housewife

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag skulle lätt bli världens bästa hemmafru!

Jag kan inte säga nej.

Jag förlåter dig för allt om du har nåt att bekänna
Reser du din väg, då kan du be mig vänta
Om det uppstår nåt problem, säg till så kan
jag hjälpa
Jag gör allt för dig, det kommer aldrig att förändras

För jag kan inte säga nej
Det går inte när du rör vid mig
Inte när du rör vid mig

Jag ljuger för din skull, om du har nånting att dölja
Henne eller mig, du behöver inte välja
Jag sliter ut min själ, jag offrar mina drömmar
Jag ger dig allt jag har, om det är nåt du önskar

För jag kan inte säga nej
Det går inte när du rör vid mig
Jag kan inte säga nej
Det går inte när du rör vid mig
(Inte när du rör vid mig, då kan jag inte säga nej)

Vad som helst för dig
(Inte när du rör vid mig, då kan jag inte säga nej)
Vad som helst så säg
(Inte när du rör vid mig)
Vad som helst för dig

För jag kan...

Gör allt för dig
Jag gör vad som helst

Peppa mig!

Jag är så jäkla taggad! För allt!
För fredagen! För lördagen! För Body Jamen som jag tar över fr.o.m. nästa vecka! För julafton! För Thailand! För Full Moon! För chill! För buckets, dykning, thai-boxning och öl! För nästa danstermin! För livet.

Men var fan är pluggmotivationen? Var är viljan? Come back to me! Jag ska ju bli världens superkiropraktor! Come on, come on, come on!

Funky Tant 09

http://www.youtube.com/watch?v=2EWl_INAFGA

YESS!!

Förvånade och överträffade mig själv i ett och samma telefonsamtal.

Nu vet jag lite mer om mig själv - det gör mig lycklig.


Någonting som gör mig olycklig just nu är min skol-svacka. Peppa mig. Peppa, peppa, peppa!

Jag kan gå hur långt som helst.

Jag behöver rensa tankarna. Långprommis någon?

Varför ska det vara så svårt att veta hur man ska gå tillväga för att det ska blir så bra som möjligt? Varför kan jag inte bara svara "ja jag vill" eller "nej jag vill inte". Var kommer min rädsla för att 1+1=2? Varför tillåter jag inte mig själv att bli kär? Varför är jag så rädd för att göra mig själv eller någon annan illa?

Jag har insett att jag varje gång jag skriver en känslofull text, fyller den med frågor som jag inte kan besvara. Jag tror att det är för att jag inte känner mig själv tillräckligt och därför inte litar på att jag tar rätt beslut. Jag är rädd för att jag ska förlora vänner och förtroende från folk runt omkring om jag tar ett felaktigt beslut. Jag är rädd att jag ska ångra mig. Jag är rädd för att jag ska göra någon illa. Det här är dock rena hypoteser och ingenting jag kan dra en slutsats om.

Det värsta är att jag tror att jag endast kommer hitta mig själv, ensam. Vad händer då om det inte stämmer? Kommer jag ge upp eller kommer jag helt enkelt aldrig hitta mig själv?

Det här är inte en text om hur fel livet är. Mitt liv är jäkligt roligt och gött nu för tiden. Jag älskar det jag gör och jag är uppskattad från många olika håll. Jag har utstakade målstolpar för att kunna ta mig fram genom livet. Det går jäkligt bra just nu. Med skolan. Med livet. Allt. Jag är aldrig nöjd men jag är riktigt, riktigt nära.
Vad jag behöver? Fart och fläkt! Storm! Att bli tagen med vinden! Att förbättras! Vem/vilka ska ge mig det? Hur ska jag kunna bli en bättre människa om jag själv inte vet vem/vilka jag har som stöttepelare?

Ge mig inga ultimatum. Det är alla dessa ultimatum som ibland gör mig till den människa jag försöker undvika att vara. Hjälp mig. Jag är en bra människa. Jag har ett stort hjärta och mycket energi. Jag kan gå hur långt som helst.


Hur. Långt. Som. Helst.

jul jul strålande jul

Nu är det mindre än tre veckor kvar till dess att jag och Maggan åker till Thailand och nästan bara två veckor kvar till julafton. Alla barngrupper har nu uppehåll och jag vet därför inte vad jag ska göra av mig själv, haha. Illa men mycket sant. Nu har jag för mycket tid över. Jag vill mysa och njuta av rugget. Tro det eller ej - jag har lärt mig att se positivt på det dåliga vädret. Jag menar, hur mysigt är det inte att äta frukost med tända ljus? :)

Jag längtar till Thailand och den otroligt planlösa vardagen som väntar på mig (oss) där. Jag längtar till nyår med alla 30000 andra människor på Haad Rin Beach. Jag längtar till chillet på hotellet. Jag längtar efter det ständiga saltsuget. Jag längtar efter solen och stranden. Jag längtar efter Fizz Bar och goda Pina Coladas. Jag längtar eftre Lotus Bar och en Chang. Efter Little Home och deras Phad Thai. Jag längtar efter att få leka med döden på mopparna på Koh Pha Ngan. Framför allt så längtar jag till dykningen. Det ska bli så härligt att få vara under vattenytan igen. Och att göra det här med Magda? Det blir grymt!

Just nu är jag glad. Det är bara en sak som verkligen tynger mig. Jag är så jäkla skoltrött. Om jag vågade så hade jag brutit nu och kommit tillbaka om ett år men det är inte så enkelt. Så jag kämpar vidare. Snart kommer nog en ny topp. Jag hoppas att resan gör susen för suget. 2009 has been busy.

Det är lite roligt det här med julen tycker jag. I år har jag valt att vara vuxen på riktigt. Jag är med och kör julklapps-spelet istället för att öppna en massa julklappar från alla farmödrar och så. Jag tar med en del av julmaten (eller, julgodiset såklart!). Jag vill inte sitta och öppna presenter i år. Och det är inte för att jag inte önskar mig någonting utan för att jag känner att julen är barnens högtid och jag har aldrig känt mig mer vuxen än nu (haha men det är helt beroende på vilket plan man diskuterar... ;)) Och sen så vill jag inte att de lägger ner pengar och tid på mig, när det finns små som uppskattar den gesten mycket mer än vad jag gör.

Vad jag önskar mig i julklapp? En ny kamera. Ved jag behöver/vill ha men inte unnar mig? Puderborste. Bronzing-puder från M.A.C. Vit eyeliner. Ett par hela converse (haha!). Nya kläder. Smycken. Fat det där är ju lyxproblem. Jag åker ju till Thailand. :)