I heart Thailand.
Jag älskar Thailand.
När jag kom hem den 18 januari visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag skrattade för att resan jag precis varit med om var så jävla grym. Jag grät för att jag var hemma igen. Alltså, jag älskar hemma. Jag har en fantastisk familj och grymma vänner. Jag har Christian. Jag är grym på mycket av det jag gör. Jag gör mycket. Jag är... jag. Livet här hemma är oftast riktigt toppen!
Det är bara det att när jag är i Thailand så finns inget annat än glädje. Jag längtar bara hem till det som är bra och ser inga hinder. Förutom viss hunger ibland. Annars är det så lätt där. Inga skyldigheter. Inget dåligt samvete. Ingen ångest, panik eller stress. Jag gillart.
Nu är jag hemma. Först bestämde jag mig för att hoppa av plugget. Nu har jag bestämt mig för att stanna kvar och göra klart. Jag vill inte bli som min mamma på den fronten.
Jag är upp och ner-vänd. Otroligt glad och lycklig men rädd för att gå sönder. Har för många hjärnspöken som oroar mig för ensamhet och att bli sviken. Måste ta tag i dem så att jag kan släppa dem.
Har tagit en facebook-paus. Vill inte synas ett tag. Vill också slippa veta ALLT om ALLA.
Det är mycket nu. Jag klarar det. Jag klarar allt!
