...från den pissigaste måndagsmorgonen EVER till en supermysig måndagskväll.
...från onsdagens stressgråtande till två lyckade klasser.
...från en över 8h skoldag till god middag och sedan 4h effektivt pluggande.
Om jag bara andas så löser det sig ju.
Jag blir så irriterad på mig själv. Jag brukar aldrig stressa upp mig utan istället tänka att "jag tar en sak i taget". Det har jag inte gjort de senaste veckorna - då har jag försökt göra allt på samma gång och samtidigt gett mig själv skitdåligt samvete för det jag inte hunnit med (vilket jag runt nyår LOVADE mig själv att jag skulle sluta med). Hur kommer det då sig att jag inte längre redan från början tar ett djupt andetag och gör som jag alltid har gjort? Kanske är det för att det blir mer och mer för varje termin? Kan vara så men jag tycker att jag borde ha vant mig nu.
Somnar inte i tid på kvällarna och sover sedan oroligt (förutom de nätter jag sovit med Danne - då har jag inte sovit jättetungt men inte heller oroligt - inte vaknat mitt i natten med stresskänsla).
Måndagen började pissigt. Går dock och lägger mig nu, på torsdagen, och känner mig nöjd. Så kanske är det bara en fel-fas (= en så'n fas då det blir fel)? Har ett nytt äventyr på g just nu som ger mig lite extra ljus i tillvaron. Jag är nöjd med det och tycker att det kan vara såhär ett tag.
När pressen över inlärning av koreografierna går över efter den här veckan så kommer jag att få ännu mer ljus från alla kidz och boyz på Body Joy. En till bonus är att solen går upp tidigare för varje dag. Snart är det sommar! :)
No comments:
Post a Comment