Lättnad

Livet känns lättare igen. Hade två dagar där jag bara såg problemen. Jag rannsakade mig själv och insåg att det är åt helvete. Nu vill jag se mina möjligheter!

Jag har en kille jag gillar. Jag har vänner som ställer upp. Jag har en kul kurs att plugga till. Jag åker till Thailand om mindre än 3v. Livet kan inte vara mer toppen! KRAMAR

V.ö.h.

Har tagit mig vatten över huvudet och inser att det är precis den här situationen jag aldrig ville sätta mig i igen. Så går det när man räknar med att folk ska hjälpa till utan att riktigt kolla upp vad de menar från början.

Jag delegerar så gott det går. Jag vill leda och inte överjobba.

Har fina vänner som ställer upp. <3

Gulle du!

"slut, lycklig & smått endorfinförälskad i Emelie Hedlund - du är så bra!!"

Jag blir helt varm i hela kroppen!

vilken sida?

Ibland bara vaknar man på fel sida. Idag var en sån dag för mig. Har varken varit sur eller ledsen men jag har inte varit glad heller. En helt neutral dag. Tråkig dag. De här dagarna börjar nu för tiden oftast med att jag vaknar upp ensam. Inte varje gång men någon gång ibland liksom. När man vaknar upp på fel sida och inser hur ensam man är där i sängen.

Jag vill inte erkänna det för någon och framförallt inte för dig men jag är beroende av dig. Du är grädden på mitt mos. Glad att jag har hittat dig men rädd för hur sårbar jag kanske är. För vad vet jag. Du har inte sårat mig ännu. Det känns som att du gör mig starkare men jag vet inte om jag behöver dig. Jag behöver dig inte men jag vill ha dig. Jag har dig.

Typ som ett par riktigt snygga höstskor från Vagabond. Jag behöver dem inte. Jag vill ha dem. Jag är beroende av deras närhet.

Jag tycker om att längta efter dig. Det får mig att känna mig levande.

Jag mår i genomsnitt fantastiskt bra just nu. Jag är starkare än någonsin men samtidigt så otroligt skör. Jag fightas med tekniken i skolan, med pluggdiciplinen, med oron över att allt bara är en dröm. Allt som är bra.

Det är ingen dröm. Du tycker om mig. Jag tycker om dig. Jag tycker om mig. Jag är duktig och det är viktigt för mig.

Vad jag egentligen ville komma fram till är att jag vände min dåliga dag till en bra dag med lite combat. Nu känner jag mig ganska nöjd här i sängen med godispåsen bredvid och datorn i knät. Laddad inför morgondagens träningskonvent i Älvsjö.

Glad och go. Gillart.

Jag behöver hela mig

Så jag kan ge dig hela mig

Jarå

Får jag chans på dig?

Ja [x]
Nej [ ]
Kanske [ ]

Snäll chey

Emelie: 2 mån och en dag kvar!
Martin: Jag vet! Och jag börjar bli nervig! Kommer jag att glömma passet?
Emelie: Om du glömmer passet åker jag utan dig!

Just nu.

You're always up to no good
Your finger's in my cookie jar
You can have my checkbook visa and my mastercard too
Ain't no price too high for what you do

You could be my dog
I could post your bailbonds when cash was tight
We could fall in love
I could be the apple of your eye

Let's do it right now

My new favorite thing to do
Is wastin' my time on a bum like you
My new favorite thing to do
Is wastin' my time on a bum like you

Your car's a dump and you're broke
But that's all right
I never liked them fancy guys
You don't even look good, god it ain't right
But you're starry eyed and out of sight

You could fall apart
I would post your bailbonds when cash was tight
We could fall in love
I could be the apple of your eye

Let's do it right now

My new favorite thing to do
Is wastin' my time on a bum like you
My new favorite thing to do
Is wastin' my time on you

You're always up to no good
You catch on like a bonfire
Every single worn out line is shiny and new
I never met a sweeter liar

You could be my king
I would knit you mittens and make you pie
We could fall in love
I could be the apple of your eye

Take the vcr
Take the keys to my house
The keys to my car
I don't need it no more
Cause you gave me the keys to your heart

Jadå

Jag har gjort mig beroende av oss. Det skrämmer mig.

Jag vill inte vara för nära. Fast ändå så nära det går. Men inte. Hmm.

Löv.

"Kärleken är någonting som är sänt från himlen för att oroa skiten ur en."

Truth is...

...everybody is going to hurt you. You just gotta find the ones worth suffering for.

True story

Ohh, Too much of anything can make you sick,
Even the good can be a curse.. (curse),
Makes it hard to know which road to go down,
Knowing too much can get you hurt

Is it better is it worse,
Are we sittin in reverse,
Its just like were going backwards,
I know where I want this to go,
Drivin fast but lets go slow,
What I dont wanna do is crash.. no

Just know that your not in this thing alone,
Theres always a place in me that you can call home,
Whenever you feel like were growing apart,
Lets just go back back back back back to the start, Ohh

Anything thats worth havin,
Sure enough worth fighting for,
Quittin's out of the question,
When it gets tough gotta fight some more, (Ohh)
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
If its worth having, it's worth fightin for, Ohh

Now everyday ain't gon be no picnic,
Love aint no walk in the park,
All u can do is make the best of it now,
Cant be afraid of the dark

Just know that your not in this thing alone,
Theres always a place in me that you can call home,
Whenever you feel like were growing apart,
Let's just go back back back back back to the start, Ohh

Anything thats worth havin,
Sure enough worth fighting for,
Quittin's out of the question,
When it gets tough gotta fight some more,
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
If its woth having, it's worth fightin for, Ohhh

I dont know where were headin,
Im willin and ready to go,
We've been drivin so fast,
We just need to slow down,
And just roll, ohh

Anything thats worth havin,
Sure enough worth fighting for,
Quittin's out of the question,
When it gets tough gotta fight some more,
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
(No matter how hard its gettin')
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
If its worth having, it's worth fightin for, (Ohh)

We gotta fight fight fight fight fight for this love,
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
(No matter how hard its gettin')
We gotta fight fight fight fight fight for this love,
If its worth having, it's worth fightin for, Ohhh

Lilla fågel blå

Det kallas himlen och jag har aldrig varit där Men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här Du var så poetisk och nu går du i en annan värld Och jag kan bara säga  Kom tillbaks Den här världen är så underbar Kom tillbaks Hela världen var så underbar Och det kunde lika gärna varit jag Lilla Fågel Blå  Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp Fast världen föll som ett korthus när vi försökte klättra opp Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra som bara vänner gör  Kom tillbaks.....  Du var så poetisk och nu går du i en annan värld Jag tror den kallas himlen och jag har aldrig varit där Men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här Och nu kan jag bara säga  Kom tillbaks.......

En sista dans

Nu har jag stått här hela kvällen
men mesigt nog varit för blyg
och därför inte gått fram
bara sett lite i smyg
men nu när det hela
börjat gå mot sitt slut
och innan dom tänder upp
och vi tvingas att gå ut

Säg får jag lov
till en sista dans med dig
sakta föra dig runt i en sång
inte mer än så det svär jag på
bara dansa en enda gång
en sista dans

Att jag bara följer med dig fram
till din port är förstått
där vi skiljs med ett hej
men efter att du har gått
så står jag och ser upp
emot det fönster du tänt
slänger upp lite grus
så du öppnar det på glänt

Säg får jag lov
till en sista dans med dig
sakta föra dig runt i en sång
inte mer än så det svär jag på
bara dansa en enda gång
en sista dans

Vaknade långsamt upp
dagen efter framåt två
intill din nakna kropp
men ändå inte klar att gå

Säg får jag lov
till en sista dans med dig
sakta föra dig runt i en sång
inte mer än så det svär jag på
bara dansa en enda gång
en sista dans

En vanlig dag på Bockholmen...

Distans

Jag låter sällan någon komma så nära som jag låter dig komma. Du vet att det tog tid, jag har fått kalla fötter många gånger det senaste halvåret. Jag kanske har gjort dig ledsen och då ber jag om ursäkt. Det har aldrig varit min mening att göra dig illa. Jag säger alltid vad jag tycker. För mig är det enkelt men du verkar tycka att min enkelhet är svår att hålla tempo med.

Men nu. Du vet att jag vill vara med dig. Jag vill låta dig komma närmare men viktigast av allt - jag vill komma nära dig. Då är det du som backar. Är det för att jag vet vad jag vill? För att jag gillar dig? Du mår dåligt men säger inte mycket om det. Du slutar höra av dig och ber i efterhand om ursäkt. Då håller mig på avstånd trots att jag behöver dig. Jag behöver ditt stöd. Du backar för att sen komma tillbaka igen. Förut var det jag, nu är det du. Du hanterade min stress bättre än vad jag hanterar din.

Du kan inte bara fly såhär. Jag kan inte komma nära dig om du inte låter mig. Då kan jag inte hjälpa dig. Du stöter bort mig som att du inte vill känna av mig men lockar ändå med meddelanden som påminner om hur vi brukar vara. När vi är bra. Och jävlar vad bra vi är då. Det är ett fult spel du kör. Du gillar inte ens spel.

Jag känner mig lämnad. Och nu funderar jag. Jag behöver distans. Jag har gjort mig beroende av oss. Om jag backar nu så slipper jag bli sårad. Jag kan vända mig om och glömma om jag gör det nu.

Tack Ann(it)a :)

Jag har kommit till insikt med att jag har mina anledningar att vara som jag är men att dessa inte kan användas som ursäkter för det jag inte tar mig för. Det är nog dags att kliva ur min bekvämlighetszon nu.

trött trött trött trött

Jag är så jädra trött hela tiden och är trött på att vara trött och på att behöva klaga på att jag hela tiden är just trött. För det suger!

Körde jag för hårt med mig själv i våras? Kör jag för hårt med mig själv nu? Hur vet jag när jag når min gräns och när det är dags att stoppa? Hur bra kan jag bli?

Nu är det snart dags för rutiner igen. Jag längtar lite.

Elegi

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring  Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig  En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn. Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen. Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval. Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.  Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron  Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig  Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med  En elegi för alla sorger den där hösten handla om För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din  För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement Två ögonpar i tomhet från september till advent För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"  En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än För en tid som bara går och aldrig kommer igen  Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Winnerbäck 9/8-10

Om du lämnade mig nu.

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Energi

Det är helt sjukt det här med personkemi. Vissa människor kan ge mig hur mycket energi som helst bara genom sin närvaro medan andras energi är helt neutral. Sedan finns det dem som tar all min energi.

Jag har för många av de sistnämnda i min omgivning. Jag måste avveckla vår "vänskap" om jag ska bli piggare igen.

Eller?

Brukar försöka leva efter mottot "är det lätt så det rätt, är det rätt så är det lätt" men nu vet jag fan inte om det är ett så jäkla bra motto längre. För inte fan är det lätt - men vi är så jäkla rätt.

Tufft

Kram

vad sjukt det är att hela kroppen kan skrika efter en kram förresten. Alltså verkligen SKRIKA. Inte veta vart den ska ta vägen. Så är min just nu. Blä.

upp och ner, ner och upp - grisen gal i granens topp.

Usch vilken berg-och-dalbana det är ibland. Idag är en nerdag. Det har varit nerdagar i ett par dagar nu. Kanske blir det bättre snart.

words from a wise woman

"De e så mycket som ska funka o du jobbar jämt när du inte studerar, när ska du ha tid o landa i dig själv?"

"När jag reser och är under vattnet"

<3

Tjoho!

Det hände en grej och helt plötsligt körde jag en extra combat OCH aerobicen igår kväll. Sjukt fett. Grymt kul! Kändes bra men lite ovant att köra aerobicen igen, men fick kommentaren "det var det bästa passet jag har varit på" och då kände jag mig nöjd. Själv så tyckte jag att det kändes lite stelt men det blir väl så om de är 13 pers och jag inte känner mig helt van. Alla var glada och tackade när de gick i alla fall så det var nog inga problem. :) NÖJD!

Ledig idag, sen ska det jobbas igen. Ska passa på att vila fötterna på föräldrarnas brygga. :)

Längtar lite.

Sleep talkin' man

"Yeah I'm good. No shit, Sherlock. I'm the reason why there's so many adjectives for awesome."

"I'm giving out tickets. Five minute slots to stand next to me. One at a time. Enjoy yourself."

"You speak your mind, I punch your face. I think it's a fair exchange. We'll both be hurting."

"You're so generous. Don't you ever stop giving things.... to me. Give me everything."

"It's easy to confuse your ass and your face. They're basically a hole that spews shit."

"I haven't put on weight. Your eyes are fat."

"Here I am. Perfection on two legs."

Tipp topp

Jag kommer ihåg förra sommaren ungefär vid den här tiden. Jag var trött och ganska deppig, ville helst av allt ligga hemma i sängen och kolla på serier när jag var ledig och kände inte alls för att träffa folk. Jag jobbade på samma ställe, gjorde samma saker (nästan) och var samma människa med samma mål.

Den här sommaren är jag inte deppig. Inte trött (lite fysiskt kanske men psyket är på topp). Jag mår bra. Jag är glad och positiv. Jag tycker att det är kul att gå till jobbet, även fast det är lite panikigt ibland. Jag tycker att det är KULKULKUL att köra mina klasser och/eller att vicka för någon annan. Jag tar till vara på de lediga dagarna - går och badar, hänger, dricker vin. Jag chansar och bokar resor med folk jag inte känner. Jag lever vilddjursliv på Gotland.

Vad är skillnaden?

Jag har hittat hem.

Shit vad bra jag mår.

(min fitta på lårhelvetet som sträckte sig idag och på apotekets minilindor som räcker 10 varv runt mitt ben. GAH!)

Livet!!

Streetfunk och house på Danscenter i höst, bokat och klart! Så jäkla kul att få lära mig något nytt!

Idag: SOL! Bada, dricka kaffe, käka macka med Sandra på Grisslinge. Ikväll combat på BJ. Undrar om någon tar sig dit en dag som denna?

Det vackraste.

Jag har så sjukt snygga vänner!

Jag känner någonting

och jag är rädd att förlora den känslan. Att förlora det här. Sjukt. Ändå tycker jag att det räcker rätt bra, jag behöver inte mycket mer än så här. Stop. Sakta ner. Det här är schysst.

Midsommar 2010

Galet. Galet!! Tack!

Skulle gärna skriva om allt galet som hände men nu är jag sjuk och ska kurera mig. Vet ändå inte hur mycket jag kommer ihåg. HAHA.

Pusssssssss

Don't fucking tell me what to do!

My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me
My drinking is killing me

K-k-kill

My smoking is killing me
My diet's killing me
My heels are killing me
My shopping's killing me

My ego is killing me
Can't sleep, it's killing me
My label's killing me
Kick drum...

My phone is killing me
My email is killing me
These hours are killing me
My tour is killing me

This flight is killing me
My manager's killing me
My mother's killing me
My landlord's killing me

My boss is killing me
The TV is killing me
Your nagging is killing me
My boyfriend is killing me

My talking's killing me
Killing me
Killing me
K-k-killing me

Can't sleep, it's killing me
My dreams are killing me
The TV is killing me
My talking's killing me

Let go, you're killing me
Ease up, you're killing me
Calm down, you're killing me
My god, you're killing me

K-k-killing me

My drinking is killing me
My smoking is killing me
My head is killing me
My mind is killing me

My back is killing me
My neck is killing me
Your nagging is killing me
My gut is killing me

My PMS is killing me
My email is killing me
These hours are killing me
My tour is killing me

This flight is killing me
My manager's killing me
My mother's killing me
My landlord's killing me

My smoking is killing me
The TV is killing me
Your nagging is killing me
Ease up, you're killing me

Let go, you're killing me
Calm down, you're killing me
My god, you're killing me

Don't fucking tell me what to do, do!
Don't fucking tell me what to do, do, do, do, do!
Don't fucking tell me what to do!
Don't fucking tell me what to do, do!
Don't fucking tell me what to do, do!
Don't fucking tell me what to do!
Don't fucking tell me what to do!
Don't fucking tell me what to do!
Don't fucking tell me what to do!

DEJA VU

THAILAND 20/12-18/1

SOMMARLOOOOOV

Eller? LOV? Mjaaaa, skulle inte tro det...

MEN FN VAD SKÖNT DET KÄNNS!

STUDENT 2010

3 år sen senast. Då var det min student. Nu är det dags igen.

FÖR DU HAR TAGIT STUDENTEN!

FY FAN VAD DU ÄR BRA!

Dagens tanke

Life is what you make it.

Är jag positiv så blir livet kul.

Är jag glad så blir livet kul.

Är jag grym så blir livet enklare.

Vågar jag så får jag svar på en gång.

Vill jag så kan jag.

plus/minus

Vissa människor tar min energi. Andra fyller på från botten och enda ut i alla hörn och kanter på mindre än en minut. Sen finns det de som det förändras från dag till dag med.

Är det jag som är skeptisk eller finner man färre och färre positiva energipunkter med åren? Hur kan jag omringas av så många energitjuvar?

Är det mig det är fel på?

Dagens tanke

Vad vill jag?

Är jag på rätt spår?

Umgås jag med rätt människor?

Prioriterar jag rätt?

Vem vill jag vara med?

Är jag redo?

Kommer jag palla hela vägen?

Är det någon som tror på mig?

Tror jag på mig själv?

Jag

Har en snyggdag men ingen att vara snygg inför.

Har vänner som tar min energi men som jag älskar och inte vågar säga det till.

Hade rödvin hemma som jag inte visste att jag hade.

Har vänner jag bryr mig om som håller på att på spåra ur men som jag inte orkar ta tag i.

Har ett jobb jag älskar och lägger min energi och själ i som ibland kan göra mig så besviken och få mig att känns mig så värdelös.

Har ett annat jobb som jag både längtar till och fasar inför.

Har människor jag älskar och som älskar mig.

Har människor (läs: män) som väcker känslor i mig men som får mig att tröttna.

Dagens tanke

Vem är jag?

Många av mina skolvänner har svårt att se sig mig framför dem som instruktör. Det känns tydligen inte helt rätt. De har svårt att se mig leda dem i dans och/eller fighting.

Många av de som frågar vad jag gör blir helt chockade när de får reda på att jag pluggar till kiropraktor. Va? Gör lilla du? Hur länge då!? 5 år? SOM EN LÄKARE!

Mina kidz tror att jag är värsta goa rara lilla tjejen med mycket kärlek inuti och ett kaxigt skal som aldrig egentligen gör någonting fel.

Mina vänner vet att jag lätt spårar ur; jag har kort stubin och inte ett dugg konflikträdd, inte rädd för att göra bort mig. Jag dricker ibland för mycket eller säger saker innan jag vet vad jag faktiskt säger. Jag är för ärlig och rakt på sak, har ett bekräftelsebehov som heter duga och ett jävligt crazy mind.

Min pappa tror när det kommer till diskussion att jag är en mes. Jag gråter när jag blir arg, glad, nervös, ledsen, exalterad etc.

Mina vänner vet att jag inte kan hejda tårarna både när jag skrattar och är fly förbannad.

Mina vänner vet att min humor är rätt kass men att jag skrattar jäkligt ofta och högt.

Emelie vet att min humor är ännu värre.

Vissa tror att jag sparar alla mina pengar till en resa till Thailand.

Jag vet precis vad alla pengar som borde gå till Thailand går någonstans.

Folk som inte känner mig tror (med all rätt) att jag stöter på varenda kille i min omgivning.

De som känner mig vet att jag aldrig kan sluta kramas.

Jag gör dumma saker. Jag köper för mycket grejjer. Jag kramas för mycket och jag är för rakt på sak utan att tänka mig för. Jag har en grotesk humor och skrattar för högt. Jag är en grym instruktör, älskar barn (men avskyr dem ibland) och älskar mitt jobb. Ibland ogillar jag det också men för det mesta, till 95% av fallen, så älskar jag det. Jag är för öppen, jag är bekräftelsekåt och jäkligt duktig men vågar inte alltid stå för det.

Jag jobbar bäst under press. Nu hoppas jag att min mage är på samma lag.

Udda känsla

Nu ska jag gå till bussen med min macka i ena handen och mina tre bajsprov i ett kuvert i den andra. Haha.

Idag

gick jag till en doktor. Jag ska göra bajsprov som jag ska skicka in med posten. Nästa vecka får jag veta om jag har några parasiter eller bakterier i tarmarna.

KUL. Två tummar upp!

Många ytliga eller några få riktigt nära?

Att kanske behöva göra ett val.

Vill jag:

ha MINA kompisar som jag ALLTID hänger med?

göra allt med samma kompisar?

känna mig obekväm utan dem?

inte bli medbjuden av andra för att jag har just MITT gäng?

Vill jag:

hänga lite med alla möjliga?

bli medbjuden till lite olika personer vid olika tillfällen och ibland inte alls?

inte ha ett fast litet crew att alltid luta mig tillbaka på?

känna mig superbekväm/lätt obekväm med alla?

Det här har alltid varit lite av en deal för mig. Jag har alltid haft så otroligt många vänner samtidigt.

I högstadiet så hade jag mitt tjejgäng som jag alltid hängde med i skolan och till stora delar även på fritiden. Sen hade jag en pojkvän ett tag vars vänner jag hade bra kontakt med. Jag hade Djurö-folket som jag inte släppte förrän jag gick i nian någon gång, det var gamla vänner och killar jag gillade. Jag hade Ellika och Anki. Innebandyn. Fotbollen. Familjen och torsdags-gänget. Det var många.

När jag sen gick i gymnasiet så hade jag mitt "fasta" crew som jag oftast hängde med men jag sökte mig ofta även till de andra gängen i klassen. Vart snabbt nära kompis även med dem där jag alltid fick plats om jag ville. I slutändan valde jag dock alltid "mitt crew" som bl.a. hängde med resten av det soon to be called "Nacka-gänget". Där hade jag min dåvarande kärlek och mina bästa vänner. Jag la innebandyn och fotbollen på hyllan och började jobba på Body Joy där en ny familj/vänskapskrets hittades. Även här var det gamla tjejgänget, familj och torsdagsgäng samt i vissa fall även Ellika och Anki stora punkter i mitt liv. Kaki och hennes klass var under en tid en viktig krets som jag hände med.

Nu när jag går på SKHS så har jag mixat ihop allt det jag tidigare har haft. Jag har sållat bort folk jag inte vill umgås med och de som bara tar min energi, andra har fallit bort av bara naturen. Jag har mina brudar som jag älskar, Nacka-gänget som håller ihop men inte ses lika ofta som tidigare, Body Joy, familjen. Torsdagsgänget dyker upp på Body Joy ibland. Jag har också folket från klassen som jag älskar - det är en massa människor jag älskar som också gillar mig som fan. Jag har de som har ett extra plus i kanten. Jag har Kåren och folket från de andra klasserna som jag lärt känna med åren. Jag har Tyra. Jag har riktigt många vänner och bekanta.

Hur i helvete gör man en kväll med 60 personer där man vill hinna snacka med alla och inte har något litet "crew" att luta sig tillbaka på? Normalt brukar det vara jag och Anna som springer runt som yra höns tillsammans för att prata och garva med alla. Den här gången var inte hon med och jag kände mig helt yr. Jag hade mina stjärnor där (minus Anna och Ida såklart) men kände mig fortfarande helt lost.

Och det här är mitt problem. Ett riktigt i-landsproblem som jag skäms över att ens känna. Jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha en nära grupp människor runt som där jag alltid räknas in, eller om jag vill vara fri som en fågel och själv nästla mig in där jag vill vara för stunden? Jag vet att det förmodligen bara är mina hjärnspöken som triggar igång såna här tankar men ibland så känner jag mig ensam trots att jag har så mycket kärlek runt omkring mig. Jag har ju själv satt mig i situationen och jag trivs här. Tills jag känner mig ensam fast att jag inte är det. Det är sjukt.

Awesome brännbollskväll igår. Riktigt, riktigt bra!

Maj, underbara Maj!

"Du har väldigt bra teknik"

"Är du bra på allt eller?"

"Det var länge sen jag var såhär svettig efter ett pass!"

"Du är så duktig, dina grupper var klart bäst"

(Visst sticker det i ögonen att se att andra får mycket och njuter av beröm men det skiter jag i. Det här är det enda sättet att för mig få det att sjunka in.)

Livet flyter på. I två dagar har vi haft tekniklektioner. Alltså, justeringar! Spännande men svårt som fasiken. Svårt att känna när man är rätt liksom! Bröstrygg var ju klart lättast men SI-leden kändes mer som ett gytter.

I morgon har 3orna det prekliniska provet (den praktiska delen) och jag inser att jag själv ska göra det om ett år. Det känns VÄLDIGT långt bort om man säger så. Klarar man inte prekliniska så får man inte gå upp på kliniken i fyran.

Linda var sjuk idag så jag höll hela combaten själv. Förutom att jag blev SÅ JÄKLA SLUT så kändes det så otroligt rätt. Jag var rätt. Musiken var rätt. Mikrofonen funkade perfekt. ALLT funkade som det skulle! Och så var jag grym också. Det kändes så i alla fall.

Vädret är fint och jag hoppas att det håller i sig under fredagen också. På lördag får det gärna regna, då tänker jag ändå bara vara bakis. På fredag är det brännboll. Förra veckan sög det så vi skjöt lite på den. Men på fredag, då jävlar!

TACK.

"du är bäst"

"har aldrig sett någon som är så bra som du i din ålder"

"de flesta som har hållit på i 10-15 år är fortfarande inte lika bra som du är redan nu"

"du får inte släppa streeten"

"du sprider glädje och energi"

"mitt barn älskar att dansa med dig"

"jag har verkligen saknat dina klasser"

"åh vad roligt det var idag"

"inga problem, du blir godkänd direkt"

"tack för fantastiska shower"

"mitt barn vill dansa fler gånger i veckan. MED DIG!"

"du hade blivit godkänd redan igår"

"vad fin du är"

"Det är så kul att se hur din entusiasm smittar av sig på grabbarna"

Ord som under den gångna veckan har värmt mig och gett mig kraft. Ord som får mig att inse hur bra jag faktiskt kanske är. Ord som får mig att vilja Ä N N U M E R! Ord jag sakta men säkert vågar tro på. Ord som gör mig till den jag är.

Tack till kollegor, chefer, vänner, familj, föräldrar till barn i grupper, barnen för att ni är ni och för att ni gör det här värt all tid jag lägger ner.

Tack till Lena. Malin. Monicorna. Sandra. För att ni stöttar och pushar mig. För att ni ler när jag behöver det som mest. För att ni hjälper mig och låter mig utvecklas. PUSS

Behöver

Vill bli tagen med storm. Behöver bli tagen med storm för att känna hur det pirrar. Vill ha äventyr och fart och fläkt. Det är ju därför jag sätter mig i de här tuffa situationerna. Jag vågar inte släppa någonting "gammalt" för att jag inte vet vad jag hittar.

Storm

Fart

Fläkt

"Hett!"

Nu dricker jag den vinägerett som blev över efter salladen jag nyss åt. Nom nom nom! Häromdagen slickade jag rent bunken från kladdkakssmet också. Hur gammal är jag egentligen? Eller är jag bara allmänt hungrig? För övrigt så har jag ätit mat för typ 3 pers varje middag i flera dagar i sträck med. Varför? Det är ju sommar snart! Bikiniformen känns jävligt långt bort alltså. :P

Helgens shower blev så grymma. Jag är så sjukt stolt över mina barn. Jag är så sjukt stolt över mig själv. Aldrig har jag fått så mycket positiv feed back som efter årets föreställning. Jag är tydligen grym. Jag ger tydligen barnen någonting.

I love it.

Sen har jag lagt in hip hop på jamen nu med. FY FAN! Det är så kul. Pop, lock and drop it!

Street ht 2010

Nästa års street?

GRYM!!

Fantastiska jävla Valborg!

Hade en härlig Uppsala-valborg med Anna och ett gäng skånska brudar. Jäklar alltså, vilka härliga brudar. Inga konstigheter! :)

Om du skulle fråga mig vad vi gjorde skulle jag typ säga: drack öl i en park. För det var vad vi gjorde till kl 20 typ (jag och Anna kom dit kl 10 och då hade brudarna redan suttit där i 2h, haha), sen käkade vi lite skräpmat på någon pizzeria, för att gå fram och tillbaka till Flogsta. Flogsta ligger en bra promenad bort, men helt ärligt så var det inte helt fel att få röra lite på sig. Vistelsen hemma hos Hanna i Flogsta gick mest ut på garv och "the ring of fire".

Någon hade berättat för oss att korridorsfesterna inne i Uppsalas studentlägenheter brukar vara grymma, så vi drog oss dit lite senare. Jag kan ju säga såhär, den grymmaste festen hittade vi i det kristna lägret. Tydligen så var det en kyrka i samma byggnad och så bodde det kristet folk där? Vad vet jag. Kul var det i alla fall. Men efter ett tag så tröttnade vi på att dricka, gå och leta så brudarna drog hem och jag gick genom hela Uppsala (impad över att jag hittade!!) bort till centralstationen där jag mötte upp Sandra och hennes vänner. Sen åkte vi hem.

Det var skönt att vakna hemma idag!

Idag är jag faktiskt inte så bakis (ännu! Har inte ens rest på mig....) och kraftfullt sugen på romsnittar!

BOUNCE

Jag kan sluta om jag vill. I början bara på fredagar. Jag minns när jag prövade första gången. Jag började väldigt tidigt. Har nog testat det mesta. Stannade inte ens för rött. För mig var det en social grej. Börja blanda grejer. Dans och bilkörning - ingen bra kombination. Började dansa ensam. Jag måste dansa för att våga supa.

22/4-10

Vissa gånger är man mindre stolt. Andra gånger är man jättestolt! Idag känner jag mig stolt. Över mig själv, över min street-grupp och över mina andra grupper. Över mitt liv, mina val och och den jag är.

Det är så skönt!

Fint

..och just det! Är man utan nycklar så väcker man sambon med att kasta sina leopardmönstrade pumps på hennes sovrumsfönster. Bara så att ni vet. Nu har hon möjligheten att ge mig utegångsförbud bara genom att ta med sig nyckeln hemifrån. HAHA.

Monster!

Det är fan inte särskilt svårt att tappa förtroendet för mänskligheten alltså. Vem fan tar en jacka och någons nyckelknippa efter en utekväll?

Jag förstår inte riktigt det här systemet med att de inte får lämna ut jackan om någon tappat sin nummerlapp förrän efter stängning. Eller, visst förstår jag att de måste se till att ingen annan kommer med en lapp och vill ha den. Men att de ger iväg den utan vidare till någon annan (i detta fall med MIN LAPP) bara för att jag bestämde mig för att jag inte orkade vänta. I och med att jag pekade ut min jacka för dem så kan man ju åtminstone be att de ber personen med min lapp beskriva innehållet i den också. DET förstår jag inte.

Visst var jag full, men innebär fylla att man inte talar sanning? I mitt fall innebär det nog att jag talar ännu mer sanning. Jag är ett sanningsmonster och att jag inte hamnar i konflikter oftare är för mig ett mysterium.

Jag skäms över att jag blev så otrevlig i slutet men jag blev verkligen irriterad. Och så var jag full. Den kombinationen är sällan hållbar, haha. I mitt fall kan det verkligen leda till att jag "tänder till" på riktigt. Men fan, vakten sa inte att han inte kunde ge mig jackan - utan att han inte "tänkte ge mig jackan" och att han inte "ville ge mig jackan".

I det här fallet hade det kanske hjälpt om någon med en trevlig ton hade sagt "att jag kan inte hjälpa dig just nu. Lämna ditt telefonnummer så hör vi av oss!" eller "Du får gärna vänta här." istället för "Jag tänker inte hjälpa dig. Gå härifrån så får vi se efter stängning om 2h."

Haha men fan, man kan bli ett riktigt monster när man blir arg på fyllan alltså.

Och Snad. I love you. Nu får vi sluta med det här löjlandet. För alltid. :)

9-11/4-10

GRYM OCH GODKÄND!

Den här helgen har verkligen varit HELT UNDERBAR. Fy fan vilken grej! Jag har kört stenhårt i flera timmar per dag men känner mig fortfarande pigg i kroppen. Pigg men lite stel kanske. Det verkar som att min kropp gillar det här med combat! Yay!

Mycket skratt, mycket fysiskt arbete, mycket coachingsträning. Teknik, teknik, teknik, teknik! TEKNIK! Fööö heeelvede (instruktören Leon är dansk, haha)!!!

Jag har verkligen utvecklats som person och instruktör i helgen. Har övat upp en rätt grym teknik om jag jämför med vad jag hade från början. Jag måste bara SLUTA STUDSA! Jag har så mycket energi i kroppen och har en känsla av att jag är starkare i benen än i överkroppen vilket gör att jag gärna tar ut lite av min energi i att studsa med benen. Det är rätt roligt om man tänker på det, för jag fick precis samma kritik när jag gick jam-utbildningen med Åsa Fornander förra April. SLUTA STUDSA! I övrigt så tror jag på mig själv vad gäller det här. Jag tror verkligen att jag kan bli riktigt jäkla grym om jag lägger manken till!

Sjukt härligt att det blev av redan nu faktiskt. Nu är jag klar med allt förutom licensfilmningen. Synd att utbildningen är över dock. Skulle lätt göra det igen redan i morgon om jag kunde och fick. Stort tack till Leon för grym inspiration och coaching!

Livet är toppen!

Haha

Om man springer riktigt fort och skrattar hela tiden märker ingen att man är ful!

TAGGA!

Skolfest, födelsedagsfest, bakisångest, klasserna, förmodligen uteblivet plugg och trötthet

(vännerna, garvet, sammanhållningen, berusningen, glädjen)

vs.

Body Combat-utbildning, utmaningar, plugg, filmmys med Ida och mycket sömn

(utmaningen, känslan, adrenalinet, den totala utmattningen, kroppsglädjen, ytterligare en "ledig helg")

Jag vet att det är helt sinnes men jag har så jäkla svårt att avgöra vad som skulle ge mig mest. Eller, jag vet att combaten kommer bli GRYMT härlig men jag skulle verkligen helst mixa allt! I-landsproblem

Insåg igår att jag förmodligen kommer leva resten av mitt liv med beslutsångest över precis allt. Om jag inte gör någonting åt det så klart! Jag menar, jag kan alltid välja men jag funderar varje gång på om jag verkligen gjorde rätt val. Hur sjukt är inte det på en skala.

"ni är precis lika galna som innan jag flyttade ifrån Stockholm"

Vi försöker göra det här på ditt sätt en gång till. Det går nog bra.

Ikväll är jamen fullbokad med sju reserver. Det är inte jättemånga reserver och i slutändan lär vi ändå "bara" vara ca 30 pers i salen. Men de bokar av sin kväll för mitt pass! I början av april! Det är ascoolt!
Jag vet inte om det är fel eller rätt att känna sig sjukligt nöjd och stolt - men jäklar vad nöjd och stolt jag känner mig!

Livet går ständigt upp och ner men kurvan går stadigt uppåt. Jag trivs med livet! MEN! Jag är usel på att plugga. Jag har massor med motivation men ingen diciplin alls. Skoltrötthet? Jo tack. Lite kanske. Jag vill helst bara gör allt det där jag tycker är kul.

Idag känner jag mig cool. Ibland gör man ju det. Känner sig cool alltså. Jag vågar prova något nytt idag: har tagit på mig en stor skjorta som hängt i garderoben i snart ett år (den är lite, lite för stor tycker jag...) samt prytt mina öron med stora örhängen. DET har aldrig hänt förut. Men jag känner mig fin. Kanske till och med sätter på mig de fina vagabond-bootsen också. :)

Helgen blev helt upp och ner men jag känner mig full med energi (trots att jag är trött?) efter mycket sömn och mycket kvalitetstid med Emelie (det kunde vi behöva). Hann även träffa familjen, partaja lite med Emelies KTH-folk samt träffa Sandra, Magda, Kaki och Jana. Kul med en Jana-fika också, det är alltid lika mysigt att vara i närheten av henne! Egentligen skulle det ut och röjas på stan och jag borde egentligen känna mig ganska sliten idag. Det var planen. Jag hade säkert varit nöjd då också.

Var ute och sprang i fredags och körde boxning med Magda igår. Jag känner att kroppen har vaknat till liv efter att den fått utöva två träningsformer som den inte längre än van vid. Det kanske är därför jag känner mig så full av energi? Träningvärken har dock varit smärtsam. Som fan.


(Note to self: GLÖM ALDRIG BORT FILMEN I FÖRRA INLÄGGET. DEN FICK DIG ATT SKRATTA DIG TILL SÖMNS IGÅR KVÄLL!)

It's funny because he's fat.....

JAG KAN INTE HJÄLPA DET!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Hela världen är så underbar om man är korkad, dum och glad.

(Paus.
Vi hörs en annan gång.

Funkar det för dig?)

Det går bra nu.

+
Funkykidz trainer:
Alltså, jag skickade in en ansökan för att bli FK trainer för mer än 1 månad sen men hörde ingenting mer om det efter det att hon sa att hon skulle återkomma i månadsskiftet mars/april. Helt plötsligt får jag ett mail med frågan "dyker du upp på FK trainer-dagen den 13/6?" Hell yeah! Hon hade tydligen skickat ett mail för ett par veckor sen som inte hade kommit fram. Det är är ett STORT STEG i rätt riktning. Det här blir grymt!

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!
Har fortfarande inte fått min deklaration hemskickad och har nästan varit lite orolig att den försvunnit eller något. Jag har varit nyfiken då jag länge har vetat att min skatteåterbäring i år kommer att vara STOR. Och jag hade rätt. Emelie påminde mig om att jag kunde kolla upp det på skatteverkets hemsida med mitt bankID, vilket jag gjorde igår... Och WOOOHAAA! Thailandsbiljetten, dykarklockan och eventuell sommarresa är redan betalda och klara (nästan...)! :D

Påsklov
6 dagar! Ledighet, ledighet, ledighet! Ledigt från FK, FB, street/hip hopen. Trots att det är det roligaste jag vet så är det fortfarande så att kroppen och knoppen behöver vila tillsammans ibland. Ledigt från skolan. Ännu en tenta klar, bara sju kvar den här terminen. Jag har lyckats sova hela nätterna igenom i två nätter i sträck och jag känner mig utvilad och "i form"! Började den här morgonen med Greys och god frulle i Emelie's säng. Det var sjukt mysigt. :)

1 år
Vi har snart bott i Kungshamra i ett år. Tiden har gått så sjukt fort. Jag älskar fortfarande att komma hem. Vi har det fortfarande skitbra tillsammans. Vi lever fortfarande och är fortfarande bästa vänner. Det är helt fantastiskt. Känns också som att jag kommit mina päron och Hannah närmre under de senaste månaderna. Jag saknar dem.

Body Jam
52:an är sååååå jäkla kul! Nu har jag varit instruktör i ett helt år och jag har utvecklats så himla mycket. Är stolt över mig själv och känner mig duktig, inspirerad och grym.

Body Combat
Ny kärlek i mitt liv. Utbildning 18-20/6. Underbart!

Sol och värme
Trodde jag var i schysst form. Trodde att det var en bra idé att sticka ut och springa lite i det här underbara vädret. Ellerhur. Nu känner jag mig liten och fel och dålig. Typ. Haha, nä men jag skrattar mest åt det. FY FAN VAD JAG ÄR DÅLIG PÅ ATT SPRINGA! :D

Uteliv
Efter en lång period med totalt o-sug efter krogen med allt vad det innebär (varma dansgolv, svettiga armhålor, sliskiga drinkar, blaskig öl, dåliga fylleragg och donken) så är jag tillbaka - och jag älskar det! Nytändning på allt som heter TJOHOOO! Nu är jag på G (eller, sen efter Thailand någon gång) igen! Det blir lite roligare om man inkluderar det här!

Livet i allmänhet går rätt bra just nu. Jag är stolt över mig själv då jag tror att jag har kommit över min "fobi" för tvåsamhet. Det är första gången sedan sommaren 2007 som jag kan känna att jag inte skulle ha någonting särskilt emot att dela mitt liv med någon istället för att bara låna någon ramdom trevlig person för mys och ligg. Det är ju fortfarande inte så att jag letar efter någon. Den nya grejjen är helt enkelt bara att jag bara inte längre är rädd för allt det där som har med att dela min tid att göra. Det känns tufft. Jag är tuff. :)

I found you,

Funkykidz trainer!

Jag blir instruktörernas instruktör. Gymnasium i Gbg den 13 Juni. Sjukt najs.

Vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är

Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans

tvåsamhet?

Egentligen så är det väl kvällar som denna som jag borde sätta mig skriva någonting ganska långt och ogenomtänkt för att fingrarna glöder och huvudet är överhettat.

Har suttit hemma och gjort ingenting idag efter att jag jobbade och tränade i morse. Jag gillar det. Facebook-chattade lite med en vän till min vän som är trevlig i någon timme nyss. Synd att killar som t.ex. han inte finns tillgängliga i Stockholm. Här verkar alla de riktigt bra redan vara upptagna. Och jag kan inte blame'a någon. Såklart de är det!

Är så sugen på att följa med Lena (och enligt brorsan resten av familjen) till Portugal om 3 veckor men det verkar inte bli av. I don't shit money.

Men solen lyser och jag deppar inte någonstans! Livet är härligt. Kroppen värker lite men än så länge är det bara skön värk. Kanske ska be någon i klassen sätta tänderna (händerna alltså) i den och work it real hard.

Är det sjukt att längta efter tvåsamhet men att frukta förhållanden? Hm. Mina föräldrar verkar tycka att jag är knäpp, kräsen, tråkig och bitter som inte träffar någon. Hur ska jag veta liksom.

Mitt livs fråga:

Varför faller jag bara för långa killar?

De flesta jag träffar och känner för är relativt- eller superlånga, mörkhåriga, smala, har mörka ögon eller en härligt intensiv blick. De flesta har inte alls samma typ av intressen som jag. På senare tid gillar de alla att laga mat och dricka vin. Samma killar är lite oåtkomliga också då de antingen är mycket äldre, bosatta i andra delar av Sverige, nyss utkomna från långa förhållanden eller har jobb som inte ger oss tid.

Kan jag göra det mer simpelt?

Helg!

Shit alltså,
Fast driving really turns me on.

Detta har hittills varit en omtumlande, skön, bakis, förkyld, rolig, härlig helg. I morgon blir bäst - jag tänker inte vara förkyld längre och dans och combat står på schemat. Så skönt.

Har inte så mycket att säga förutom att livet är så SJUKT härligt just nu! Och att fast driving really turns me on...

Kärlek.

"Why don't you stand in fuck-up corner. You can stay there 'til, I don't know, I-don't-give-a-shit-about-you 'o clock."

sleeptalkinman.blogspot.com

Taggad?

Mysigt att Lena skalade av sig huden enda in till muskelfascian i vaden på scenen i stora salen idag när hon hade aerobicen. Mysigt! Och ont! Tycker så synd om henne. Den där scenen kommer så småningom att bli Hedlundarnas död!
Taggad inför imorgon? Alltid taggad! Taggad inför att stå på scenen jag alltid håller på att ramla av? Mjaaaaaa....

bye.

Staring right back in the face
A memory can't be erased
I know, because I tried
Start to feel the emptiness
And everything I'm gonna miss
I know, that I can't hide

All this time is passing by
I think it's time to just move on

When you come back down
If you land on your feet
I hope you find a way to make it back to me
When you come around
I'll be there for you
Don't have to be alone with what you're going through

Start to breathe and fake a smile
It's all the same after a while
I know, that you are tired
Carrying the ones you lost
A picture frame with all the thoughts
I know, you hold inside

I hope that you can find your way back
To the place where you belong

When you come back down
If you land on your feet
I hope you find a way to make it back to me
When you come around
I'll be there for you
Don't have to be alone with what you're going through

You're coming back down
You say you feel lost can I help you find it
When you come around
From time to time we all are blinded
You're coming back down
You don't have to tell me what you're feeling
I know what you're going through
I won't be the one that lets go of you

I think it's time to just move on

When you come back down
If you land on your feet
I hope you find a way to make it back to me
When you come around
I'll be there for you
Don't have to be alone with what you're going through

When you come back down
If you land on your feet
I hope you find a way to make it back to me
When you come around
I'll be there for you
Don't have to be alone with what you're going through

Semla

Mysig spontankväll med semlor, fickgryta och jäkligt trevligt sällskap. En riktig torsdagsmiddag!


...men varför gör det ont för? Jag har ju varit så säker på det här! Varför gör det ont när du glider ifrån - hur dumt är inte det liksom?

Jag får skärpa mig nu. Förneka och glömma. Jag menar, resten av livet är ju rätt soft just nu. Sjukt najs. Och bra. Jag är stört nöjd. :)

En typisk mardröm

Inatt drömde jag att jag skulle vikariera på måndagsaerobicen. Folket som var där kände jag igen då alla var Body Joy-folk, men lokalen var definitivt inte Body Joy. Det var mer som ett stort garage. Betong och högt i tak. Och det var säkert över hundra deltagare. Jag glömde bort allt jag tänkte göra precis när jag satte igång musiken. Då vaknade jag.

När vissa drömmer att de faller, drömmer jag om röriga danspass. Visst är det sjukt?

Sjukt bra helg.

Nu är jag på G igen. Min helg bestod av lite sömn, mycket party, en del jobb och mycket träning. En sjukt skön valentines day (valentin betyder för övrigt "frisk och stark") på jobbet och med brudarna. Skönt att få gå ut och skaka rumpa med grabbarna. Snacka lite skit och räta ut vissa saker.

Det låter så löjligt att säga att idag slutade jag att äta godis men det är i princip vad jag tänker säga. IDAG SLUTADE JAG ÄTA GODIS VARJE DAG. Jag kan ju säga att det inte är i bantningssyfte utan det är så att mitt sockersug har tagit över och jag måste bromsa ett tag för att återfå kontrollen. Ibland tänker jag äta godis. Men jävlar vad gott det ska vara då. En semla är jag dock värd. Jag är Semlan ju.

Idag gick jag till Frescatihallen och märkte att priset på träningskort är mycket lägre än väntat. Skönt - det här kommer spara mig mycket tid. Jag ska nämligen köpa ett träningskort där om någon vecka. Det blir nog grymt bra!

Det är påväg uppåt igen. Trots saknad, längtan och solbrist. Livet är bra. Idag är det ännu bättre!

Hej då och tack för kaffet!

Jag gjorde mitt slutgiltiga val för ett par veckor sedan. Jag vill inte vara med dig då jag inte har några känslor för dig. Det är inte fair mot dig. Det här har väl legat under isen enda sedan jag först började dejta dig men jag har sett bort ifrån det.

Jag trodde att du kunde vara "it" men du skrämde mig under två månaders tid genom att påpeka att du inte skulle vara kvar i Stockholm efter November. December. Thailand. Jag fick sätta space mellan oss för att inte falla för dig. Du är för bra. Sen sa du att vi gled ifrån varandra och jag förstod inte vad du menade; du skulle ju ändå sticka. Du kallade mig för "älskling" runt jul och jag blev rädd och backade längre bort trots att jag inte ens vet om du kommer ihåg det. Du var nämligen berusad. Jag ville inte såras och höll mig utanför känslobubblan.

I efterhand envisas du med att berätta att jag betyder så mycket för dig och att om jag inte hade gjort mitt val så hade du stannat. Jag får inte kalla dig för vännen/raring och jag måste kolla igenom mina SMS två gånger för att de inte ska kunna misstolkas. Du bli lätt sur och ger mig dåligt samvete. På vilken sida förväntas jag att stå?

Varför berättar du nu att jag är anledningen till att du överhuvudtaget stannade i Stockholm? Varför berättade du det inte då? Varför var du feg? Varför ifrågasatte jag dig inte? Är det du eller jag som har gjort fel?

Nej, känslorna ligger fortfarande på is men helvete vad jag kommer sakna dig. Jag förstod inte att du skulle sticka för att jag lämnade "oss". Jag är inte kär i dig och jag älskar dig inte. Jag känner för dig och tycker om dig. Det är helt sjukt att små ord kan växa sig så stora.

Nu flyttar du hem till Östergötland och försvinner från mig. Varför tycker jag att det är jobbigt när det är mitt beslut?

Jag tog rätt beslut. Du förtjänar någon som älskar dig och som inte är rädd för att du inte alltid ska vara där.

Hej då och tack för kaffet. Nu tar jag ett steg vidare.

Vill man så kan man!

Vad var det jag sa? "Nu ska jag tillbaka in i mitt ekorrhjul med energi och lust!" Gissa vem som lever igen! Det gäller bara att bestämma sig och att tro på sig själv. Helgen var lugn, skön, mysig, energifylld, träningsgalen och skitkul! Den spenderades dels med älsklings-Snad och dels med familj och släkt. En stor del av tiden var jag ute på Värmdö, som vanligt.

Igår tränade jag i tre timmar. Hårt. Och jag kände inte förrän under den sista timmen att det började ta på krafterna. DET VAR SÅ. JÄKLA. KUL! Det blir garanterat Body Combat-utbildning för mig i juni, kan jag ju säga med lätthet! Idag är min träningsvärk helt galen men så jäkla suverän.

Idag tog lille jag, 20 år gammal, hål i öronen tillsammans med min snart 7-åriga lillasyster. Jag är så stolt över henne. Hon grät ingenting. Hon bet ihop och sa "det svider men gud så vacker jag är". Underbara flicka. Jag fattar knappt hur stor hon börjar bli.


Ett kapitel avslutades i veckan som gick. Jag vet inte om jag är lättad eller ledsen men antar att det blir bäst såhär för mig. Jag hoppas du mår bra. Jag vill ha dig nära. Men inte så nära.

Jag vill! Och jag kan!

Idag är det ännu bättre!

Today's a new day. Biomekanik, funky boyz-start, receptionen och myskväll med Snad.
Idag är en bättre dag. Jag tror minsann att idag är en riktigt bra dag. Jag har sovit gott under natten. Jag gick upp i tid och övade lite på funky boyzen. Kollade lite på Grey's Anatomy som jag gör varje fredagsmorgon. Mös lite med kaffe och frulle i sängen. Tänkte på alla möjligheter som jag har. Just idag.

Jag vägrar att bli överkörd igen.
Jag har svårt att vara mitt positiva, glada jag om jag låter mig själv köras över. Jag vill inte vara bitter. Jag vill vara glad, positiv, entusiastisk och energisk. Det är ju så jag är när jag mår bra. Emelie är så bra som pushar mig. Vi pushar varandra när det behövs. Igår fick hon pusha mig. Tack älskade vän!

Nu stryker jag ett streck över de två senaste veckorna (förutom de bra delarna som godkända tentor, middagar, dansen, jobbet och fikorna (??) såklart). Nu ska jag tillbaka in i mitt ekorrhjul med energi och lust! Helgen spenderas så klart till största delen ute på Värmdö.

Pump-Kent på Body Joy sa en så smart sak till med förra helgen. Varje människa borde vakna varje morgon och tänka att "idag är det ännu bättre". Inte idag är det bäst, utan att idag är det ännu bättre.
Världens bästa sätt att se på livet på.

ÖVERKÖRD

Vad är det med mig som gör mig så lätt att köra över? Jag menar, det verkar ju vara helt okej!

* Det är tydligen okej för mina vänner att gå mig bakom ryggen. Jag är ju så bra som säger ifrån efteråt.
* Det är okej att ge mina arbetstider till någon annan för att de behöver dessa bättre. Nu är det ju faktiskt så att jag denna gång fick andra arbetstider och att mina ordinarie flyttades runt för en nära kollegas skull, så den här gången kändes det ändå helt okej.
* Det är okej att klanka ner på mitt sätt att leva bara för att jag råkar säga att jag är trött eller hängig. Det är ju ändå självförvållat!
* Det är okej att inte fråga mig också. För jag klarar mig säkert ändå. Jag har ju ett jobb.

Varför är det här okej? Varför händer det här om och om igen? Och varför kan ingen förklara för mig varför?


Visst, hela den här dagen började kasst. Jag sov dåligt för att jag är lite hängig, vaknade med ont i halsen och huvudvärk. Har träningsvärk i hela kroppen för att jag latat mig på en strand alldeles för länge. Har ganska mycket att göra för att jag har fyra veckor av mitt liv att ta igen för att jag var ute och reste. Lägenheten kändes skitig och det var fan inte gott med yoghurt och müsli till frukost, trots att müslin är hemmagjord. Morgonen var kass.
Min självdiciplin är i botten och det enda som får mig att sätta igång att plugga och koreografera är lite press. Lite press - då ÄNTLIGEN presterar jag.
Jag kom till skolan i morse och kände mig jäkligt seg men ganska glad. Jag har beslutat mig att alltid svara ärligt på frågan "allt bra?". Så idag när någon (kommer faktiskt inte ihåg vem det var och det spelar egentligen ingen roll då detta inte är riktat mot denna person) frågade mig hur jag mådde och jag sa att jag hade sovit dåligt och därför var lite trött, fick jag höra: Är du stressad eller? Och det värsta är att det var mer ett påstående som "Du är för stressad!"

Inte den klassiska "fick du ligga?" eller "har det hänt någonting?".
..........

"Nej? Varför skulle jag vara det?"
........

Aaaaaargh.
JAG HAR ETT JOBB. JAG TRIVS MED MITT JOBB. JAG VILL JOBBA. För vet du vad jag gör när jag jobbar? Jag dansar! Jag träffar härliga människor och många av mina finaste vänner! Jag dricker kaffe och skrattar! Jag bidrar med rörelseglädje till barn och vuxna! Jag utvecklas i min hobby!
Vill du veta någonting annat som är jäkligt najs? Jag har klarat alla mina tentor jäkligt bra också. Bättre än många, många andra. Trots att jag går tidigare från vissa föreläsningar och inte sitter hemma med böckerna lika mycket som många andra. Trots detta så har jag en ständig tro att jag är sämre. Jag har svårt att tro på mig själv trots mina fina resultat. DET får mig att sova dåligt.

Det kanske låter sjukt men att leva med målet att vilja prestera bra är inte lika med stress. Jag känner mig inte stressad. Jag har låg puls, lågt blodtryck, inget tryck över bröstet och min mage gör inte ont p.g.a. gamla magsår och magkatarrer. När jag stressad får jag ont i magen. Jag har inte ont i magen.
När jag är inne i det här ekorrhjulet mår jag bra. Jag tycker om att fylla upp mina luckor med saker att göra för annars hamnar jag i sängen framför mina serier med mina knäckemackor och mitt te alldeles för ofta. Det är inte där jag vill vara. Jag vill uppleva! Jag vill göra nytta!

Så detta till du som bryr dig. Snälla sluta påstå att jag är stressad för att jag har haft svårt att sova en natt. Fråga om det går bra eller om jag mår bra istället. Jag gillar att prestera bra på många håll och kanter. Jag gillar att tjäna lite pengar så att jag kan dra till Thailand i 4 veckor om jag känner för det.

De vänner som har varit med en längre tid vet att jag hör av mig om jag har för mycket. Med ett SMS eller telefonsamtal. De vet att jag bromsar när min mage säger stopp. Jag gör sånt. Tro det eller ej. Jag har tid för fritid med och jag ser till att göra det bästa av den.

Jag älskar er. Tack för att ni bryr er.
Sluta köra över mig. Jag har känslor trots att jag lever som stålkvinnan.

Onsdag.

Eftersom jag inte börjar skolan förrän kl. 13 idag så har jag sovmorgon.
Eller?
Ställde klockan på 9.00. Tittade på slutet av Heroes som jag missade då jag somnade igår kväll. Kollade lite mer funkykidz (det är ju terminsstart idag). Tar på mig bomullstrosor och en t-shirt. Dansar runt till ganska kass musik (funkykidzmusiken är kanske inte direkt min my cup of tea, men den funkar med barnen) i en halvtimme. Går och sätter på kaffe. Kollar facebook. Kollar lite bloggar (varför egentligen?). Äter lite frulle. Nu har jag typ en timme till på mig innan jag ska dra mig mot skolan och det känns redan som att jag har varit vaken ett helt liv. Ändå har jag inte ens tänkt tanken att städa lite, plugga lite. Ibland gör man bara det man tycker är kul helt enkelt. Hur fan skulle man annars klara sig genom livet?

Så här sitter jag på våra halvtrasiga stolar i bomullstrosor och en t-shirt. Tänker mig att det kanske är så här posh spice eller baby spice eller någon av de andra brudarna kände sig när de åt frukost när de bara ville göra det som de själva tyckte var kul men egentligen hade en massa viktiga saker att ta sig för. Växlar ibland datorskärmen mot att titta på vår supposed to be vita väg som är full av svarta streck efter stolarna. Det ska fixas så snart vi bara kan.

Undrar när jag kommer ha råd att åka tillbaka. Blir det Malta eller Thailand? Malta? Thailand? Eller inget av det? Bara jobb i år igen? Nej.
Jag har lärt mig någonting.
Att jag måste leva. Ta mig tid att leva. Jag vet ju att jag blir en bättre människa om jag lever emellanåt. Lever mellan mina liv. Mina liv som är de bästa liven som man kan ha i perioder. Just nu är det bra. Väldigt bra faktiskt.

Hur gör man slut på någonting som aldrig fått börja men som man inte vill förlora? Vem är det som säger att man inte kan ha två kakor, så att man kan äta den ena och behålla den andra?

Eller fan. Här ska inte ätas några kakor.


På Maggios konsert i somras.

Cool kid.

Jävla skitmåndag.

Ide

Är det så elakt mot kroppen att lura den med ett par veckors solljus, vila och sånt som den mår bra av att den behöver ge igen när man kommer tillbaka? Nu när jag är hemma igen så vill min kropp bara gå i ide. Det enda jag kan tänka på (förutom jobbet, plugget och andra härliga aktiviteter) är sömn. Jag vill bara SOVA. Hela tiden. Länge. Och aldrig gå upp. Varför är den så trög för? Huvudet är ju på G! Det är som om den vägrar kyla och mörker. Jag är inte ledsen. Jag är glad! Det är bara kroppen som bråkar.

Note: När jag inte sover är jag helt begravd av mitt stora duntäcke framför någon sliskig serie eller facebook. Illa.

(Thailand var grymt. Det känns som att jag är på semester här och snart ska åka "hem till Thailand" igen. Wierd.)