Upp och ner, ner och upp - grisen gal i granens topp.

Det går upp och ner för varje dag, det är jag som skapar min egen onda eller goda cirkel. Jag försöker ge mig själv mer egen-tid - tid att reflektera, vila, skratta. Försöker lämna lite tid öppen så att jag kan vara lite mer spontan. Det går... bra. Ibland.

Jag är i ännu en förändringsfas - en sån som jag älskar hur ont det än gör. Förändringar är för det bättre. Just nu gör det mer ont än gott men jag försöker se på det från en positiv vinkel. Jag vill inte sjunka djupare och vet att det endast är jag själv som kan göra någonting åt min situation. Jag vet att det går över och jag vet hur mycket starkare jag är när jag kommer ur den här krisen. Jag vet bara inte om det verkligen ska behöva vara såhär jobbigt att ta sig vidare? Fem steg framåt och fyra tillbaka. Igen. Och igen. Och igen.
Jag ska lära mig att säga nej. Och jag ska lära mig att ta hjälp. Mitt problem är att jag tycker att allt jag väljer är jäkligt roligt och ofta vill jag inte be om hjälp just därför. Ibland ber jag inte om hjälp för att jag vill vara Fröken Duktig. Och ibland ber jag inte om hjälp för att jag inte litar tillräckligt på den som skulle kunna hjälpa mig. Och vems problem är det då? Mitt!

Skolan är igång, ettorna är insparkade och jag är på flirthumör. Lyckades omedvetet dissa värsta ragget i fredags men vad ska man göra. Le och gå vidare? Tacka för uppmärksamheten? Jo det låter bra. Ge tillbaka mitt självförtroende bara.

Du säger att du vill lösa det här. Att du vill ses och förklara. Att jag alltid är välkommen. Sen rinner det ut i sanden. Alltid. Det är ju därför jag har slutat lägga ner energi på att försöka släppa in dig i mitt liv igen. 

Thailand 27 Dec - 22 Jan

JAG LÄNGTAR!!!