Det här med skrivandet går verkligen i perioder och hur mycket jag skriver beror huvudsakligen på hur mycket jag har att göra. Det konstiga är bara att jag alltid börjar skriva igen när jag har som mest på G och hur dumt är inte det egentligen? Och det är ju inte bara här jag skriver. Jag skriver en massa dumma saker som jag aldrig publicerar eller visar ens för mina närmaste. Krönikor, debattartiklar etc. Nu var det dock ett tag sen jag skrev någonting som jag blev riktigt nöjd med så jag underhåller mina fingrar med att skriva en massa skit här istället. :) Jag vet inte, jag kanske håller på att tappa glöden?
Det här med att flytta är en jäkla omställning. Jag har snackat i telefon ett par gånger med min far och träffat Lena på jobbet. Har inte hört av mig till någon av mina syskon (förutom när Hannah bröt hop i förra veckan, då chattade vi en stund). Och sen fick jag en stor kram av Saga när jag jobbade igår och hon satt i barnpassningen. Men i övrigt har vi varken setts eller hörts. Jag saknar dem men tycker att det känns lite skumt att ringa. För att inte tala om tanken att åka hem till Löjvik som känns ganska långt bort!
Jag har varit så jäkla säker på det här med flytten och har inte tvekat en sekund. Jag vet ju att jag klarar av det och jag har längtat efter det här i över ett år. Ändå så blev jag lite... inte ledsen... snopen! över att det gick så fort för dem att börja rodda om ute i mitt gamla hus (numer Hannah's hus). Inte en tanke på att jag kanske skulle ändra mig. Pang! Poff! Och så var allt mitt gamla borta. Det känns skitkonstigt - för dem så fortsätter ju livet som förut. För mig så är det här någonting helt nytt.
Det är verkligen inte så att jag tvekar ifall jag har gjort rätt, för jag och Emelie har skitkul och hjälper varandra hela tiden. Inte en tillstymmelse till irritation och sjukt mycket skratt! Det är bara det att det gick så fort för dem att vänja sig vid att jag är borta!
I övrigt så bor jag i en fantastisk lägenhet. Vårt kök är awesome. Det syns att mitt rum är mitt och att Emelie's rum är Emelie's. Badrummet (bortsett från lysröret jag redan avskyr) är toppen! Hallen är fortfarande fylld med ihopvecklade kartonger men i övrigt stor. Vi håller det rent och fräscht.
Är imponerad över hur bra vi går ihop, jag och Emelie, trots att vi känt varandra i så många år. Vi är oftast sugna på typ samma mat. Ingen av oss äter gärna pasta eller ris. Vi äter gärna någonting lagat till frukost. Vi dricker gärna te på kvällen. Vi diskar utan att ens tänka på det och därför behövs inga kommentarer ang. det. Vi ricker båda gärna en stor kopp kaffe till frukost. Ingen av oss gillar Löfbergs Lila. Vi dricker båda helst vitt vin. Tycker mycket om ostar. Och kladdkaka. Vi fnissar hela kvällar åt ord som "springa" och "smörfitta". Äh det är bara så sjukt och jag hoppas att det håller i sig. Jag trivs. Som fan!
Jag älskar att "bli vuxen" tillsammans med Emelie. Vi har lika mål med livet. Vi tänker lika och har bra dialoger och diskussioner.
Nu ska jag dra på mig mina thai-byxor och lägga mig i solen med tortoran. Tenta imorgon. Jippie!
No comments:
Post a Comment