Jag har ingenting att skriva om. Jag har ingen energi att lägga på sånt som är oviktigt, eller snarare mindre viktigt. Jag har ingen lust att låtsas att jag är på topp. Jag är inte på topp men jag önskar att jag var det.
Jag har ingenting att dela med mig av. Jag har ingenting mer att ge.
Det är skumt för jag är inte ledsen eller nedstämd, jag trivs bättre på jobbet och jag sover tillräckligt på nätterna. Jag känner mig glad, utvilad, lugn. Ändå är jag inte på topp. Vad fan beror det på? Vad är det som händer?
Jag älskar och hatar hösten. Två starka känslor i samma årstid. Egentligen både älskar och hatar jag alla årstider men just idag skulle jag dö för en sommardag i juni nere på bryggan. När jag insåg att jag skulle spendera den här hösten ensam så tänkte jag att jag skulle göra någonting bra av den. Jag har gjort det! Jag har tjänat pengar och vunnit förtroende. Jag har lyckats jävligt bra med mina funkygrupper. Jag har tagit upp kontakten med gamla vänner. Jag har åstadkommit 4 magrutor och en storlek mindre i jeans. Jag har slutat kontrolläta. Jag har utvecklats som instruktör och även som människa. Men vad fan mer? Allt det där är ju bara på ytan. Det är saker jag älskar och saker jag "är". Men vad gjorde jag av resten?
Jag saknar att komma hem till ett par öppna armar. Jag saknar att kunna säga "att jag sover inte hemma ikväll". Jag saknar att säga "jag älskar dig". Jag saknar att ha möjligheten att ligga vaken sent på nätterna och snacka. Jag saknar att vara stolt över någon. Jag saknar att ha någon att bli förbannad på då täcket känns för litet och rummet för kallt. Jag saknar att ha någon att värma sig intill då man sen fått tag på täcket. Jag saknar att försöka ligga så långt ifrån varandra som möjligt i en liten säng då det är varmt. Jag saknar hud mot hud. Jag saknar en doft att längta efter hela dagen.
Jag tror att jag är en förhållandemänniska trots allt, vem fan är det jag försöker lura? Jag saknar att ha någon att älska lite extra mycket. Jag hungrar efter kärlek och trygghet! Jag är så rädd för att aldrig kunna bli
så förälskad igen.
Du är för långt ifrån mig. Jag gjorde aldrig slut med det vi var bäst på men ändå är det vi har idag väldigt långt ifrån det vi hade förut. Var vi sämre än vad vi tror? Vi var (är!) så jävla bra. Vi gick långt och kunde ha gått längst tillsammans. Jag planerar att gå längre än så.Jag har Skolådan. JAG HAR DEN! Ha! Och jag har sett slut på Sex And The City för typ 3dje gången. Vad gör man när ens bästa vän "tar slut" (No offense Emelie, men det är faktiskt inte dig jag spenderar 2h varje kväll tillsammans med :p)? Jag har ett avsnitt vardera av mina favoritserier som ligger här på datorn och väntar på mig kvar men vad gör jag när de också tar slut? Nu känner jag mig ensammare än någonsin. Fantastiskt.
Fan! Sandra! Varför tog jag inte VoB-killens nummer? Vad tänkte jag på! Han kunde ju dansa för fasen! Det är inte varje dag man hittar en sån! ^^
Om inte annat så muckar David snart. Och Fidde har snart pyjamasparty. Och på lördag är det 4-årsjubileum på Body Joy och medlemsfest. Och nästa helg kommer Fishy upp. Nästa vecka är det också avslutningar i alla mina Funkygrupper! Mitt liv är inte total misär men fan vad ensamt det är så här på hösten. Jag lider av att komma hem varje kväll och inse att de enda vänner jag har som orkar med mig nonstop mellan 21-02 på natten är mina tv-serier. Jag trodde aldrig att jag kunde bli en sån nörd!
Jag lämnade i alla fall tillbaka klänningen jag tänkte ha på Body Joys 4-årsjubileum. Det är tema "långklänning" men fan, jag är inte bra på långklänningar. Thats not my thing. Det blir något lite mer i min smak, som t.ex väst och bjus och kjol. Svarta pumps.
I'm off.