Det är svårt att vänja sig vid en situation när man inte har något att fästa sig vid. Är man i ett förhållande är det lätt att fästa sig vid sin partner, har man ett jobb man älskar är det lätt att fästa sig vid det, har man ett fast schema så lär man sig att planera utifrån det.
Jag har varken en partner, ett jobb jag älskar eller ett fast schema som ser likadant ut från vecka till vecka längre. Det är ovant då jag alltid har haft något av det eller alltihop på samma gång. Jag tror att detta kan bidra till personlig utveckling. Det enda som är som förut är mitt jobb på Body Joy. Fast där är det inte heller som vanligt ju, för nu har jag blivit "en i gänget". Eller, jag är inte barnpassare längre, utan receptionist och instrultör! Skönt och bra och roligt. Men ovant.
Det är väl i de här lägena som man får lära sig att klara sig själv. Jag ser det som en utmaning. Även fast jag inte har något/någon att fästa mig vid så känner jag mig glad och framåt. Nu kommer det inte vara "samma-lika" längre. Det var ju det här jag ville ha!
Behöver lite hjälp på vägen. Jag vet att Emma har anmält sig som frivillig vad det gäller partyområdet. Var vill du finnas till hands?
Det är galet vad seg jag blir när jag är sjuk. Sitter vid datorn och försöker komma på hur jag ska få tag på 3dje säsongen av Sex and The City då jag inte har "tillgång" (snarare, jag vågar inte låna det :p) till Alex's SceneTorrents-konto sen i somras. Och jag behöver verkligen Sex and The City idag! Kanske har Lena lust att svänga förbi videobutiken på vägen hem? Hm...
Här sitter jag helt enkelt helt sysslolös och snorar. Har ingen ork i kroppen till att hitta på något som involverar kroppsligt arbete då det svartnar för ögonen värre än vanligt så fort jag reser på mig. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk just nu!
Btw! Hahahaha! Jag kommer ihåg en bild som jag och Alex ritade någon gång när jag var förkyld, det är säkert två år sen nu, på en apa som hänger uppochner och snorar! Jag tror att vi började asgarva när jag förklarade för honom att det var så jag kände mig, och sen, estet som han är, så skulle han rita en bild på det. Haha, den var klockren! Han hade en XD-min.... fantastiskt roande faktiskt...
Jag är lite besviken. Det är dags att du börjar se livet lite mer från mitt perspektiv, och inte bara utifrån hur du känner och mår. Jag har en egen vilja och egna behov. Jag vill kunna ställa egna krav och sen kunna kompromissa dem med dina. Jag kan alltid maka rum för dig men skulle vilja känna att du kan göra det samma. Du är min bästa vän och jag älskar dig fantastiskt mycket. Jag behöver dig nära för att du är den du är, för att vi känner varandra och vet var gränserna går. Du är ett otroligt stöd när jag verkligen behöver dig. Grejjen är den att jag vill höra ifrån dig vid fler tillfällen än bara då jag verkligen behöver dig. Jag får inte ofta svar på sms och du har inte ofta tid att lägga på det som inte har med skolan att göra. Jag vill inte att vår vänskap ska vara såhär skör. Vi behöver kunna säga nej eller vara besvikna utan att det blir jättefel.
Jag vill egentligen bara att du ska veta att jag behöver dig och att du försår det även de dagar då du inte har mycket tid över. Jag behöver se att du alltid kan lägga en minut på att svara på ett sms eller en timme för att fika eller komma på mitt första aerobicpass. Jag vet att jag begär mycket men jag skulle verkligen uppskatta det. Kan du inte ge mig det jag ber om så älskar jag dig lika mycket ändå men då vet jag i alla fall att du har ägnat en minut åt att tänka på det och på mig.
Hur blir det med sjöslaget? Vad skulle det kosta? Jag vill gärna med men jag behöver säga till på Hemtex typ... nu. :p
No comments:
Post a Comment