piss

Det är lite knas just nu. Jag är galet ur balans och det känns ibland som att jag skulle kunna ligga ner i en hel vecka utan att resa på mig. Vet egentligen inte vad det är som får mig att känna det jag känner men jag tycker hur som helst att det är jobbigt och jag har svårt att hantera situationen då jag blir så hopplöst hjälplös när jag känner mig det minsta lilla nere.
Och nu är det på riktigt. Det brukar komma sådana här jobbiga perioder innan mina "terminer" sätter igång. Lite ångest över att jag VET att jag kommer ha mycket att göra, att det kommer att vara stressigt och att jag ändå vill vara alla till lags. Att gå in i en "bubbla" någon gång ibland är okej men egentligen (om jag hade klarat mig utan något som helst socialt liv) så hade jag nog gjort ännu bättre ifrån mig, om jag gick in i "bubblan" för att komma ut 12 veckor senare.
Egentligen så tror jag att en "nyckel" skulle kunna vara faktumet att jag behöver lite riktig närhet och bekräftelse. Jag har mina vänner och jag har sex. Jag tror att det är "mellantinget" jag saknar. Någon som tycker att jag är den bästa människan i hela världen och visar mig det.

Är trött på att mina och Emelie's rutiner just nu är så olika. Vi ses inte. Ingen av oss handlar nästan alls. Ingen äter hemma. Ingen orkar städa. Och det sommarjobbet jag har haft under sommaren har bidragit till att jag i perioder har varit en ensam människa. Jag saknar Emelie. Och jag saknar mitt vanliga jag. Det "jag'et" som jag känner och känner mig trygg i.

Saknar mitt jobb, där stress inte är en giltig ursäkt för att vara elak. Inom restaurang är det tydligen okej - och jag hatar det.

Har haft lite halvkassa matvanor de senaste 3 veckorna vilket har bidragit till mer mattänk. Ännu en anledning till att känna mig nere. Jag trodde fan att jag hade lyckats komma över skiten - att jag lyckats jobba bort ät-ångesten.


Fan vilket muntert inlägg....

She's like a fool

"Du som parkerade din bil här - vem fan tror du att du är? Regler är till för ordning och reda men det verkar ju inte gälla dig denna freda'! Se detta som en uppmaning - brottet går förbi med endast en varning (bara för att du har rakat hår, en bringa len och tajta lår)!"

Slutet innan nystarten

Varje gång jag ser att jag har ett missat samtal så får jag dåligt samvete. Det behöver inte ens vara du som har sökt mig men "missat samtal"-ikonen på telefonen får mig att tänka på dig. Du förföljer mig. Jag vill ha distans. Fundera. Förbereda. Och sen agera. Dina SMS för någon vecka sedan drog ur proppen hos mig och nu kan jag kan gråta igen. Vilket får mig att inse att det är dags att agera. NU.

Sanning

Du är så sjukt, äckligt, jävla feg att du får mig att må illa. Jag hatar att jag älskar dig.

En ledig vecka

Jag undrade var mitt liv tog vägen i mitt förra inlägg. Jag hittade det igen och nu är det nästan så att jag längtar tillbaka till alla vuxenpoäng och jobbet, haha! Min första tanke när jag vaknade denna morgon och fortfarande kände mig lite småfull (anar bara vilken baksmälla som kommer slå mig till backen senare idag...) var: "Shit! Fan! Skit! Utgång ikväll igen! Måste jag dricka alkohol idag igen...?" Följande tanke som slog mig var: "Fan vad kul det var igår - det kommer bli minst lika kul ikväll igen! Fan vad peppad jag är!"
Nu har jag varit vaken ett bra tag och baksmällan har i skrivande stund fortfarande ej kommit och tagit mig bakifrån. Fan, jag är mirakelkvinnan!


Nä nu ska det pallra sig till Tanto. NAJS. Och sen blir det Trädgården. Fluff och dans och BARA snygga människor. För så var det förra helgen på samma ställe. Det. DET är najs!


Jag längtar tillbaka till plugget. Jag LÄNGTAR. Det känns så jäkla skönt att det kommer naturligt från hjärtat och att jag inte behöver pressa fram det. Nu ÄR jag säker! :)