Sunday, 3 February 2008

Syskonbråk

Och så är helgen förbi och jag känner mig inte mindre utvilad för det. Tiden går så himla fort! Skönt - då åker vi snart! :)
Har hunnit festa med Emelie, gå på restaurang och musikal med Hemtexgänget, leda fyra funkykidzgrupper, bråka med Emma (om någonting säkert helt onödigt), jobba i receptionen, fika med Emelie och titta på 'Vänner' en hel förmiddag. Jag är BRA effektiv alltså! I det stora hela så känns det som en mycket bra helg men tjafset med Emma tynger. Det gnager att hon inte ens sa "hej då" när hon gick från Body Joy, vilket alltså måste innebära att jag sa någonting dumt eller opassande. Säkert både och.

Egentligen vill jag inte börja detta med ett "förlåt" för jag har inte gjort någonting fel - men jag säger det bara för att det känns bra.
Det är inte det att du inte kan berätta om dina känslor och tankar för mig, utan det att att jag inte kan tycka synd om dig för att du inte tar dig tiden att öva in dina koreografier och att du istället väljer att lägga den ångesten på någon annan. Jag vet att du har mycket att stå i just nu och jag finns alltid här för dig när du behöver mig. Jag älskar dig som om du vore mitt kött och blod - det vet du - men idag behövde jag vara ärlig och jag hoppas att du kan acceptera det (jag ber dig alltså inte att samtycka).
Jag hjälper dig gärna och jag lyssnar jättegärna på dig om du behöver prata om någonting jobbigt, men allt är inte jobbigt. Det behöver inte vara så jävla svårt och vissa saker måste vi båda lära oss att bortse ifrån. Det enda vi pratar om är våra krassa skilsmässominnen och det som följde och vad det lett till idag... Var tog glädjen mellan oss vägen? När slutade vi skratta tillsammans?
Jag behöver veta att du stödjer mig när jag mår dåligt. Jag vill också att du kan glädjas åt det jag mår bra av. MEN! Helst av allt vill jag att du glädjer dig av det du har för det skulle göra mig glad! Du har en mamma som älskar dig och en pojkvän som verkar finnas för dig i alla lägen. Du har underbara vänner och en fantastisk kropp. Du har ett überbra jobb, Body Joy's mest populära funkykidzgrupp och ett körkort! Du har lyckats med så mycket och allt behöver inte vara perfekt.
Jag vet att det är svårt och jag vet att jag inte kan sätta mig in i din situation. Jag älskar dig och vill inte att du är eller blir arg, utan ser det här som ett "kärleksbrev". Jag vill att du VET att jag alltid finns och att du är mig lika kär som mina syskon.
Jag vill bara be dig att låta mig vara den jag är och inte behöva förändra mig själv för att alltid kunna säga det du vill höra. Det känns som att jag behöver trippa på tå för att jag inte ska göra dig illa. Det gör ont att veta att du inte mår bra.

Dags för vänner.

No comments: