Det här är första gången som jag verkligen känner mig besviken vad det gäller Body Joy. Jag är riktigt ledsen faktiskt. Det känns som att jag inte får ut någonting av alla gånger jag har ställt upp - jag är fortfarande inte medräknad. Jag avgudar mina chefer (och ännu mer många av mina kollegor!) men ibland har jag svårt att tro att de ser längre än näsan räcker.
Jag berättade för Lena imorse att jag inte planerar att vara hemma på Body Joy-festen på onsdag och att jag istället planerat att ta med Fishy in till stan för att möta ett gäng goda vänner för att käka god mat i Kungsan tillsammans. Jag berättade att jag inte känner att jag fyller någon kategori för att infinna mig, förutom att jag bor på stället där festen hålls. Hon blev besviken i o m att det är hennes fest och inte chefernas. Jag tror inte hon förstår, eller vill förstå, hur besviken jag faktiskt är och hur "utnyttjad" jag ibland känner mig.
Men som sagt, det här är stället jag lever på (har precis stängt Body Joy nu) och jag älskar det mer än vad ord kan berätta. Det är ju liksom mitt liv jag har här. Jag har alla mina furton ungar, mina intressen och mitt jobb här. Det blir nog bra med ett break. Jag behöver det.
Jag jobbade min sista dag på Hemtex igår. Det kändes skönt men konstigt att lämna mina nycklar, namnbrickan och personalkortet tillsammans med alla mina fula jobbtröjor på bordet innan jag gick. Jävligt skönt. Jag har längtat efter den dagen!
"Firade" lite med Emelie och Magda igår över två flaskor vin och lite tapasmat. Efter ett och ett halvt glas sa Maggan att "om hon ställer sig upp nu kommer hon ramla". Sen drack hon två glas till. (Hon ramlade inte.)
Jag fick träffa Hakim, Maggans pojkvän, och fick äntligen höra vad Emelie hade på hjärtat. Välbehövt för oss alla tre. Det är btw så kul att se Maggan så glad. Hon är verkligen glad och jag hoppas att han vet vad han ger henne.
Idag är det en fjuttig vecka kvar. Snart är vi i Thailand babe!
www.resedagboken.se
- klockrenast
No comments:
Post a Comment