plus/minus

Vissa människor tar min energi. Andra fyller på från botten och enda ut i alla hörn och kanter på mindre än en minut. Sen finns det de som det förändras från dag till dag med.

Är det jag som är skeptisk eller finner man färre och färre positiva energipunkter med åren? Hur kan jag omringas av så många energitjuvar?

Är det mig det är fel på?

Dagens tanke

Vad vill jag?

Är jag på rätt spår?

Umgås jag med rätt människor?

Prioriterar jag rätt?

Vem vill jag vara med?

Är jag redo?

Kommer jag palla hela vägen?

Är det någon som tror på mig?

Tror jag på mig själv?

Jag

Har en snyggdag men ingen att vara snygg inför.

Har vänner som tar min energi men som jag älskar och inte vågar säga det till.

Hade rödvin hemma som jag inte visste att jag hade.

Har vänner jag bryr mig om som håller på att på spåra ur men som jag inte orkar ta tag i.

Har ett jobb jag älskar och lägger min energi och själ i som ibland kan göra mig så besviken och få mig att känns mig så värdelös.

Har ett annat jobb som jag både längtar till och fasar inför.

Har människor jag älskar och som älskar mig.

Har människor (läs: män) som väcker känslor i mig men som får mig att tröttna.

Dagens tanke

Vem är jag?

Många av mina skolvänner har svårt att se sig mig framför dem som instruktör. Det känns tydligen inte helt rätt. De har svårt att se mig leda dem i dans och/eller fighting.

Många av de som frågar vad jag gör blir helt chockade när de får reda på att jag pluggar till kiropraktor. Va? Gör lilla du? Hur länge då!? 5 år? SOM EN LÄKARE!

Mina kidz tror att jag är värsta goa rara lilla tjejen med mycket kärlek inuti och ett kaxigt skal som aldrig egentligen gör någonting fel.

Mina vänner vet att jag lätt spårar ur; jag har kort stubin och inte ett dugg konflikträdd, inte rädd för att göra bort mig. Jag dricker ibland för mycket eller säger saker innan jag vet vad jag faktiskt säger. Jag är för ärlig och rakt på sak, har ett bekräftelsebehov som heter duga och ett jävligt crazy mind.

Min pappa tror när det kommer till diskussion att jag är en mes. Jag gråter när jag blir arg, glad, nervös, ledsen, exalterad etc.

Mina vänner vet att jag inte kan hejda tårarna både när jag skrattar och är fly förbannad.

Mina vänner vet att min humor är rätt kass men att jag skrattar jäkligt ofta och högt.

Emelie vet att min humor är ännu värre.

Vissa tror att jag sparar alla mina pengar till en resa till Thailand.

Jag vet precis vad alla pengar som borde gå till Thailand går någonstans.

Folk som inte känner mig tror (med all rätt) att jag stöter på varenda kille i min omgivning.

De som känner mig vet att jag aldrig kan sluta kramas.

Jag gör dumma saker. Jag köper för mycket grejjer. Jag kramas för mycket och jag är för rakt på sak utan att tänka mig för. Jag har en grotesk humor och skrattar för högt. Jag är en grym instruktör, älskar barn (men avskyr dem ibland) och älskar mitt jobb. Ibland ogillar jag det också men för det mesta, till 95% av fallen, så älskar jag det. Jag är för öppen, jag är bekräftelsekåt och jäkligt duktig men vågar inte alltid stå för det.

Jag jobbar bäst under press. Nu hoppas jag att min mage är på samma lag.

Udda känsla

Nu ska jag gå till bussen med min macka i ena handen och mina tre bajsprov i ett kuvert i den andra. Haha.

Idag

gick jag till en doktor. Jag ska göra bajsprov som jag ska skicka in med posten. Nästa vecka får jag veta om jag har några parasiter eller bakterier i tarmarna.

KUL. Två tummar upp!

Många ytliga eller några få riktigt nära?

Att kanske behöva göra ett val.

Vill jag:

ha MINA kompisar som jag ALLTID hänger med?

göra allt med samma kompisar?

känna mig obekväm utan dem?

inte bli medbjuden av andra för att jag har just MITT gäng?

Vill jag:

hänga lite med alla möjliga?

bli medbjuden till lite olika personer vid olika tillfällen och ibland inte alls?

inte ha ett fast litet crew att alltid luta mig tillbaka på?

känna mig superbekväm/lätt obekväm med alla?

Det här har alltid varit lite av en deal för mig. Jag har alltid haft så otroligt många vänner samtidigt.

I högstadiet så hade jag mitt tjejgäng som jag alltid hängde med i skolan och till stora delar även på fritiden. Sen hade jag en pojkvän ett tag vars vänner jag hade bra kontakt med. Jag hade Djurö-folket som jag inte släppte förrän jag gick i nian någon gång, det var gamla vänner och killar jag gillade. Jag hade Ellika och Anki. Innebandyn. Fotbollen. Familjen och torsdags-gänget. Det var många.

När jag sen gick i gymnasiet så hade jag mitt "fasta" crew som jag oftast hängde med men jag sökte mig ofta även till de andra gängen i klassen. Vart snabbt nära kompis även med dem där jag alltid fick plats om jag ville. I slutändan valde jag dock alltid "mitt crew" som bl.a. hängde med resten av det soon to be called "Nacka-gänget". Där hade jag min dåvarande kärlek och mina bästa vänner. Jag la innebandyn och fotbollen på hyllan och började jobba på Body Joy där en ny familj/vänskapskrets hittades. Även här var det gamla tjejgänget, familj och torsdagsgäng samt i vissa fall även Ellika och Anki stora punkter i mitt liv. Kaki och hennes klass var under en tid en viktig krets som jag hände med.

Nu när jag går på SKHS så har jag mixat ihop allt det jag tidigare har haft. Jag har sållat bort folk jag inte vill umgås med och de som bara tar min energi, andra har fallit bort av bara naturen. Jag har mina brudar som jag älskar, Nacka-gänget som håller ihop men inte ses lika ofta som tidigare, Body Joy, familjen. Torsdagsgänget dyker upp på Body Joy ibland. Jag har också folket från klassen som jag älskar - det är en massa människor jag älskar som också gillar mig som fan. Jag har de som har ett extra plus i kanten. Jag har Kåren och folket från de andra klasserna som jag lärt känna med åren. Jag har Tyra. Jag har riktigt många vänner och bekanta.

Hur i helvete gör man en kväll med 60 personer där man vill hinna snacka med alla och inte har något litet "crew" att luta sig tillbaka på? Normalt brukar det vara jag och Anna som springer runt som yra höns tillsammans för att prata och garva med alla. Den här gången var inte hon med och jag kände mig helt yr. Jag hade mina stjärnor där (minus Anna och Ida såklart) men kände mig fortfarande helt lost.

Och det här är mitt problem. Ett riktigt i-landsproblem som jag skäms över att ens känna. Jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha en nära grupp människor runt som där jag alltid räknas in, eller om jag vill vara fri som en fågel och själv nästla mig in där jag vill vara för stunden? Jag vet att det förmodligen bara är mina hjärnspöken som triggar igång såna här tankar men ibland så känner jag mig ensam trots att jag har så mycket kärlek runt omkring mig. Jag har ju själv satt mig i situationen och jag trivs här. Tills jag känner mig ensam fast att jag inte är det. Det är sjukt.

Awesome brännbollskväll igår. Riktigt, riktigt bra!

Maj, underbara Maj!

"Du har väldigt bra teknik"

"Är du bra på allt eller?"

"Det var länge sen jag var såhär svettig efter ett pass!"

"Du är så duktig, dina grupper var klart bäst"

(Visst sticker det i ögonen att se att andra får mycket och njuter av beröm men det skiter jag i. Det här är det enda sättet att för mig få det att sjunka in.)

Livet flyter på. I två dagar har vi haft tekniklektioner. Alltså, justeringar! Spännande men svårt som fasiken. Svårt att känna när man är rätt liksom! Bröstrygg var ju klart lättast men SI-leden kändes mer som ett gytter.

I morgon har 3orna det prekliniska provet (den praktiska delen) och jag inser att jag själv ska göra det om ett år. Det känns VÄLDIGT långt bort om man säger så. Klarar man inte prekliniska så får man inte gå upp på kliniken i fyran.

Linda var sjuk idag så jag höll hela combaten själv. Förutom att jag blev SÅ JÄKLA SLUT så kändes det så otroligt rätt. Jag var rätt. Musiken var rätt. Mikrofonen funkade perfekt. ALLT funkade som det skulle! Och så var jag grym också. Det kändes så i alla fall.

Vädret är fint och jag hoppas att det håller i sig under fredagen också. På lördag får det gärna regna, då tänker jag ändå bara vara bakis. På fredag är det brännboll. Förra veckan sög det så vi skjöt lite på den. Men på fredag, då jävlar!

TACK.

"du är bäst"

"har aldrig sett någon som är så bra som du i din ålder"

"de flesta som har hållit på i 10-15 år är fortfarande inte lika bra som du är redan nu"

"du får inte släppa streeten"

"du sprider glädje och energi"

"mitt barn älskar att dansa med dig"

"jag har verkligen saknat dina klasser"

"åh vad roligt det var idag"

"inga problem, du blir godkänd direkt"

"tack för fantastiska shower"

"mitt barn vill dansa fler gånger i veckan. MED DIG!"

"du hade blivit godkänd redan igår"

"vad fin du är"

"Det är så kul att se hur din entusiasm smittar av sig på grabbarna"

Ord som under den gångna veckan har värmt mig och gett mig kraft. Ord som får mig att inse hur bra jag faktiskt kanske är. Ord som får mig att vilja Ä N N U M E R! Ord jag sakta men säkert vågar tro på. Ord som gör mig till den jag är.

Tack till kollegor, chefer, vänner, familj, föräldrar till barn i grupper, barnen för att ni är ni och för att ni gör det här värt all tid jag lägger ner.

Tack till Lena. Malin. Monicorna. Sandra. För att ni stöttar och pushar mig. För att ni ler när jag behöver det som mest. För att ni hjälper mig och låter mig utvecklas. PUSS

Behöver

Vill bli tagen med storm. Behöver bli tagen med storm för att känna hur det pirrar. Vill ha äventyr och fart och fläkt. Det är ju därför jag sätter mig i de här tuffa situationerna. Jag vågar inte släppa någonting "gammalt" för att jag inte vet vad jag hittar.

Storm

Fart

Fläkt

"Hett!"

Nu dricker jag den vinägerett som blev över efter salladen jag nyss åt. Nom nom nom! Häromdagen slickade jag rent bunken från kladdkakssmet också. Hur gammal är jag egentligen? Eller är jag bara allmänt hungrig? För övrigt så har jag ätit mat för typ 3 pers varje middag i flera dagar i sträck med. Varför? Det är ju sommar snart! Bikiniformen känns jävligt långt bort alltså. :P

Helgens shower blev så grymma. Jag är så sjukt stolt över mina barn. Jag är så sjukt stolt över mig själv. Aldrig har jag fått så mycket positiv feed back som efter årets föreställning. Jag är tydligen grym. Jag ger tydligen barnen någonting.

I love it.

Sen har jag lagt in hip hop på jamen nu med. FY FAN! Det är så kul. Pop, lock and drop it!

Street ht 2010

Nästa års street?

GRYM!!

Fantastiska jävla Valborg!

Hade en härlig Uppsala-valborg med Anna och ett gäng skånska brudar. Jäklar alltså, vilka härliga brudar. Inga konstigheter! :)

Om du skulle fråga mig vad vi gjorde skulle jag typ säga: drack öl i en park. För det var vad vi gjorde till kl 20 typ (jag och Anna kom dit kl 10 och då hade brudarna redan suttit där i 2h, haha), sen käkade vi lite skräpmat på någon pizzeria, för att gå fram och tillbaka till Flogsta. Flogsta ligger en bra promenad bort, men helt ärligt så var det inte helt fel att få röra lite på sig. Vistelsen hemma hos Hanna i Flogsta gick mest ut på garv och "the ring of fire".

Någon hade berättat för oss att korridorsfesterna inne i Uppsalas studentlägenheter brukar vara grymma, så vi drog oss dit lite senare. Jag kan ju säga såhär, den grymmaste festen hittade vi i det kristna lägret. Tydligen så var det en kyrka i samma byggnad och så bodde det kristet folk där? Vad vet jag. Kul var det i alla fall. Men efter ett tag så tröttnade vi på att dricka, gå och leta så brudarna drog hem och jag gick genom hela Uppsala (impad över att jag hittade!!) bort till centralstationen där jag mötte upp Sandra och hennes vänner. Sen åkte vi hem.

Det var skönt att vakna hemma idag!

Idag är jag faktiskt inte så bakis (ännu! Har inte ens rest på mig....) och kraftfullt sugen på romsnittar!