:D :D :D

Betalat och klart:

Train: Bangkok-Surratthani 28-29 dec -Yep!

Koh Phangan (Beck's resort, Had Yao) 29 dec-2 jan - Yep!

Koh Tao (Pree Wah, Sairee Village) 2 jan-16 jan - Yep!

Koh tao: 10 Fundives (Emelie), Big Blue -Yep!

Flight: Koh Samui-Bangkok 21 jan - Yep!

Men vad fan ska vi göra 16-21 jan?

Nu är det inte långt kvar!

K*K

.....

E: Fan - jag vill ha kuk!

E: Ja visst är det så. Ibland vill man ju bara ha kuk! Och någon som ligger på en!

E: Vi får köpa en strap on så att vi kan hjälpa varandra vid... nödsituationer! Haha!

E: Men det går ju inte. Du är ju tjej. Och har bröst! Och inte är de håriga heller!

.....

E: Han får gärna klä av sig.... Ge mig lite kuk... och sen klä på sig igen. Eller, jag tänkte först säga att han kan få klä av sig så att jag bara kan titta lite på honom. Jag menar, jag skulle njuta av att bara se honom naken. Grr!

E: Ja och förresten kan man ju inte låta bra kuk gå fördärvad!

.....

HAHAHA VI FÖRSTÅR VARANDRA.

Det går bra nu.

Livet rullar på. Jag är tillbaka (for now) på den ljusa sidan. Lusten att skriva kommer tillbaka samtidigt som tiden till det försvinner. Jag har så mycket på hjärtat men nästan ingenting av det hamnar här. Jag vet inte vilka som läser. Om någon annan än Emma läser. Därför håller jag det mesta till mig själv. Ibland undrar jag varför jag fortsätter att skriva här. Mest är det nog en vana. En annan faktor kan vara att jag inte vill stänga ner bloggen. Det är mycket gammalt som finns här. Mycket minnen och mycket, många och starka känslor.

Jag åker till Thailand om en dryg månad. Jag har fortfarande cellulitpanik men gör ingenting åt det. Jag vill inte "banta". Jag vill inte bry mig. Jag vill vara nöjd!

Hur gör man för att gå upp på morgonen och med inlevelse lyckas berätta för sin spegelbild att den är vacker? Skulle det hjälpa mig? Eller behöver jag höra någon annan säga det? Jag har funderat över om det finns någon mer bekräftelsekåt människa än jag och mitt svar är tyvärr nej. Säg att jag är vacker och jag blir knäsvag! Våga dock inte äventyra vår relation genom definitioner. Jag vill inte kategoriseras förrän jag är 100% säker.

Kommer man någonsin bli nöjd?

Gillart!

- Passion (för livet, hobbyn, jobbet, hunden)

- Vilja

- Energi och liv (i ögonen, i personligheten)

- Humor (och ett härligt skratt!)

- Intressen (de behöver inte vara samma som mina men de bör ändå finnas där)

- Charm (och känslan för smicker och att flirta)

- Självförtroende och stolthet (utan att det blir för mycket)

- Tro (inte på Gud utan mer tro på sig själv, den goda viljan och livet)

- Mod (i det här fallet snarare mod att ge mig en komplimang än mod att rädda mitt liv)

- Kärlek (till mig, till livet)

(- Snygga armar, stor bringa, brinnande ögon, ett lurigt/busigt leende...)

Detta är min blivande man.

Cellulit-panik!

Jag har alltid älskat att vara naken. Plötsligt i förra veckan så infann sig mitt livs första cellulit-panik. Jag åker till Thailand om en månad.

I slutet av oktober var jag på min första 30-årsfest. Det var svinkul. Lite vuxet sådär i tälten på Stadion, med ett häfte som låg på varje uppdukad plats. Häftet bestod av lite roligt skåne-fakta (killen är Malmöit), ett par härliga texter och en kort beskrivning om varje gäst. Min löd: "Emelie Hedlund dansar sig mellan Nacka, Värmdö och Solna. Enligt säkra källor har dansen satt sina spår, kan knäcka en nöt mellan skinkorna." Det tåls att tillägga att Ola och jag inte känner varandra jättebra. Tack Danne, det värmde lite faktiskt.

Jag har haft en tävling den senaste veckan. Den går ut på att inte äta godis i en vecka. Jag tävlar mot Sebastian som är världens mest lyckligt lottade gottegris. Inte bara är han snygg, utan han kan äta hur mycket godis som helst, jobba som kock och fortfarande stoltsera med sina magrutor. Min cellulit-panik säger att jag borde fortsätta att tävla mot mig själv när den nuvarande tävlingen tar slut på fredag.

Om jag har några celluliter? 1 kanske. Eller? Det fladdrar fortfarande för mycket för min smak.