tvåsamhet?

Egentligen så är det väl kvällar som denna som jag borde sätta mig skriva någonting ganska långt och ogenomtänkt för att fingrarna glöder och huvudet är överhettat.

Har suttit hemma och gjort ingenting idag efter att jag jobbade och tränade i morse. Jag gillar det. Facebook-chattade lite med en vän till min vän som är trevlig i någon timme nyss. Synd att killar som t.ex. han inte finns tillgängliga i Stockholm. Här verkar alla de riktigt bra redan vara upptagna. Och jag kan inte blame'a någon. Såklart de är det!

Är så sugen på att följa med Lena (och enligt brorsan resten av familjen) till Portugal om 3 veckor men det verkar inte bli av. I don't shit money.

Men solen lyser och jag deppar inte någonstans! Livet är härligt. Kroppen värker lite men än så länge är det bara skön värk. Kanske ska be någon i klassen sätta tänderna (händerna alltså) i den och work it real hard.

Är det sjukt att längta efter tvåsamhet men att frukta förhållanden? Hm. Mina föräldrar verkar tycka att jag är knäpp, kräsen, tråkig och bitter som inte träffar någon. Hur ska jag veta liksom.