blaj blaj

Jag förstår inte hur tiden kan gå så himla fort! Det känns som att jag inte hinner med! Jag har så mycket som jag vill göra - men vad gör jag istället? Jag jobbar järnet och tränar, festar och sover sen bort min fritid.
...och jag kan fan inte klaga! Jag trivs med att ha det såhär. Jag trivs med att vara fullbokad. Jag trivs med det jag gör.
Fan vad roligt det blir att åka till Thailand med dig, älskling! Två backpackande bruds i ett varmt land med många paraplydrinkar!

Idag blev jag brunett!

Lycka

är att:
- hitta ett par snygga jeans till otroligt bra pris på julrean!
- äntligen komma till skott och köpa en klänning man har kollat på i ett halvår.
- spendera en hel eftermiddag på ett mysigt café med en go' vän.
- fortfarande vara lite smått bakfull (två dagar senare) efter en otroligt lyckad utekväll.
- vara nöjd med julen och alla klappar.

Julkort

"Råkade få ett mess som inte var avsett för mig men som handlade om mig. Därav den stora tystnaden. Blev oerhört ledsen men tack och lov är jag inte lika långsint som du!
Älskar dig och önskar dig en riktig skön helg!"

Du skulle väl lika gärna ha kunnat skriva att "Nu skickar jag lite dåligt samvete med posten så att jag inte riskerar att du får en bra jul". Om du skulle låta det vara helt ocensurerat så skulle du även tillägga "med din "fittiga", jävla, lyckliga familj och den där Lena!". Jag kan inte förstå att du ens överväger att kalla mig långsint!
Jag är egentligen varken arg eller besviken längre för jag har inget annat än ilska eller besvikelse att vänta mig från dig . Jag är så jävla mycket bättre än vad du är. Jag vet bättre än att svälja skiten. Jag tar åt mig, jag reagerar starkt och sen släpper jag det men varenda gång jag släpper det så är du där för att dra upp skiten igen. Jag avskyr det.

Varenda litet ord du skriver kan bygga upp mer ilska i mig än vad någon annans ord kan göra. Varenda bokstav du skiver till mig är laddad med dåligt samvete. Hur fan kan du kalla mig långsint? Hur FAN kan du fortfarande kunna ge mig dåligt samvete? Tar det aldrig slut?
Du lyckas så jävla bra och jag avskyr att jag fortfarande älskar dig.
Jag tar mig i kragen och jag släpper. Jag skäms över att du verkar göra allt för att mitt liv inte ska kunna bli bättre än ditt. Du tar så många år ifrån mig och förmodligen så tar du lika mycket från mig som någon annan tog från dig.

Du har fyllt min "påse" med så mycket skit och nu får det inte plats mer. Allt du säger idag rinner förbi men det skakar ändå om "påsen" varje gång. Varje gång blir jag lika upprörd.
Du vet hur du ska göra och du gör det jävligt bra.


Julkort är tydligen alltid laddade med dåligt samvete. Till er som jag skickat julhälsningar till - se det som en kärleksförklaring och därför är det inte laddat med dåligt samvete. Jag älskar er och skulle aldrig göra er illa. Sen vet jag inte vilka, eller om det ens är några av er, som läser det här.

Emma

Jag är så stolt över dig. Jag vill berätta det för dig på alla sätt, du är så jävla underbart, fantastiskt stark! Jag beundrar dig! Jag älskar dig.
...och du är min förebild!

Mitt livs största kärlekar...

...är inte nödvändigtvis två människor jag varit galet förälskad i utan snarare två människor som ger/har gett mig inspiration och/eller har varit med på många av mina äventyr.

Min bästa vän - Min stora kärlek.
Det går hela tiden upp och ner, vi skrattar och vi gråter. Du ger mig inspiration med ditt engagemang och är med på de flesta av mina äventyr. Du känner mig. Du ger mig allt och lite till. Du berör. Vi går igenom svårigheter tillsammans och vi gör det ibland även svårt för varandra. Vi pratar. Vi älskar. Vi lever.
...Och vi ska gifta oss! Ni är alla välkomna till vårt bröllop.

Min vän - min inspirationskälla sen flera år tillbaka.
Jag såg dig. Jag lärde känna dig. Jag föll för dig, fast på vårt sätt. Jag hann aldrig visa dig. Jag hann aldrig förstå. Sen förlorade jag dig långt innan jag ens fick chansen. Jag tappade bort dig och du kom aldrig tillbaka.
Inte förrän nu förstår jag vad fan som hände - egentligen. Har jag blivit vuxen, eller förstår du vad jag menar? Det förblir alltid speciellt. Jag har aldrig varit förälskad i dig men jag tror att du är väldigt nära det som skulle kunna liknas vid "min perfekta dröm".
Och du vet precis vem du är.


Snackar vi "annan" kärlek snackar vi ju självklart andra människor. Ni vet.

Kelda

Jag tycke om Kelda för de gör goda soppor. Eller, är det då Arla jag tycker om? Vad vet jag haha men tur är det i alla fall att Kelda gör goda soppor! Vad skulle jag annars äta när tungan är uppriven på grund av att min ståltråd har lossnat? Ni som tidigare har haft räls förstår nog hur miserabelt det känns när ståltråden som håller era fina tänder på plats lossnar. Jag vill klippa av ståltrådsjävlen för att jag är så JÄVLA hungrig men jag då får vänta i minst en månad på att få en ny ståltråd och då kanske tänderna hinner flytta på sig (?). Jag kan inte heller böja ståltråden eftersom jag förmodligen då också måste skaffa en ny. Den får helt enkelt sticka rakt ut i munnen på mig och sticka hål på tungan varje gång jag rör den! Fan vad misslyckat..
..min poäng är dock fortfarande att det är tur att Arla är så bra på att göra goda soppor! :)

Vad är det som händer Sis? Du verkar lite ur balans..? Jag älskar dig. Träffa mig.

Tack för igår mina fina vänner. Vilka tanter vi är, vi träffas för att baka. Det är väl gulligt? Gott julgodis blev det i alla fall! :)