Onsdag.

Eftersom jag inte börjar skolan förrän kl. 13 idag så har jag sovmorgon.
Eller?
Ställde klockan på 9.00. Tittade på slutet av Heroes som jag missade då jag somnade igår kväll. Kollade lite mer funkykidz (det är ju terminsstart idag). Tar på mig bomullstrosor och en t-shirt. Dansar runt till ganska kass musik (funkykidzmusiken är kanske inte direkt min my cup of tea, men den funkar med barnen) i en halvtimme. Går och sätter på kaffe. Kollar facebook. Kollar lite bloggar (varför egentligen?). Äter lite frulle. Nu har jag typ en timme till på mig innan jag ska dra mig mot skolan och det känns redan som att jag har varit vaken ett helt liv. Ändå har jag inte ens tänkt tanken att städa lite, plugga lite. Ibland gör man bara det man tycker är kul helt enkelt. Hur fan skulle man annars klara sig genom livet?

Så här sitter jag på våra halvtrasiga stolar i bomullstrosor och en t-shirt. Tänker mig att det kanske är så här posh spice eller baby spice eller någon av de andra brudarna kände sig när de åt frukost när de bara ville göra det som de själva tyckte var kul men egentligen hade en massa viktiga saker att ta sig för. Växlar ibland datorskärmen mot att titta på vår supposed to be vita väg som är full av svarta streck efter stolarna. Det ska fixas så snart vi bara kan.

Undrar när jag kommer ha råd att åka tillbaka. Blir det Malta eller Thailand? Malta? Thailand? Eller inget av det? Bara jobb i år igen? Nej.
Jag har lärt mig någonting.
Att jag måste leva. Ta mig tid att leva. Jag vet ju att jag blir en bättre människa om jag lever emellanåt. Lever mellan mina liv. Mina liv som är de bästa liven som man kan ha i perioder. Just nu är det bra. Väldigt bra faktiskt.

Hur gör man slut på någonting som aldrig fått börja men som man inte vill förlora? Vem är det som säger att man inte kan ha två kakor, så att man kan äta den ena och behålla den andra?

Eller fan. Här ska inte ätas några kakor.


På Maggios konsert i somras.