we can gp kick it like Judo.

Det är nog inte förrän man förlorar någon som man förstår hur bra personen i fråga är. Sen vill man ju alltid ha det man inte kan få. Är jag ditt exempel? Kan du vara ärlig med mig? Hjälpa mig? Jag vill inte begå ett misstag för att du är dålig på att uttrycka dina känslor. Gör det enkelt för mig. Och för dig. För vår vänskaps skull. Du är en av de bästa människorna jag känner.

Jag är glad...are. Det var mitt mål. Jag är fortfarande på väg uppåt och har en bra bit kvar till "det optimala". Jag trivs. Ibland är det gött att leva.

Jag tror att jag gillar någon och det är ju bra! Jättebra faktiskt! Mitt problem är den där förhållandebiten. Jag vill inte ha något förhållande. Jag vill ha rättigheter och inga skyldigheter. Det låter så sjukt jävla egoistiskt men det är vad jag behöver för att jag ska nå mitt "optimala". Eller det är vad jag tror att jag behöver! Sanningen är nog bara att jag är rädd för att tappa mitt fokus. Att tappa balansen. Jag är rädd att jag aldrig hittar mig själv om jag hittar någon annan först.

Jag är rädd för att förlora en vän om jag väljer dig. Jag är rädd att jag ska göra dig ledsen genom att göra ett val jag inte kan göra. Än.

Så jag gör inga val. Jag tar det som det kommer. Jag går min egen väg till dess att någon markerar ut den för mig och säger att "Hey! I want you!". Först då kanske jag är redo att ta ett sidospår.

Jag gillar sex.

Jag gillar god mat och gott vin.

Jag gillar fest.

Jag gillar humor och skratt.

Jag gillar mitt hektiska liv.

Jag gillar att vara duktig...ast...

Jag gillar det jag redan har.

Det måste gå hand i hand med dig.