Julkort

"Råkade få ett mess som inte var avsett för mig men som handlade om mig. Därav den stora tystnaden. Blev oerhört ledsen men tack och lov är jag inte lika långsint som du!
Älskar dig och önskar dig en riktig skön helg!"

Du skulle väl lika gärna ha kunnat skriva att "Nu skickar jag lite dåligt samvete med posten så att jag inte riskerar att du får en bra jul". Om du skulle låta det vara helt ocensurerat så skulle du även tillägga "med din "fittiga", jävla, lyckliga familj och den där Lena!". Jag kan inte förstå att du ens överväger att kalla mig långsint!
Jag är egentligen varken arg eller besviken längre för jag har inget annat än ilska eller besvikelse att vänta mig från dig . Jag är så jävla mycket bättre än vad du är. Jag vet bättre än att svälja skiten. Jag tar åt mig, jag reagerar starkt och sen släpper jag det men varenda gång jag släpper det så är du där för att dra upp skiten igen. Jag avskyr det.

Varenda litet ord du skriver kan bygga upp mer ilska i mig än vad någon annans ord kan göra. Varenda bokstav du skiver till mig är laddad med dåligt samvete. Hur fan kan du kalla mig långsint? Hur FAN kan du fortfarande kunna ge mig dåligt samvete? Tar det aldrig slut?
Du lyckas så jävla bra och jag avskyr att jag fortfarande älskar dig.
Jag tar mig i kragen och jag släpper. Jag skäms över att du verkar göra allt för att mitt liv inte ska kunna bli bättre än ditt. Du tar så många år ifrån mig och förmodligen så tar du lika mycket från mig som någon annan tog från dig.

Du har fyllt min "påse" med så mycket skit och nu får det inte plats mer. Allt du säger idag rinner förbi men det skakar ändå om "påsen" varje gång. Varje gång blir jag lika upprörd.
Du vet hur du ska göra och du gör det jävligt bra.


Julkort är tydligen alltid laddade med dåligt samvete. Till er som jag skickat julhälsningar till - se det som en kärleksförklaring och därför är det inte laddat med dåligt samvete. Jag älskar er och skulle aldrig göra er illa. Sen vet jag inte vilka, eller om det ens är några av er, som läser det här.