Jobba

En helhärlig vecka följdes av en mysig helg. Kul (och helt galen) fest hos Karin i lördags och mysbio igår. Eller, bakisbio var det nog mer. Jag var verkligen hur seg som helst efter en heldag med bakisarbete.
Vi gav biokillen en Paradisask för att han lyckades fixa platser åt oss efter att fettokärringen råkade ge bort dem till några andra. Ooops! Gah! Han hette Björn och vi tycker om honom. Det är härligt att umgås såpass mycket som jag gör med Fidde, Matte och Johan igen. Härliga grabbar.
Haha, personliga påhopp istheshit!

Det är lite sorgligt det här med att Kaki ska flytta till Umeå efter alla år. Jag kommer nog att sakna henne mer än vad jag tror. Jag får helt enkelt se till att åka upp och träffa henne någon gång under en långhelg. Eller någonting sånt.

Nu sitter jag på jobbet (Body Joy) återigen och vänta på att få stänga. Jag stänger kl 22 och nu (21.07) är det typ ingen här. Passen har slutat så det kanske står 2 st i duschen. Det är möjligtvis 3 i gymmet också. Det är inte värt det! :P Men jag älskar det här jobbet. Det är någonting jag kan och ett ställe jag trivs på. Mys.

Skönt att ha Emelie vid min sida. Nu är livet på gång igen. Allt rullar på som det ska. Och allt det är tack vare henne för utan henne vet jag inte hur jag hade klarat att gå vidare. Hon har verkligen hjälpt mig så himla mycket och ställt upp som ingen annan. Tack för det. Jag finns för dig. Och som jag sa där på fyllan så "viiiiiiiiiiiiiiihhhllll jaaaagggg iiinnnteeeeeeeeeeeeee aaaaatt du glöööööööömmmmmeeerrrr meeeeaaaj nnnääääääääähhhhhrr duu böööörjaaaar pluuuuuuuuuuugggggaaaahhh!!". Du är guld värd! <3

Danmark

Tack för en välbehövd, mysig ("gosig" hahaha), härlig och verkligen rolig resa! Har haft ett par avkopplande dagar tillsammans med två underbart bra människor.
Så glad att det blev av (tack Johan och Emelie för det).

Under de här dagarna har vi åstadkommit mycket. Förut at vi lyckats göra "en svensk" i Danmark (svenskarna åker till Danmark och super sig redlöst berusade), så har vi åkt cykeltaxi, köpt med en massa alkohol hem, hittat på nya dansmoves, tänkt och pratat och campat på heltrevliga ställen. Men jag avgudar vår "svensk" i Danmark. Jag hade inte en aning om att varken Emelie eller Johan var så bra på att dricka öl. Det var så att jag ibland hamnade i bakvattnet! :P

Trots att vi inte har tjafsat någonting och bara garvat så är det skönt att komma hem. Att sova nästan platt på marken gör en lite mör så att få komma hem till världens härligaste säng sen är fantastiskt skönt.
Det här resan var väl värd allt, även om en massa pengar gick åt.
Jag känner mig som en människa igen. Inga bekymmer.

Roadtrip

Idag åker jag mot Danmark. Roadtrip tillsammans med Emelie och Johan. Ska bli kul att få umgås med Johan igen, det var så himla länge sen.

Nu börjar det lätta och jag tänker inte lika mycket på allt det jobbiga som hänt. Jag ser det mesta ganska positivt just nu. Nu är det Emelies tur att kasta skit.
Det här ska bli en underbar resa.

Hemma

Hemma igen efter en härlig helg på landet. Ångest. Det är jätteskönt att vara hemma igen men på något sätt känns det som att komma tillbaka från "inga bekymmer". Det finns ingenting där som jag kopplar ihop med Alex vilket fick mig att koppla av och tänka på annat.

Nu är jag hemma igen och allt som händer här hemma kan jag koppla jag ihop med dig. Hur ska jag kunna ta reda på vad jag ska göra om du hela tiden finns där jag är? Det är svårt att koppla av. Samtidigt vill jag veta hur du mår och så vill jag prata med dig. Jag tänker på dig och saknar dig.

Ah vilken härlig landetfest det blev igår. Alldeles för mycket vin och lagom jättemycket dans. Lite lagom härlig teknik för att få Dj'en att byta låt. Haha. Underbart.

Roadtrip imorgon?

Smärta

Jag har så svårt att förstå hur jag inte kunde se hur mycket han är värd att kämpa lite till för. Jag saknar honom så mycket nu när det gör ont för det är då jag brukar behöva hans närhet extra mycket.
Förhoppningsvis så slutar det att göra ont snart, annars har jag begått ett stort misstag. Jag måste verkligen ta reda på om jag har har valt fel väg.

Jag vet jag vet men inte vad jag känner. Jag vet varför jag gjorde slut och varför det inte fungerade och jag är stensäker på att det var det enda rätta i den sitsen jag satt.
Jag vet inte vad jag känner. Jag vet inte om jag saknar honom nu när det gör så ont av ren vana då han alltid har funnits där, eller om det faktiskt är så att jag fortfarande har kvar mina kär-känslor (som jag trodde hade svalnat) för honom. Jag ska ta reda på det, jag lovar.

Förhoppningsvis har jag redan gjort det rätta valet så att vi slipper göra varandra illa igen. Har jag valt fel så kan jag inte göra annat än att hoppas på att du fortfarande kommer finnas där för mig. Jag tror faktiskt innerst inne att jag har gjort rätt. Det finns en mening med allt.
Vi vet, vi har varit i den här sitsen en gång förut, fast då i omvända roller, så båda vet vad som försigår i huvudena på varandra.

Så känner jag de gånger jag tänker på allt bra vi hade tillsammans. Sen kommer de stunderna då det inte gör ont heller. Då jag precis som veckorna innan vet att vi kommer finnas där för- och stötta varandra i alla situationer. Då jag tänker på att jag inte behöver ha dåligt samvete för att vi gör varandra ledsna längre utan att vi kanske kommer att kunna umgås och ses och ha lika roligt tillsammans som vi ofta har. Han får mig att skratta som ingen annan. Jag hoppas verkligen att vi om 15 år kan sitta på bryggan med en varsin öl (gärna corona m lime!) i handen och titta på solnedgången och snacka gamla minnen medans våra barn som precis blivit bästa vänner plaskar runt i vattnet efter att redan ha varit i i flera timmar.
Och när jag tänker på det så gör det verkligen inte ont. Då vet jag att jag gjort rätt.

Det är väl egentligen inte så konstigt att det gör ont. Även om han alltid finns där för mig så har han lämnat ett hål i mig som jag måste lära mig att fylla med annat innan jag kan gå vidare. Hur lång tid det tar vet jag inte, men jag vet att processen redan har börjat.
Jag känner mig ensam och hopplös när jag tänker på att han inte alltid kommer att vara min. Han är en fantastisk och underbar människa och jag önskar att jag hade kvar alla mina känslor för honom, för mina barn skulle vara lyckligast i världen över att ha honom som pappa.
Det är nog dags att ta ett steg vidare. Det går alltid att backa tillbaka ett par steg även om det inte innebär att jag kan spola tillbaka tiden.

Jag är ovan vid att klara mig ensam. Att behöva känna mig ensam när jag inte har någon att ringa och väcka/störa precis innan jag ska gå och sova. Men så fort jag vant mig vid det är jag redo att gå vidare. Om det är med eller utan Alex vet jag inte än.
Jag tror på ödet. Så även om jag gjort ett stort misstag så finns det en mening med att detta skulle det hända. Hur det än slutar så har jag då lärt mig någonting av det. Om inte annat så vet jag bättre hur jag ska hantera situationen om jag hamnar i en sån här situation en gång till. Jag har alltid haft honom vid min sida när det gjort ont, och då kunde han ta del av mina smällar. Nu landar jag ensam.
Men jag tar mig upp igen. Jag behöver bara reda ut mina tankar.

Jag ber dig inte att vänta på att jag säger att jag vill ha dig tillbaka. För jag tror som sagt på ödet. Om det ska vara vi så älskar dig mig fortfarande på samma sätt när jag har tänkt klart och fått lära mig att klara mig ensam. Hur lång tid det ska ta för mig att reda ut mina känslor vet jag inte än. Men jag vet att om det ska vara vi så älskar du mig fortfarande då.

Jag saknar min familj och det ska bli skönt att få komma ut till dem på landet ett tag.

Jag fyller år imorgon. 18 år. Det är stort och det känns skumt att du inte kommer att vara där. Tack för byxorna, jag har dem på mig nu. De är underbara och du vet att jag älskar dem.


Ni får inte glömma min födelsedag för då kommer jag att känna mig hopplös. 19 Juli.

Change

Det är så jobbigt att inse faktum att man inte kan vara tillsammans med den som betyder mest. Att man älskar någon betyder inte alltid att det räcker för att ett förhållande ska fungera och så är fallet för mig. Jag älskar honom verkligen men det räcker inte för att vi ska må bra. Och det är det som gör så ont. Att jag älskar honom men samtidigt vill gå vidare.

Det är inte så att jag har bett om att älska, det skulle vara jätteskönt om jag inte gjorde det för att snabbare kunna gå vidare. Istället gör det ont. Det är mitt val och jag tror att det var det bästa för oss båda. Sorgen kommer då jag märker en förändring. Som idag till exempel när jag skulle åka hem från bion. Det var jobbigt att gå hem ensam istället för att antingen gå hem tillsammans med honom eller åka hem till honom och slippa gå.
Gud det låter som att jag har gjort värsta misstaget. Jag är väldigt bra på att förklara för andra varför det tog slut och varför jag inte känner som jag gjorde förut. Jag är bra på att övertyga mig själv. Och är det meningen att vi ska vara tillsammans så kommer det att visa sig. Det här är nog inget misstag. Nog.

Två år är en lång tid då man hinner fästa sig vid varandra. Vad jag kommer sakna är tryggheten att alltid veta var han finns. Och känslan av att veta att jag är älskad. Och friheten att veta att jag aldrig behöver känna mig ensam.
Men det kommer jag att komma över också. Jag är trots allt väldigt lättad över att slippa låtsas ha känslor fast jag inte vet vad jag känner. Nu gör det ingenting att jag inte vet vad jag känner. Om ett tag så kommer jag förhoppningsvis veta det och inte förrän då kommer livet att gå vidare.

Det här har varit mina två bästa år. Alex kommer vara den som jag jämför mina senare pojkvänner med. Jag tror jag behöver sänka ribban lite för Alex var väl egentligen ganska perfekt. Fast kanske då inte just det "perfekt" som jag behöver.

Nu ska jag sova efter en mysig kväll på bryggan och en härlig bio med Emelie. Hon är en ängel just nu. Betyder masso att hon visar att hon bryr sig. Vill också passa på att tacka alla mina gäster för en härlig helg. Den är oförglömlig. På många sätt.

030905
Vår dag.

Civilstatus: Inte intresserad

Jag älskar dig.
Det är inte lätt att välja rätt tillfälle för sånt här. Inga tillfällen är bra och det blir kaos när det än sker. Även om det inte är med mening.
Kommer alltid att ha dig insorterad bland de bra minnena.

Nu vandrar jag vidare på min nya stig. Du får plats om du vill men inte på samma sätt som förut.

Tack för de här två bästa åren i mitt liv.

Jag mår inte heller bra av det här.

Det var aldrig meningen att såra dig.

Förtroende

Förtroende är för mig någonting mycket viktigt i vänskap. Kan man inte förlita sig på sin vän så är det ingen vän. Bryter man ett förtroende genom att göra någonting otroligt korkat så får man skylla sig själv och rätta till det på bästa sätt. Annars kan det vara. Då behöver du inte din vän.
Fan Hannah, jag trodde du kunde bättre. Ska du förlora ett förtroende, gör det inte på det här sättet. Du är oerfaren och jag hoppas att du lär dig av dina misstag. Jag kommer inte att sitta där och gulla med dig.

Hoppades på en mysig vecka med syrran men vad händer?
Jag är väldigt ledsen men jag kommer inte att ge mig. Jag vet att jag har rätt.

Jaja, det blir väl en mysig vecka utan henne. Emelie kommer hit imorgon (äntligen hemma från kos!) och stannar. Sedan droppar folk förbi hipp som happ. Drinkar ska blandas och god mat ska lagas. Det är ju ta mig fan helt underbart hur underbart det kan vara!


Det behöver rättas till. Jag är påväg.

AEROBICINSTRUKTÖR

Det känns så jävla bra! Det här är livet!

(Öland, här kommer jag!)

Äntligen!

Äntligen! Första riktiga semesterdagen, mysigt på bryggan hela dagen!
Äntligen! Lite sol på kroppen!
ÄNTLIGEN!... är jag uppe på Body Joy igen! Har saknat!

Och snart drar familjen till landet och jag bluir ensam hemma! Yes! Äntligen!
Kanske kommer jag också att åka till Öland helgen va 28? Öland Roots-festivalen känns ganska lockande...
Nu är det bara typ 2 veckor kvar tills att jag blir lika stor som alla andra! :)


Idag uppfylldes många önskningar. Härligt.


Hur lite jag än vill erkänna det för mig själv så saknar jag dig Emelie.
Bara så att du vet det.