Hur ska jag hinna med allt? Jag blir stressad av att tänka på att jag inte har tillräckligt mycket tid på mig för att hinna med allt jag vill. Samtidigt klagar jag på att tiden går alldeles för långsamt på jobbet.
Kollade på en karta som visar punkter på fötterna som är sammankopplade med olika kroppsdelar. Jag har ofta ont i fötterna när jag tränar och den punkten jag får ont i är sammankopplad med magsäcken. Det är läskigt eftersom att jag tidigare haft problem med magsår. Även Hannah har ibland ont i fötterna, hennes punkter strålar från urinledaren, njurarna och urinblåsan, organ som hon har haft problem med. Ska man tolka det som en varning?
Jag har så mycket i livet som jag vill hinna med innan jag fäster mig vid någon och något på obestämd tid. Jag vill bo och leva utomlands, jag vill bli naprapat/kiropraktor, jag vill utbilda mig till dansare, jag vill engagerna mig ännu mer i barn, jag vill bli en fantastisk aerobicinstruktör, även body jam-instruktör etc. Det är mycket jag vill och mycket som är svårt att hinna med. Prestige.
Är det någon som kan lära mig hemligheten bakom naturlig skönhet? Jag önskar att jag hade den förmågan som många av mina vänner har då de kan gå upp ur sängen och se ut som fotomodeller. En annan tränar 6 pass i veckan, äter nyttigt och lever sunt utan resultat. Magda sa häromdagen att jag hade blivit smal och fått former. Jag blev värsta paff då jag tycker att jag ser precis likadan ut som jag gjorde för tre år sedan. Problemet var då att jag inte ens kunde acceptera mig själv som jag var utan var tvungen att "sluta" äta för att känna att jag var snygg. Lena och jag snackade om det härom dagen, jag förstod aldrig att de tog det så allvarligt.
Nöjd blir jag nog aldrig men jag känner idag att jag kan leva med den jag är. Jag är stolt över den jag har blivit men hoppas även på en förbättring i mitt yttre. Jag är nog inte ensam om den önskningen.
Jag vill skriva också. Jag älskar att skriva och det är förmodligen anledningen till att jag bloggar. skriver dagbok och insändare samtidigt. När jag skriver får jag alltid beröm. Pappa uppskattar alltid det jag skriver (sålänge min text inte inkluderar minapolitiska åsikter) och det gör mig stolt. Jag är oftast stolt över det jag skrivit. Jag vet att jag är bra på att uttrycka mig.
Jag saknar Magda. Det är alltid mysigt när vi är på Body Joy samtidigt och får snacka lite och uppdatera varandra om vad som hänt i våra liv sen senast. Det är konstigt också. Jag berättar så mycket för henne och hon... lyssnar alltid. Det är en bra känsla. Hon lyssnar och tycker till. Precis vad jag behöver då jag själv är mycket bra på att just tycka. Hon får mig att skratta så där så att jag tappar andan. Det är också en bra egenskap hon har. Hon är bra på många sätt men hon vet inte om det. Har försökt att berätta för henne men jag tror inte att hon lyssnar.
Hon vet i alla fall vad jag tycker.
No comments:
Post a Comment