Cellulit-panik!

Jag har alltid älskat att vara naken. Plötsligt i förra veckan så infann sig mitt livs första cellulit-panik. Jag åker till Thailand om en månad.

I slutet av oktober var jag på min första 30-årsfest. Det var svinkul. Lite vuxet sådär i tälten på Stadion, med ett häfte som låg på varje uppdukad plats. Häftet bestod av lite roligt skåne-fakta (killen är Malmöit), ett par härliga texter och en kort beskrivning om varje gäst. Min löd: "Emelie Hedlund dansar sig mellan Nacka, Värmdö och Solna. Enligt säkra källor har dansen satt sina spår, kan knäcka en nöt mellan skinkorna." Det tåls att tillägga att Ola och jag inte känner varandra jättebra. Tack Danne, det värmde lite faktiskt.

Jag har haft en tävling den senaste veckan. Den går ut på att inte äta godis i en vecka. Jag tävlar mot Sebastian som är världens mest lyckligt lottade gottegris. Inte bara är han snygg, utan han kan äta hur mycket godis som helst, jobba som kock och fortfarande stoltsera med sina magrutor. Min cellulit-panik säger att jag borde fortsätta att tävla mot mig själv när den nuvarande tävlingen tar slut på fredag.

Om jag har några celluliter? 1 kanske. Eller? Det fladdrar fortfarande för mycket för min smak.