bye.

Staring right back in the face
A memory can't be erased
I know, because I tried
Start to feel the emptiness
And everything I'm gonna miss
I know, that I can't hide

All this time is passing by
I think it's time to just move on

When you come back down
If you land on your feet
I hope you find a way to make it back to me
When you come around
I'll be there for you
Don't have to be alone with what you're going through

Start to breathe and fake a smile
It's all the same after a while
I know, that you are tired
Carrying the ones you lost
A picture frame with all the thoughts
I know, you hold inside

I hope that you can find your way back
To the place where you belong

When you come back down
If you land on your feet
I hope you find a way to make it back to me
When you come around
I'll be there for you
Don't have to be alone with what you're going through

You're coming back down
You say you feel lost can I help you find it
When you come around
From time to time we all are blinded
You're coming back down
You don't have to tell me what you're feeling
I know what you're going through
I won't be the one that lets go of you

I think it's time to just move on

When you come back down
If you land on your feet
I hope you find a way to make it back to me
When you come around
I'll be there for you
Don't have to be alone with what you're going through

When you come back down
If you land on your feet
I hope you find a way to make it back to me
When you come around
I'll be there for you
Don't have to be alone with what you're going through

Semla

Mysig spontankväll med semlor, fickgryta och jäkligt trevligt sällskap. En riktig torsdagsmiddag!


...men varför gör det ont för? Jag har ju varit så säker på det här! Varför gör det ont när du glider ifrån - hur dumt är inte det liksom?

Jag får skärpa mig nu. Förneka och glömma. Jag menar, resten av livet är ju rätt soft just nu. Sjukt najs. Och bra. Jag är stört nöjd. :)

En typisk mardröm

Inatt drömde jag att jag skulle vikariera på måndagsaerobicen. Folket som var där kände jag igen då alla var Body Joy-folk, men lokalen var definitivt inte Body Joy. Det var mer som ett stort garage. Betong och högt i tak. Och det var säkert över hundra deltagare. Jag glömde bort allt jag tänkte göra precis när jag satte igång musiken. Då vaknade jag.

När vissa drömmer att de faller, drömmer jag om röriga danspass. Visst är det sjukt?

Sjukt bra helg.

Nu är jag på G igen. Min helg bestod av lite sömn, mycket party, en del jobb och mycket träning. En sjukt skön valentines day (valentin betyder för övrigt "frisk och stark") på jobbet och med brudarna. Skönt att få gå ut och skaka rumpa med grabbarna. Snacka lite skit och räta ut vissa saker.

Det låter så löjligt att säga att idag slutade jag att äta godis men det är i princip vad jag tänker säga. IDAG SLUTADE JAG ÄTA GODIS VARJE DAG. Jag kan ju säga att det inte är i bantningssyfte utan det är så att mitt sockersug har tagit över och jag måste bromsa ett tag för att återfå kontrollen. Ibland tänker jag äta godis. Men jävlar vad gott det ska vara då. En semla är jag dock värd. Jag är Semlan ju.

Idag gick jag till Frescatihallen och märkte att priset på träningskort är mycket lägre än väntat. Skönt - det här kommer spara mig mycket tid. Jag ska nämligen köpa ett träningskort där om någon vecka. Det blir nog grymt bra!

Det är påväg uppåt igen. Trots saknad, längtan och solbrist. Livet är bra. Idag är det ännu bättre!

Hej då och tack för kaffet!

Jag gjorde mitt slutgiltiga val för ett par veckor sedan. Jag vill inte vara med dig då jag inte har några känslor för dig. Det är inte fair mot dig. Det här har väl legat under isen enda sedan jag först började dejta dig men jag har sett bort ifrån det.

Jag trodde att du kunde vara "it" men du skrämde mig under två månaders tid genom att påpeka att du inte skulle vara kvar i Stockholm efter November. December. Thailand. Jag fick sätta space mellan oss för att inte falla för dig. Du är för bra. Sen sa du att vi gled ifrån varandra och jag förstod inte vad du menade; du skulle ju ändå sticka. Du kallade mig för "älskling" runt jul och jag blev rädd och backade längre bort trots att jag inte ens vet om du kommer ihåg det. Du var nämligen berusad. Jag ville inte såras och höll mig utanför känslobubblan.

I efterhand envisas du med att berätta att jag betyder så mycket för dig och att om jag inte hade gjort mitt val så hade du stannat. Jag får inte kalla dig för vännen/raring och jag måste kolla igenom mina SMS två gånger för att de inte ska kunna misstolkas. Du bli lätt sur och ger mig dåligt samvete. På vilken sida förväntas jag att stå?

Varför berättar du nu att jag är anledningen till att du överhuvudtaget stannade i Stockholm? Varför berättade du det inte då? Varför var du feg? Varför ifrågasatte jag dig inte? Är det du eller jag som har gjort fel?

Nej, känslorna ligger fortfarande på is men helvete vad jag kommer sakna dig. Jag förstod inte att du skulle sticka för att jag lämnade "oss". Jag är inte kär i dig och jag älskar dig inte. Jag känner för dig och tycker om dig. Det är helt sjukt att små ord kan växa sig så stora.

Nu flyttar du hem till Östergötland och försvinner från mig. Varför tycker jag att det är jobbigt när det är mitt beslut?

Jag tog rätt beslut. Du förtjänar någon som älskar dig och som inte är rädd för att du inte alltid ska vara där.

Hej då och tack för kaffet. Nu tar jag ett steg vidare.

Vill man så kan man!

Vad var det jag sa? "Nu ska jag tillbaka in i mitt ekorrhjul med energi och lust!" Gissa vem som lever igen! Det gäller bara att bestämma sig och att tro på sig själv. Helgen var lugn, skön, mysig, energifylld, träningsgalen och skitkul! Den spenderades dels med älsklings-Snad och dels med familj och släkt. En stor del av tiden var jag ute på Värmdö, som vanligt.

Igår tränade jag i tre timmar. Hårt. Och jag kände inte förrän under den sista timmen att det började ta på krafterna. DET VAR SÅ. JÄKLA. KUL! Det blir garanterat Body Combat-utbildning för mig i juni, kan jag ju säga med lätthet! Idag är min träningsvärk helt galen men så jäkla suverän.

Idag tog lille jag, 20 år gammal, hål i öronen tillsammans med min snart 7-åriga lillasyster. Jag är så stolt över henne. Hon grät ingenting. Hon bet ihop och sa "det svider men gud så vacker jag är". Underbara flicka. Jag fattar knappt hur stor hon börjar bli.


Ett kapitel avslutades i veckan som gick. Jag vet inte om jag är lättad eller ledsen men antar att det blir bäst såhär för mig. Jag hoppas du mår bra. Jag vill ha dig nära. Men inte så nära.

Jag vill! Och jag kan!

Idag är det ännu bättre!

Today's a new day. Biomekanik, funky boyz-start, receptionen och myskväll med Snad.
Idag är en bättre dag. Jag tror minsann att idag är en riktigt bra dag. Jag har sovit gott under natten. Jag gick upp i tid och övade lite på funky boyzen. Kollade lite på Grey's Anatomy som jag gör varje fredagsmorgon. Mös lite med kaffe och frulle i sängen. Tänkte på alla möjligheter som jag har. Just idag.

Jag vägrar att bli överkörd igen.
Jag har svårt att vara mitt positiva, glada jag om jag låter mig själv köras över. Jag vill inte vara bitter. Jag vill vara glad, positiv, entusiastisk och energisk. Det är ju så jag är när jag mår bra. Emelie är så bra som pushar mig. Vi pushar varandra när det behövs. Igår fick hon pusha mig. Tack älskade vän!

Nu stryker jag ett streck över de två senaste veckorna (förutom de bra delarna som godkända tentor, middagar, dansen, jobbet och fikorna (??) såklart). Nu ska jag tillbaka in i mitt ekorrhjul med energi och lust! Helgen spenderas så klart till största delen ute på Värmdö.

Pump-Kent på Body Joy sa en så smart sak till med förra helgen. Varje människa borde vakna varje morgon och tänka att "idag är det ännu bättre". Inte idag är det bäst, utan att idag är det ännu bättre.
Världens bästa sätt att se på livet på.

ÖVERKÖRD

Vad är det med mig som gör mig så lätt att köra över? Jag menar, det verkar ju vara helt okej!

* Det är tydligen okej för mina vänner att gå mig bakom ryggen. Jag är ju så bra som säger ifrån efteråt.
* Det är okej att ge mina arbetstider till någon annan för att de behöver dessa bättre. Nu är det ju faktiskt så att jag denna gång fick andra arbetstider och att mina ordinarie flyttades runt för en nära kollegas skull, så den här gången kändes det ändå helt okej.
* Det är okej att klanka ner på mitt sätt att leva bara för att jag råkar säga att jag är trött eller hängig. Det är ju ändå självförvållat!
* Det är okej att inte fråga mig också. För jag klarar mig säkert ändå. Jag har ju ett jobb.

Varför är det här okej? Varför händer det här om och om igen? Och varför kan ingen förklara för mig varför?


Visst, hela den här dagen började kasst. Jag sov dåligt för att jag är lite hängig, vaknade med ont i halsen och huvudvärk. Har träningsvärk i hela kroppen för att jag latat mig på en strand alldeles för länge. Har ganska mycket att göra för att jag har fyra veckor av mitt liv att ta igen för att jag var ute och reste. Lägenheten kändes skitig och det var fan inte gott med yoghurt och müsli till frukost, trots att müslin är hemmagjord. Morgonen var kass.
Min självdiciplin är i botten och det enda som får mig att sätta igång att plugga och koreografera är lite press. Lite press - då ÄNTLIGEN presterar jag.
Jag kom till skolan i morse och kände mig jäkligt seg men ganska glad. Jag har beslutat mig att alltid svara ärligt på frågan "allt bra?". Så idag när någon (kommer faktiskt inte ihåg vem det var och det spelar egentligen ingen roll då detta inte är riktat mot denna person) frågade mig hur jag mådde och jag sa att jag hade sovit dåligt och därför var lite trött, fick jag höra: Är du stressad eller? Och det värsta är att det var mer ett påstående som "Du är för stressad!"

Inte den klassiska "fick du ligga?" eller "har det hänt någonting?".
..........

"Nej? Varför skulle jag vara det?"
........

Aaaaaargh.
JAG HAR ETT JOBB. JAG TRIVS MED MITT JOBB. JAG VILL JOBBA. För vet du vad jag gör när jag jobbar? Jag dansar! Jag träffar härliga människor och många av mina finaste vänner! Jag dricker kaffe och skrattar! Jag bidrar med rörelseglädje till barn och vuxna! Jag utvecklas i min hobby!
Vill du veta någonting annat som är jäkligt najs? Jag har klarat alla mina tentor jäkligt bra också. Bättre än många, många andra. Trots att jag går tidigare från vissa föreläsningar och inte sitter hemma med böckerna lika mycket som många andra. Trots detta så har jag en ständig tro att jag är sämre. Jag har svårt att tro på mig själv trots mina fina resultat. DET får mig att sova dåligt.

Det kanske låter sjukt men att leva med målet att vilja prestera bra är inte lika med stress. Jag känner mig inte stressad. Jag har låg puls, lågt blodtryck, inget tryck över bröstet och min mage gör inte ont p.g.a. gamla magsår och magkatarrer. När jag stressad får jag ont i magen. Jag har inte ont i magen.
När jag är inne i det här ekorrhjulet mår jag bra. Jag tycker om att fylla upp mina luckor med saker att göra för annars hamnar jag i sängen framför mina serier med mina knäckemackor och mitt te alldeles för ofta. Det är inte där jag vill vara. Jag vill uppleva! Jag vill göra nytta!

Så detta till du som bryr dig. Snälla sluta påstå att jag är stressad för att jag har haft svårt att sova en natt. Fråga om det går bra eller om jag mår bra istället. Jag gillar att prestera bra på många håll och kanter. Jag gillar att tjäna lite pengar så att jag kan dra till Thailand i 4 veckor om jag känner för det.

De vänner som har varit med en längre tid vet att jag hör av mig om jag har för mycket. Med ett SMS eller telefonsamtal. De vet att jag bromsar när min mage säger stopp. Jag gör sånt. Tro det eller ej. Jag har tid för fritid med och jag ser till att göra det bästa av den.

Jag älskar er. Tack för att ni bryr er.
Sluta köra över mig. Jag har känslor trots att jag lever som stålkvinnan.

Onsdag.

Eftersom jag inte börjar skolan förrän kl. 13 idag så har jag sovmorgon.
Eller?
Ställde klockan på 9.00. Tittade på slutet av Heroes som jag missade då jag somnade igår kväll. Kollade lite mer funkykidz (det är ju terminsstart idag). Tar på mig bomullstrosor och en t-shirt. Dansar runt till ganska kass musik (funkykidzmusiken är kanske inte direkt min my cup of tea, men den funkar med barnen) i en halvtimme. Går och sätter på kaffe. Kollar facebook. Kollar lite bloggar (varför egentligen?). Äter lite frulle. Nu har jag typ en timme till på mig innan jag ska dra mig mot skolan och det känns redan som att jag har varit vaken ett helt liv. Ändå har jag inte ens tänkt tanken att städa lite, plugga lite. Ibland gör man bara det man tycker är kul helt enkelt. Hur fan skulle man annars klara sig genom livet?

Så här sitter jag på våra halvtrasiga stolar i bomullstrosor och en t-shirt. Tänker mig att det kanske är så här posh spice eller baby spice eller någon av de andra brudarna kände sig när de åt frukost när de bara ville göra det som de själva tyckte var kul men egentligen hade en massa viktiga saker att ta sig för. Växlar ibland datorskärmen mot att titta på vår supposed to be vita väg som är full av svarta streck efter stolarna. Det ska fixas så snart vi bara kan.

Undrar när jag kommer ha råd att åka tillbaka. Blir det Malta eller Thailand? Malta? Thailand? Eller inget av det? Bara jobb i år igen? Nej.
Jag har lärt mig någonting.
Att jag måste leva. Ta mig tid att leva. Jag vet ju att jag blir en bättre människa om jag lever emellanåt. Lever mellan mina liv. Mina liv som är de bästa liven som man kan ha i perioder. Just nu är det bra. Väldigt bra faktiskt.

Hur gör man slut på någonting som aldrig fått börja men som man inte vill förlora? Vem är det som säger att man inte kan ha två kakor, så att man kan äta den ena och behålla den andra?

Eller fan. Här ska inte ätas några kakor.


På Maggios konsert i somras.

Cool kid.

Jävla skitmåndag.