Carrie eller Miranda

Nu har jag jobbat på Hemtex i fem dagar i sträck + barnklasser och receptionen dagarna innan. Nu behöver jag vara ledig. Längtar till Lördag! Då är jag ledig hela dagen - sen är det "London the Musical" med hemtexgänget på kvällen och förhoppningsvis V&B lite senare med Sandra
Det var så skönt att träffa henne i helgen förresten - jag laddar på meden massa energi när jag umgås med henne. Mycket skratt och gemensam humor. Mycket förståelse och inget dömande. That's some good shit!

Vet inte vad det är som händer eller ens om det är någonting som händer(?), vet bara att det känns rätt rubbat och att jag stör mig på det samtidigt som jag mår bra av det. Jag vill och vill inte samtidigt. Jag bör definitivt inte och förstår inte varför jag inte kan tänka på det mindre ofta. Varför känns det så jävla bra, när jag har det jag har utöver "det" - och även trivs? Varför känner jag att bandet inte släpper? Varför måste jag vara en bekräftelseapa?
Är rädd för att det är så här det kommer vara. Bandet sitter för tight och om man försöker lossa på det så kommer det skjuta ifrån som en hård rekyl och då kommer det inte kunna repareras igen. Tror jag. Jag får leva med det. Ångest. Lycka. Vad är skillnaden?

Jag lever i Sex and The City. Mitt namn är Carrie Bradshaw (eller varför inte Miranda..?).

Låg och kollade på vänner till halv tre inatt och skrattade högt många gånger. Det är stor kärlek även till den serien. Serierna är - utöver mina bästa vänner, min familj och Body Joy - mitt favoritsällskap och jag tror att jag känner karaktärerna som om de var mina själsfränder. Det låter allvarligt stört men känns rätt bra. Jag älskar det.

...Jag är störd!