Jag gjorde mitt slutgiltiga val för ett par veckor sedan. Jag vill inte vara med dig då jag inte har några känslor för dig. Det är inte fair mot dig. Det här har väl legat under isen enda sedan jag först började dejta dig men jag har sett bort ifrån det.
Jag trodde att du kunde vara "it" men du skrämde mig under två månaders tid genom att påpeka att du inte skulle vara kvar i Stockholm efter November. December. Thailand. Jag fick sätta space mellan oss för att inte falla för dig. Du är för bra. Sen sa du att vi gled ifrån varandra och jag förstod inte vad du menade; du skulle ju ändå sticka. Du kallade mig för "älskling" runt jul och jag blev rädd och backade längre bort trots att jag inte ens vet om du kommer ihåg det. Du var nämligen berusad. Jag ville inte såras och höll mig utanför känslobubblan.
I efterhand envisas du med att berätta att jag betyder så mycket för dig och att om jag inte hade gjort mitt val så hade du stannat. Jag får inte kalla dig för vännen/raring och jag måste kolla igenom mina SMS två gånger för att de inte ska kunna misstolkas. Du bli lätt sur och ger mig dåligt samvete. På vilken sida förväntas jag att stå?
Varför berättar du nu att jag är anledningen till att du överhuvudtaget stannade i Stockholm? Varför berättade du det inte då? Varför var du feg? Varför ifrågasatte jag dig inte? Är det du eller jag som har gjort fel?
Nej, känslorna ligger fortfarande på is men helvete vad jag kommer sakna dig. Jag förstod inte att du skulle sticka för att jag lämnade "oss". Jag är inte kär i dig och jag älskar dig inte. Jag känner för dig och tycker om dig. Det är helt sjukt att små ord kan växa sig så stora.
Nu flyttar du hem till Östergötland och försvinner från mig. Varför tycker jag att det är jobbigt när det är mitt beslut?
Jag tog rätt beslut. Du förtjänar någon som älskar dig och som inte är rädd för att du inte alltid ska vara där.
Hej då och tack för kaffet. Nu tar jag ett steg vidare.
No comments:
Post a Comment