The last time

emeliehedlund.wordpress.com

Nytt år, nya möjligheter

I heart Thailand.
Jag älskar Thailand.


När jag kom hem den 18 januari visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag skrattade för att resan jag precis varit med om var så jävla grym. Jag grät för att jag var hemma igen. Alltså, jag älskar hemma. Jag har en fantastisk familj och grymma vänner. Jag har Christian. Jag är grym på mycket av det jag gör. Jag gör mycket. Jag är... jag. Livet här hemma är oftast riktigt toppen!

Det är bara det att när jag är i Thailand så finns inget annat än glädje. Jag längtar bara hem till det som är bra och ser inga hinder. Förutom viss hunger ibland. Annars är det så lätt där. Inga skyldigheter. Inget dåligt samvete. Ingen ångest, panik eller stress. Jag gillart.

Nu är jag hemma. Först bestämde jag mig för att hoppa av plugget. Nu har jag bestämt mig för att stanna kvar och göra klart. Jag vill inte bli som min mamma på den fronten.


Jag är upp och ner-vänd. Otroligt glad och lycklig men rädd för att gå sönder. Har för många hjärnspöken som oroar mig för ensamhet och att bli sviken. Måste ta tag i dem så att jag kan släppa dem.


Har tagit en facebook-paus. Vill inte synas ett tag. Vill också slippa veta ALLT om ALLA.


Det är mycket nu. Jag klarar det. Jag klarar allt!

Lättnad

Livet känns lättare igen. Hade två dagar där jag bara såg problemen. Jag rannsakade mig själv och insåg att det är åt helvete. Nu vill jag se mina möjligheter!

Jag har en kille jag gillar. Jag har vänner som ställer upp. Jag har en kul kurs att plugga till. Jag åker till Thailand om mindre än 3v. Livet kan inte vara mer toppen! KRAMAR

V.ö.h.

Har tagit mig vatten över huvudet och inser att det är precis den här situationen jag aldrig ville sätta mig i igen. Så går det när man räknar med att folk ska hjälpa till utan att riktigt kolla upp vad de menar från början.

Jag delegerar så gott det går. Jag vill leda och inte överjobba.

Har fina vänner som ställer upp. <3

Gulle du!

"slut, lycklig & smått endorfinförälskad i Emelie Hedlund - du är så bra!!"

Jag blir helt varm i hela kroppen!

vilken sida?

Ibland bara vaknar man på fel sida. Idag var en sån dag för mig. Har varken varit sur eller ledsen men jag har inte varit glad heller. En helt neutral dag. Tråkig dag. De här dagarna börjar nu för tiden oftast med att jag vaknar upp ensam. Inte varje gång men någon gång ibland liksom. När man vaknar upp på fel sida och inser hur ensam man är där i sängen.

Jag vill inte erkänna det för någon och framförallt inte för dig men jag är beroende av dig. Du är grädden på mitt mos. Glad att jag har hittat dig men rädd för hur sårbar jag kanske är. För vad vet jag. Du har inte sårat mig ännu. Det känns som att du gör mig starkare men jag vet inte om jag behöver dig. Jag behöver dig inte men jag vill ha dig. Jag har dig.

Typ som ett par riktigt snygga höstskor från Vagabond. Jag behöver dem inte. Jag vill ha dem. Jag är beroende av deras närhet.

Jag tycker om att längta efter dig. Det får mig att känna mig levande.

Jag mår i genomsnitt fantastiskt bra just nu. Jag är starkare än någonsin men samtidigt så otroligt skör. Jag fightas med tekniken i skolan, med pluggdiciplinen, med oron över att allt bara är en dröm. Allt som är bra.

Det är ingen dröm. Du tycker om mig. Jag tycker om dig. Jag tycker om mig. Jag är duktig och det är viktigt för mig.

Vad jag egentligen ville komma fram till är att jag vände min dåliga dag till en bra dag med lite combat. Nu känner jag mig ganska nöjd här i sängen med godispåsen bredvid och datorn i knät. Laddad inför morgondagens träningskonvent i Älvsjö.

Glad och go. Gillart.

Jag behöver hela mig

Så jag kan ge dig hela mig