i drinken och alltså inte fungerar nu längre. Min nya fina kamera. Haha, det är ju sånt som händer lixom... Jag tror fortfarande att jag rankar hemmafester lite högre än utekvällar, då de är tillsammans med NU3.
Det var i alla fall en galet rolig fest och en mycket trevlig natt (då ingen sov nästan någonting tror jag). Det var kul att jobba på söndagen. Wonderful!

Det är så mycket som har hänt sedan jag sist skev någonting, det är svårt att få med allt. Jag kan ju kanske börja med att jag nu är färdigutbildad aerobicinstruktör. Det var två av de hårdaste och mest krävande veckorna i hela mitt liv och jag är så stolt över mig själv att jag klarade mig igenom det. Det är skönt att få känna sig bra ibland.
Min sommar går ut på att göra mig redo för att leda aerobicklasser till hösten. Även om jag inte får några fasta pass så kan det vara skönt att känna sig redo när jag behöver hoppa in och vicka.
Jag har också börjat jobba på Hemtex i Värmdö Köpcentrum. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det förutom att jag jobbar med 55+-tanter som lever slaviskt efter ViktVäktarna (ingenting jag vet säkert, bara antaganden då de är precis som jag tänker mig att sådana tanter är) och att det aldrig är någon dötid då man kan slå sig ner i personalrummet och ta en liten macka och kaffe. Jag är lyckligt lottad som har Body Joy för där är mina arbetskollegor underbarare än underbarast. Även mina kunder (medlemmarna)! Jag ska inte klaga över Hemtex, det är ett lärorikt jobb och det ser bra ut på mitt CV.

Jag hoppas att det blir lite mys här hemma i helgen med nära och kära. Det skulle vara väldans trevligt tycker jag. Lite bad i tunnan, kanske en bastu, grillning och öl (om vädret tillåter), lite garv etc. Allt man kan önska sig i goda vänners lag.

På midsommarafton fick jag höra att jag är lite "pretto" av mig. Pretentiös. Det tolkade jag negativt medan Ove menade att det var någonting positivt. "Men, ditt hår och dina kläder och så". Hur ska jag tolka det? Är jag pretto?
NE's tolkning av pretentiös: (intellektuellt) anspråksfull i en utsträckning som det inte finns täckning för.
Jag tolkar det som att jag är för ärlig och rak på sak? Eller att man kan se på mig att jag tycker och tänker? Eller vadå!?

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Det är ingen som över huvudtaget har visat att de vill göra någonting åt det skit vi hamnat i. Är ni nöjda som ni är? Det är inte jag.
Jag orkar inte mer. Visa mig att ni älskar mig, för jag sticker snart.

Jag bor galet fint även då det, som nu, blåser nordanvind. Jag älskar det här stället.

Tiden

Tiden bara rinner iväg! Jag har inte hunnit inse att jag redan tagit studenten, att Emelie åkt till Kos där hon ska spendera sin sommar och att jag imorgon börjar min utbildnind. Dagarna går för fort! Jag hinner inte riktigt med i tempot.
Jag trodde att jag skulle ha tid att umgås med Alex innan utbildningen börjar och att jag skulle slippa säga hej då till Emelie på 2 minuter. Jag räknade med att ha mer tid på mig. Två minuter var faktiskt inte tillräckligt.
Imorgon börjar utbildningen och det ska bli otroligt roligt. Man skulle ju kunna önska att solen gick i moln tills jag har tid att vara ute i den igen (så att man slipper se ut som en blekfis när man kommer tillbaka). I och för sig har jag lyckats få riktigt härlig färg på hela kroppem fram tills nu så egentligen blir det väl inget problem. Så länge jag inte behöver jämföra mig med pappa eller Lena (eller Frullet!!) vill säga.
Någonting som inte känns bra med att utbildningen börjar imorgon är att jag och Alex från och med idag inte kommer att träffas på två veckor då han åker till Gotland precis innan utbildningen tar slut. Bajskorv. Han ger väl bara igen för all den tid jag inte har hunnit träffa honom nu de senaste 3 månaderna då det varit en massa plugg och fest. Nu i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur jag kunde välja att supa skallen av mig och göra av med en massa pengar på att döda mina hjärnceller (som jag i skolan varje dag har trimmat!!) istället för att umgås med honom. Kanske låter det trist, men det känns faktiskt lite som om vi inte har haft tid för varandra på hur länge som helst. Anledningen till att jag därför är lite upprörd över att han åker iväg efter min utbildning var att jag trodde att vi ÄNTLIGEN skulle få umgås. Bara han och jag. Men nej, tyvärr blev det ju inte så. Jag får väl finna mig i det.

Klassen samlades i fredags då vi skulle få våra betyg. Snacka om konstigt det kändes. Jag vet att vi har tagit studenten och att jag inte kommer se många av dem med jämna mellanrum och ändå så tar jag inte vara på de minutrarna vi fick tillsammans då. Jag tror inte att det var någon som tänkte på det. Ja ja, det positiva är ju att jag är fri. Eller, riktigt fri är jag inte än, jag ska fortfarande lära mig vad alla muskler i kroppen heter på latin. Faaast, det hör ju inte till skolan...

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ARVID! Hoppas att livet leker.

Jag är lite nyfiken på hur det kommer att kännas under de här två veckorna som jag och Alex inte kommer att träffas. Jag undrar om det kommer att gå bra och flyta på som vanligt eller om det kommer att göra ont. Eller om det inte blir något av det. Shit, jag är lite nervös. Jag antar att det beror på att jag börjar imorgon... Galet! Nyss var det ju en hel termin kvar!

Det här bilden är ju för underbar. Den är från min slutskiva och jag vet att typ alla utom jag drar en flatline. Hade jag varit i närheten hade jag nog varit en av dem... Tack och lov!

Sjung om studentens lyckliga dar!

Nu i efterhand har jag faktiskt lärt mig studentsången. Vad hemskt. Hahaha. Jag är lixom redo för att sjunga den nästa år. För det har inte sjunkit in än. Att jag har tagit studenten. Jag är ju fortfarande inte vuxen. Jag har inte fått skägg eller stora bröst eller barn eller köpt egen lägenhet eller någonting.

Jag kommer verkligen att sakna er.
NU3, vi ses i sommar. Någon kväll i sommar så blir det party, kanske till och med runt min födelsedag. Baljbadande, öldrickande.

I fredags så satt jag på gymmet kl. 6, redo att öppna. Vad som då slog mig kl. 6.24, var att precis den tiden morgonen innan tittade jag på klockan för sista gången. Då skulle vi precis gå och lägga oss. Marianne (Alex's mamma) satt och åt frukost när vi kom hem från slutskivan. Lite komiskt. Pissigt full var jag, även fast vi hade gått en ganska lång promenad till slussen.
Jag får fortfarande inte fram ett ljud när jag pratar, min hals är helt förstörd. Hoppas det går över. Vissa gånger är det ju lite kul att vara hes, men när det har gått 4 dagar och bara har blivit sämre, då är det inte lika kul längre.

Det var en bra dag. Jag hade mycket roligt, jag fick fina presenter, en härlig mottagning, kul fest och så gjorde jag av med mycket pengar, ca 500 kr (+ biljetten på 140). Ja Martin, jag är bra på att dricka alkohol. Det är en av mina bra sidor beroende på hur man ser det.

Nu är det bara en vecka kvar till utbildningen. Det är helt galet vad fort det går. Emelie åker till Kos på fredag. Så jag kommer att sakna henne. Fan, nu har jag ingenting att räkna ner till. Ingenting som kan slå min student.

Tack för en underbar dag NU3. Ni är underbara.

2 dagar

Good news! Katillas pappa följer med på flaket! Tack och bock!

Imorgon ska vi göra iordning flaket. Jag och Bertil skulle höras på förmiddagen ang. tid och plats. Men det blir på eftermiddagen/kvällen. YES!

Deadline för musik till flaket är imorgon (tisdag) 18.00. Skicka det till emelie.hedlund@gmail.com

kram på er

FÖRÄLDER

Vi måste ha en förälder! Ring mig när ni har en! Ingen förälder, inget flak! 0737 51 69 39

Föräldrar

Jag känner att jag måste understryka hur viktigt det är att vi får tag i en förälder. Ingen förälder, inget flak.
Jag har kollat med mina (jag trodde aldrig att jag skulle behöva fråga!) men de kände att det tog för mycket tid av den dagen. Jag tror egentligen att de menade att de inte ville ha ansvaret för 31 fulla ungdomar.

Fråga era föräldrar! Det handlar om vår sista party time (förutom slutskivan) tillsammans!

Kram på er
0737516939

Flakinformation till NU3

Hej allihopa! Jag insåg att jag inte har allas mailadresser så det blev svårt att maila ut infot till alla. Ni får däremot hjälpa mig att sprida den här informationen vidare så att alla får reda på vad som gäller!
Jag pratade med Bertil Svensson (chaffisen) som skall köra runt oss på flaket. Han verkar heltrevlig och vet precis vad som gäller ang. alkoholintag etc. Kanterna på flaket är lika höga överallt (120-130 cm).

Som ni redan vet så ska jag grejja ihop musiken. Ni måste skicka den till mig senast på måndag (jag har massor att förbereda inför min mottagning då vi här hemma blir 58 pers!). Skicka musiken till: emelie.hedlund@gmail.com. Man kan bifoga 20 mb med gmail, asbra! Det är precis lagom mycket utrymme för den musik ni ska skicka ;).

Vi måste dekorera flaket. Vi kan välja att göra det på Lidingö på tisdag eller att göra det vid nacka två timmar innan utspringet. Jag tror att alternativ nummer 1 är det som gäller, eller vad säger ni? Kommentera!
Vi måste ha någon/några som målar lakan med NU3 och alla namn och så. Vem vill? Först till kvarn!!! Glöm då inte att Hanna och Sara från SU3 och Daniel från NN3A som också är studenter ska åka med oss (Skriv gärna med deras namn, men det är ett NU3-flak, så inget SU3/NN1A-kladd på den för övrigt!).
Han föreslog att vi ska fästa lakan och björk med silvertejp. Lätt att fästa, "lätt" att ta bort. Han kommer att fästa lastpallar i trä på höjden vid kanterna och det är i dem vi kommer att fästa riset. Mycket enkelt alltså!

Rutten kommer att vara ett traditionellt varv i city (kungsträdgården, skeppsbron, sergelstorg, sveavägen osv.) Alla kommer att se oss! UNDERBART!
Vi kommer att vara tillbaka vid Nacka Gymnasium runt 17. Han gissade att rutten skulle ta 1,5h och att vi inte skulle komma iväg förrän vid 15.30. Det kommer att vara många flak och MYCKET kö. Sen har vi en maxhastighet på.... 30? 50? Inte högre än 50 i alla fall!

Sen till det slutliga. Vi måste ha med oss en förälder på flaket som ser till att vi inte kastar burkar och flaskor, sitter på kanter och så. Har någon en frivillig förälder? Utan förälder - inget flak. Bror/syster är tyvärr inte tillåtna att aggera "föräldrar". Kanske sk vi hitta en liten virrig mormor/morfar som inte behöver komma ihåg allt? ;)

Han var väldigt tydlig med vissa regler.

• LAGOM mycket alkohol. Det spårar lätt ur då vi alla har värsta glädjeruset, inte har ätit tillräckligt och åker flak. Blir någon för full så kommer han att stanna. För full innebär att man inte kan stå utan stöd, spyr, vinglar etc. Han vill INTE att det spårar ur och rekommenderade faktiskt att vi begränsade oss till högst 3-4 flak (ca 3 öl/cider per person).
• Kastar vi av burkar, flaskor eller annat (ex vattenballonger) så kommer han också att stanna. Alltså Arvid, inga vattengevär med öl i. INTE tillåtet.
• Man får inte sitta på kanten.

Han rekommenderar att man lämnar värdesaker med föräldrar och vänner i skolan. Mobil är okej om vi kan hålla den i handen, det finns inte riktigt plats för saker på golvet.

Det lät som om han hade feta musikanläggningen, men man vet ju inte. Han kanske är en sån som blir nöjd med lite.

Reflekter över det jag har sagt och kommentera gärna! Avsluta med er mailadress/telefonnummer så hör jag av mig om ni har frågor.

Sist men inte minst. Det här med att arrangera vår sista dag tillsammans är ganska ångestladdat. Jag kommer verkligen att sakna er alla.
NU3 4-ääävvaaaaaah!

Torsdag

6.57 och jag är på jobbet sen 6.08.
Och så gick jag hemifrån. Då var klockan 5.30.

Jag är supersnabb.


Jag har inte riktigt tänkt på hur lugnt och fridfullt det är på morgonarna här. Visst vet jag att det är lugnt men jag har aldrig tänkt på att det är ett riktigt skönt sätt att starta dagen på. Det är verkligen JÄTTELUGNT. Och peppande. Musiken ute i från gymmet, någon som går på bandet, någon som lyfter tunga hantlar, någon som surplar kaffe och läser tidningen. Och jag som sitter och knappar på tangenterna och käkar frukost (kras, kras - knäckemacka - mums!) Helt underbart mysigt. Har bryggt hur mycket kaffe som helst och väntar i princip på att klockan ska bli 8.00 så att folk börjar komma in inför pumpen. Jag skulle inte alls ha problem med att börja så här tidigt på morgonarna. I alla fall inte under sommarhalvåret. Då blir man klar vid 12-14 och då kan man ju gå ut och sätta sig i solen och käka lunch.
Synd bara att jag missade Martin's och Edvard's skiva igår för att jag skulle upp så tidigt idag. Skulle gärna ha varit med igår. De hade säkert askul. Vi tar igen det i sommar säger jag. :) Jag kommer att ha aaaaall till i världen. Typ.

Jag har kommit på att min sommar är ganska fullspäckad ändå. Najs.
Aerobicsutbildning 11-2?/6
Arvika 10-15/7
Bodskär 16-20/7 (kanske lite längre om jag kan hitta en ersättare i receptionen till den 21/7 och 22/7.
Sen kommer jag jobba 2-4 dagar i veckan hela början av augusti. Sen börjar väl Funky Kidz där i mitten av September. Det ska man väl öva till. Och så måste jag öva aerobics också. Ska prata med Monkorna om jag kan låna salarna ett par gånger i veckan. Och så hoppas jag på att få teama med Lena någon gång i sommar. Det här blir fucking great.

Jag vet inte om det är ångest eller lättnad jag känner inför studenten. Antagligen är det lite av båda två. Det är lixom lite jobbigt samtidigt som jag inte hellre vill något annat. Nu är det inte ens en vecka kvar med min underbara trygghet och klass. Känner jag oss alla rätt kommer det bli PARTY den här dagen.

Glöm inte att lägga in mitt nya mobilnummer! 0737 516 939

Kramar

Onsdag

Äntligen färdig. Nu har jag INGA skolprojekt kvar. Lovely.
Alex hjälpe mig med mitt projekt i In Design igår så det blev faktiskt riktigt bra. Vi satt och fnulade på vad som kulle skrivas och var det skulle stå någonstans tillsammans och sen så fixade jag i datorn. Jag är faktiskt riktigt nöjd.
Idag har vi den sista lektionen i bioteknik men jag ska inte gå på den. Vi kommer ändå bara att få resultaten från provet och se våra betyg. Provresultatet vill jag inte se och betygen får jag sen ändå. Det är så jag resonerar. Och jag ska faktiskt jobba istället. Jag har tagit på mig alla jobbtider jag kan nu i juni så att jag har lite pengar till i mitten av sommaren ändå. Jag är inte riktigt van vid att jobba så lite som jag har gjort den senaste tiden. Visst är det skönt att kunna slappna av men jag kan inte riktigt fokusera på det jag borde när jag inte är uppe i högvarv. Jag har aldrig gjort så bra från mig i skolan som jag gjorde för två månader sedan när jag jobbade galet mycket. Faktiskt. Jag och Emelie har en teori om att när alla bioteknikslabbar var klara så lade "skolhjärnan" av helt. Då var det lixom ingen som orkade mer. Ändå har jag faktiskt varit jävligt effektiv trekvällar i sträck: Söndag - kvinnligt och manligt, Måndag - kemi, Tisdag - In Design. Ibland blir jag så nöjd med mig själv. Ibland är jag verkligen bra.

Innan jobbet så ska jag Jama. Lena har bytt ut Jive-delen mot Bolly Jam-delen från förra passet inför den här gången. SÅ JÄVLA NAJS! Sen så ska jag powerplate'a lite också. Lite styrka.
Jag vill sola också men risken är att jag då behöver sola igen innan onsdag för att ha samma färg som nu. Just nu är jag faktiskt riktigt fin, lixom, inte överdrivet brun men jag har en massa fräknar. Och jag får väl helt enkelt nöja mig med dem. Bättre än så blir det nog inte på min hud.

Nu har jag skaffat en mobiltelefon igen. Wei. Alla jublar. :P
Kände att det kanske var dags att gottgöra folk så att de kan nå mig igen. Ärligt talat är det faktiskt ganska skönt att kunna bli nådd igen också.
Låste upp pappas förra telefon billigt på plattan. Det var det värt. Så nu sitter jag på nummer: 0737 516 939
Numret kommer nog inte att vara något att lägga på minnet, jag ska kirra abonnemang i sommar när jag fyller 18. Skriv gärna ett mess till mig så att jag har ert nummer också. Jag har typ 8 nummer på minnet och det är de numrerna som också ligger i mitt telefonminne. Lyckat.

Dags att göra frukost. Jag tänkte kolla på en ny BH innan träningen, Lindex har 20% rabatt tror jag. Sen måste jag fixa lunch också.

Nu är det 1 vecka, 1 VECKA, till studenten. Jag har räknat ner sedan 75 dagar innan . Tiden går bra fort. Hoppas jag får ett jobb fort också. Måste skriva nya arbetsansökningar till H&M World Class på Kungsholmen också. Yes.

Segern är vår