Hopp

Jag vet inte vad jag gör om du förstör för honom som du har gjort och gör för mig. Jag slutar aldrig tänka på dig. Du jagar mig konstant. Jag drömmer om dig och påminner mig själv om dig hela tiden. Jag vill ju inte ens tänka på dig! Jag vill inte oroa mig. Jag vill inte prata om dig. Jag vill inte nämna dig. Jag vill inte höra dig nämnas.
Jag vet att jag måste. Jag är duktig på att svälja och jag tar det som en kvinna.
Du kommer jaga mig för resten av mitt liv och jag hatar det. Jag hatar det verkligen. Inte dig - jag önskar fortfarande att allt bara är påhitt. Jag borde ta tag i det här och få det överstökat men ge fan i att flytta till Gustavsberg. Sluta jaga mig innan hoppet övergår till hat.

Jag lever mitt problemfria liv jävligt bra. Det mesta flyter på som det ska och för det som inte gör det lägger jag ner extra tid på lösningar. Jag går min egen väg och jag vet vad jag vill. Jag tar mig dit. Filosofin jag försöker leva efter som handlar om allt där inte ångest eller problem inkluderas får mig att hoppas på att det som gnager bakifrån snart kommer finna en bra lösning.
Jag är inte en ledsen människa och jag vill inte bli det. Jag avskyr det faktum att jag ofta vaknar upp med andan i halsen och tårar i ögonen. Jag gråter oftare än vanligt. Varför ska det vara så svårt att hålla tillbaka helvetet nu? Jag avskyr att jag skriver om sånt som får mig att gråta. Jag avskyr att gråta, det får mig att känna mig svag. Jag vet mycket väl att det kan anses patetiskt att jag bloggar mina feelings men jag får sån jävla skrivkramp av att skriva för hand. Plus att jag vill få ur mig det. Då slipper jag prata om det. Thats it.

Fishy var här hela helgen och det var fantastiskt trevligt. Mina föräldrar hoppas förmodligen innerligt på att jag ska bli obotligt kär i min vän Svärmorsdrömmen och Svärmorsdrömmen i mig. Du sålde din själ då du gav Lena choklad vännen, haha.

- Är du intelligent?
- Jag är random.