Tiden går

I förra inlägget var jag väldigt duktig på att beklaga mig över hur fort tiden går ibland. Jag tänkte fortsätta lite på det spåret.
Dagen efter midsommar (Lördag 23/6) firade vi Frulls födelsedag. Det var första gången vi träffades allihop igen efter studenten (except betygsdagen) och ändå känns det som att det kunda ha varit dagen innan. Festen blev som det alltid blir när NU3 festar; efter ett par timmar är toaletter, buskar och balkonger bemannade av illamående ungdomar. Det är alltså inte en eller två som mår illa, utan det är alltid upp emot 1/3 av alla som deltar på festen.
Festen var en maskerad, vilket faktiskt var lite gulligt eftersom i princip alla kom dit utklädda som disneyfigurer, jesus, pirater, tjuvar etc. Jag själv var geisha. Det enda riktiga minuset med festen var att min kamera ploppade i drinken och alltså inte fungerar nu längre. Min nya fina kamera. Haha, det är ju sånt som händer lixom... Jag tror fortfarande att jag rankar hemmafester lite högre än utekvällar, då de är tillsammans med NU3.
Det var i alla fall en galet rolig fest och en mycket trevlig natt (då ingen sov nästan någonting tror jag). Det var kul att jobba på söndagen. Wonderful!

Det är så mycket som har hänt sedan jag sist skev någonting, det är svårt att få med allt. Jag kan ju kanske börja med att jag nu är färdigutbildad aerobicinstruktör. Det var två av de hårdaste och mest krävande veckorna i hela mitt liv och jag är så stolt över mig själv att jag klarade mig igenom det. Det är skönt att få känna sig bra ibland.
Min sommar går ut på att göra mig redo för att leda aerobicklasser till hösten. Även om jag inte får några fasta pass så kan det vara skönt att känna sig redo när jag behöver hoppa in och vicka.
Jag har också börjat jobba på Hemtex i Värmdö Köpcentrum. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det förutom att jag jobbar med 55+-tanter som lever slaviskt efter ViktVäktarna (ingenting jag vet säkert, bara antaganden då de är precis som jag tänker mig att sådana tanter är) och att det aldrig är någon dötid då man kan slå sig ner i personalrummet och ta en liten macka och kaffe. Jag är lyckligt lottad som har Body Joy för där är mina arbetskollegor underbarare än underbarast. Även mina kunder (medlemmarna)! Jag ska inte klaga över Hemtex, det är ett lärorikt jobb och det ser bra ut på mitt CV.

Jag hoppas att det blir lite mys här hemma i helgen med nära och kära. Det skulle vara väldans trevligt tycker jag. Lite bad i tunnan, kanske en bastu, grillning och öl (om vädret tillåter), lite garv etc. Allt man kan önska sig i goda vänners lag.

På midsommarafton fick jag höra att jag är lite "pretto" av mig. Pretentiös. Det tolkade jag negativt medan Ove menade att det var någonting positivt. "Men, ditt hår och dina kläder och så". Hur ska jag tolka det? Är jag pretto?
NE's tolkning av pretentiös: (intellektuellt) anspråksfull i en utsträckning som det inte finns täckning för.
Jag tolkar det som att jag är för ärlig och rak på sak? Eller att man kan se på mig att jag tycker och tänker? Eller vadå!?

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Det är ingen som över huvudtaget har visat att de vill göra någonting åt det skit vi hamnat i. Är ni nöjda som ni är? Det är inte jag.
Jag orkar inte mer. Visa mig att ni älskar mig, för jag sticker snart.

Jag bor galet fint även då det, som nu, blåser nordanvind. Jag älskar det här stället.

Tiden

Tiden bara rinner iväg! Jag har inte hunnit inse att jag redan tagit studenten, att Emelie åkt till Kos där hon ska spendera sin sommar och att jag imorgon börjar min utbildnind. Dagarna går för fort! Jag hinner inte riktigt med i tempot.
Jag trodde att jag skulle ha tid att umgås med Alex innan utbildningen börjar och att jag skulle slippa säga hej då till Emelie på 2 minuter. Jag räknade med att ha mer tid på mig. Två minuter var faktiskt inte tillräckligt.
Imorgon börjar utbildningen och det ska bli otroligt roligt. Man skulle ju kunna önska att solen gick i moln tills jag har tid att vara ute i den igen (så att man slipper se ut som en blekfis när man kommer tillbaka). I och för sig har jag lyckats få riktigt härlig färg på hela kroppem fram tills nu så egentligen blir det väl inget problem. Så länge jag inte behöver jämföra mig med pappa eller Lena (eller Frullet!!) vill säga.
Någonting som inte känns bra med att utbildningen börjar imorgon är att jag och Alex från och med idag inte kommer att träffas på två veckor då han åker till Gotland precis innan utbildningen tar slut. Bajskorv. Han ger väl bara igen för all den tid jag inte har hunnit träffa honom nu de senaste 3 månaderna då det varit en massa plugg och fest. Nu i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur jag kunde välja att supa skallen av mig och göra av med en massa pengar på att döda mina hjärnceller (som jag i skolan varje dag har trimmat!!) istället för att umgås med honom. Kanske låter det trist, men det känns faktiskt lite som om vi inte har haft tid för varandra på hur länge som helst. Anledningen till att jag därför är lite upprörd över att han åker iväg efter min utbildning var att jag trodde att vi ÄNTLIGEN skulle få umgås. Bara han och jag. Men nej, tyvärr blev det ju inte så. Jag får väl finna mig i det.

Klassen samlades i fredags då vi skulle få våra betyg. Snacka om konstigt det kändes. Jag vet att vi har tagit studenten och att jag inte kommer se många av dem med jämna mellanrum och ändå så tar jag inte vara på de minutrarna vi fick tillsammans då. Jag tror inte att det var någon som tänkte på det. Ja ja, det positiva är ju att jag är fri. Eller, riktigt fri är jag inte än, jag ska fortfarande lära mig vad alla muskler i kroppen heter på latin. Faaast, det hör ju inte till skolan...

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ARVID! Hoppas att livet leker.

Jag är lite nyfiken på hur det kommer att kännas under de här två veckorna som jag och Alex inte kommer att träffas. Jag undrar om det kommer att gå bra och flyta på som vanligt eller om det kommer att göra ont. Eller om det inte blir något av det. Shit, jag är lite nervös. Jag antar att det beror på att jag börjar imorgon... Galet! Nyss var det ju en hel termin kvar!

Det här bilden är ju för underbar. Den är från min slutskiva och jag vet att typ alla utom jag drar en flatline. Hade jag varit i närheten hade jag nog varit en av dem... Tack och lov!

Sjung om studentens lyckliga dar!

Nu i efterhand har jag faktiskt lärt mig studentsången. Vad hemskt. Hahaha. Jag är lixom redo för att sjunga den nästa år. För det har inte sjunkit in än. Att jag har tagit studenten. Jag är ju fortfarande inte vuxen. Jag har inte fått skägg eller stora bröst eller barn eller köpt egen lägenhet eller någonting.

Jag kommer verkligen att sakna er.
NU3, vi ses i sommar. Någon kväll i sommar så blir det party, kanske till och med runt min födelsedag. Baljbadande, öldrickande.

I fredags så satt jag på gymmet kl. 6, redo att öppna. Vad som då slog mig kl. 6.24, var att precis den tiden morgonen innan tittade jag på klockan för sista gången. Då skulle vi precis gå och lägga oss. Marianne (Alex's mamma) satt och åt frukost när vi kom hem från slutskivan. Lite komiskt. Pissigt full var jag, även fast vi hade gått en ganska lång promenad till slussen.
Jag får fortfarande inte fram ett ljud när jag pratar, min hals är helt förstörd. Hoppas det går över. Vissa gånger är det ju lite kul att vara hes, men när det har gått 4 dagar och bara har blivit sämre, då är det inte lika kul längre.

Det var en bra dag. Jag hade mycket roligt, jag fick fina presenter, en härlig mottagning, kul fest och så gjorde jag av med mycket pengar, ca 500 kr (+ biljetten på 140). Ja Martin, jag är bra på att dricka alkohol. Det är en av mina bra sidor beroende på hur man ser det.

Nu är det bara en vecka kvar till utbildningen. Det är helt galet vad fort det går. Emelie åker till Kos på fredag. Så jag kommer att sakna henne. Fan, nu har jag ingenting att räkna ner till. Ingenting som kan slå min student.

Tack för en underbar dag NU3. Ni är underbara.