Thursday, 28 February 2008

hahaha still in love

"OK here's another one: two jews walk in a bar"..."No! No! No..!"..."What? You don't let jews in your bar? You racist bastard!"

"So you're not Muslim?" "No." "Why?" "Look on my ass - it says Made In China"

Wednesday, 27 February 2008

Silence...!

.. I KILL YOU!

They open the suitcase and I go "HALOOOOOOOO! I'm Lindsey Lohan!"

http://www.youtube.com/watch?v=1uwOL4rB-go&feature=related

Best ever!

Tuesday, 26 February 2008

the non week of my body

Jag har halsfluss sa doktorn. Inga tester - han sa att han kunde se det på min hals och lukta sig till det. Wierd! Jag var nyduschad och hade precis borstat tänderna! Hur fan kan man lukta sig till en sjukdom? :/ Eller så hade han bara en dålig dag och ville avverka sina patienter i snabb takt. Låter som en more likely idea.
Vaden gör ont i perioder. Grejjen är att nu gör faktiskt BÅDA vaderna ont from time to time men nu gör de ont som om det var träningsverk och de var stela. Borde stretcha igen.

Haha det är tydligen inte The Week of My Body. :p

Sunday, 24 February 2008

Tråkgöra

Jag är så uttråkad. Sjuklig och uttråkad. Ska titta vidare på vänner sen!


Slå upp din inkorg, räkna till tio och besvara frågan med det SMS du får upp.


Vad skulle du säga om din pojkvän/flickvän var otrogen?

Upptagen? Aja, det låter som om det var en olycka? Hur går det då med allt?

Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Que?

Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Tack för en sjukt bra kväll!

Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Äre billig öl på d stället ci ska förferra på? :p Äre okej om max hakar me? Pözz

Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Har du gjort något speciellt eller?

Wednesday, 20 February 2008

< no title >

Följande inlägg skriver jag då jag hoppas att jag en dag kan se ironin i det jag uttrycker och skratta åt mig själv. I och med att jag inte har en blekaste om vem som verkligen läser mina inlägg eller om det faktiskt är någon utöver Emma som faktiskt gör det så kan det jag skriver här vara ganska ärligt, rakt och riktat.

Jag har så svårt att acceptera att jag är skadad. Jag vet inte hur många gånger jag gått in på Body Joy's hemsida och bokat mig till pass i veckan för att sedan avboka mig igen under dagen. Det är ju inte heller en svår skada, utan förmodligen bara en överansträngd vänstervad (varför just vänster!?) men det känns som att jag kommer att GÅ UNDER på grund av det!
Jag vill inte vara skadad! Jag vill inte behöva vila för att minska risken att någonting faktiskt går av. Jag vill vara frisk och kry! Jag vill hoppa runt och tjoa på alla danspass (skulle gärna leda alla danspassen också hahaha)! Jag vill ha svinkul minst en timme varje dag vilket jag faktiskt har när jag dansar. Jag vill kunna äta utan dåligt samvete.
Jag blir galen på mig själv! Jag älskar och lagar gärna mat till vänner och bekanta. Jag äter gärna smågodis och nötter (inte chips och sånt shit) men gör det inte särskilt ofta och inte i särskilt stor mängd. Jag äter aldrig pizza och dricker alkohol i genomsnitt en kväll/vecka som det är just nu. Jag tränar i genomsnitt 10 pass i veckan och är besviken på mig själv och håller tillbaka hungerkänslor varje vecka då jag inte hinner köra fler än så.
Träningsnarkoman blir jag ofta kallad av vänner men jag tycker inte att det stämmer, för det är egentligen inte mängden träning som gör att jag får/inte får dåligt samvete. Det är vad jag äter som kan göra mig helt paranoid. Jag skulle inte kalla det ätstörningar men jag är ju klart paranoid i perioder och besatt av att kunna kontrollera vad jag äter.
Jag slutar dock aldrig äta och vill inte heller göra så då mat är för mig en stor passion. Jag äter regelbundet och relativt mycket (beroende på vem man jämför med) varje portion men ger mig själv skuldkänslor varje gång jag ätit någonting jag inte hade behövt äta. Jag skäms så fruktansvärt över det faktum att jag är svag gentemot mig själv. Jag skäms också över att inte kunna glädjas över vad jag åstadkommit det senaste året då i perioder det enda jag fokuserar på är att jag inte går/har gått ner i vikt och att det är alldeles för lång tid kvar till min Thailandsresa för att jag ska orka jobba enda till dess att vi åker.

På samma gång som jag blir galen på mig själv på grund av tidigare nämnd info så är jag också i perioder stolt över mig själv då jag faktiskt i grund och botten lyckats med att "inte ha några problem". Det känns som att jag har lösningar på allt nu för tiden och det är en jättesoft känsla!
Jag ser mig själv som en och är en glad människa. Jag har egentligen ingenting som tynger mig utöver mitt bristande självförtroende som resulterar i annorlunda tankebanor (och min trasiga vad!).

--------------------------------

"This too will pass"
Buddha

"Storheten består inte i att göra vad man vill utan i att vilja det man gör" Drottning Kristina

"Jag behöver inte inledas i frestelse. Jag kan gå själv" Birgitta Andersson

"Gör aldrig samma misstag två gånger, såvida det inte lönar sig" Mae West

"En kvinna måste vara dubbelt så bra som en man för att nå hälften så långt. Lyckligtvis är det inte särksilt svårt" Fannie Hurst

Monday, 18 February 2008

Vilken underbar helg!


Öl och cider på theodoras! :D


Säkert någon 90-talsklassiker..!


KAKI IS BACK IN TOWN! :D :D


Haha no comments! Hottie!!

Thursday, 7 February 2008

Söta lilla Saga

Lena sitter på toaletten och kommer på att hon behöver en tampong. Hon frågar Saga om hon kan hämta en, den ligger i översta lådan i det bruna skåpet. Saga öppnar lådan och håller upp en kartong med trosskydd, vänder på lådan då hon undrar vad det är för någonting och alla trosskydden åker ut över golvet. Sen fnissar hon och säger:
-Neeej, det där är ju plåster för kussimurran!

Söta lilla vännen! Vad jag fnissade när jag fick höra det! :) Det är ju klockrent!

Sunday, 3 February 2008

Syskonbråk

Och så är helgen förbi och jag känner mig inte mindre utvilad för det. Tiden går så himla fort! Skönt - då åker vi snart! :)
Har hunnit festa med Emelie, gå på restaurang och musikal med Hemtexgänget, leda fyra funkykidzgrupper, bråka med Emma (om någonting säkert helt onödigt), jobba i receptionen, fika med Emelie och titta på 'Vänner' en hel förmiddag. Jag är BRA effektiv alltså! I det stora hela så känns det som en mycket bra helg men tjafset med Emma tynger. Det gnager att hon inte ens sa "hej då" när hon gick från Body Joy, vilket alltså måste innebära att jag sa någonting dumt eller opassande. Säkert både och.

Egentligen vill jag inte börja detta med ett "förlåt" för jag har inte gjort någonting fel - men jag säger det bara för att det känns bra.
Det är inte det att du inte kan berätta om dina känslor och tankar för mig, utan det att att jag inte kan tycka synd om dig för att du inte tar dig tiden att öva in dina koreografier och att du istället väljer att lägga den ångesten på någon annan. Jag vet att du har mycket att stå i just nu och jag finns alltid här för dig när du behöver mig. Jag älskar dig som om du vore mitt kött och blod - det vet du - men idag behövde jag vara ärlig och jag hoppas att du kan acceptera det (jag ber dig alltså inte att samtycka).
Jag hjälper dig gärna och jag lyssnar jättegärna på dig om du behöver prata om någonting jobbigt, men allt är inte jobbigt. Det behöver inte vara så jävla svårt och vissa saker måste vi båda lära oss att bortse ifrån. Det enda vi pratar om är våra krassa skilsmässominnen och det som följde och vad det lett till idag... Var tog glädjen mellan oss vägen? När slutade vi skratta tillsammans?
Jag behöver veta att du stödjer mig när jag mår dåligt. Jag vill också att du kan glädjas åt det jag mår bra av. MEN! Helst av allt vill jag att du glädjer dig av det du har för det skulle göra mig glad! Du har en mamma som älskar dig och en pojkvän som verkar finnas för dig i alla lägen. Du har underbara vänner och en fantastisk kropp. Du har ett überbra jobb, Body Joy's mest populära funkykidzgrupp och ett körkort! Du har lyckats med så mycket och allt behöver inte vara perfekt.
Jag vet att det är svårt och jag vet att jag inte kan sätta mig in i din situation. Jag älskar dig och vill inte att du är eller blir arg, utan ser det här som ett "kärleksbrev". Jag vill att du VET att jag alltid finns och att du är mig lika kär som mina syskon.
Jag vill bara be dig att låta mig vara den jag är och inte behöva förändra mig själv för att alltid kunna säga det du vill höra. Det känns som att jag behöver trippa på tå för att jag inte ska göra dig illa. Det gör ont att veta att du inte mår bra.

Dags för vänner.