Nej!

Älskar de dagar då jag är ledig och helt ensam hemma då jag kan sitta i solen och dricka te i över 2h alldeles för mig själv. Det är lycka.

Jag är fett kramsugen!
Jag blir galen - min "desperation" kommer och går i vågor. Jag är egentligen inte ute efter ett förhållande utan mer sugen mys och bekräftelse och blir galen på mig själv då när jag störs av att människor av intresse går vidare bara för att jag inte gör någonting. De söker vidare efter nya flirtar medan jag står kvar och stampar i väntan på att min kropp ska få för sig att ta det tredje steget eftersom att min hjärna inte verkar fatta någonting. Samtidigt är det ganska skönt att de pallrar sig förbi så att jag slipper hamna i knäppa situationer - jag är ju inte intresserad av någonting långvarigt och egentligen ingenting relationsmässigt alls. Bara mys och bekräftelse. Jag är en jävla apa.
Samtidigt som jag känner mig allmänt frustrerad och ensam så älskar jag det som sätter mig i den här situationen. Det är det här jag vill ha! Jag vill inte att allt ska gå som på räls. Jag vill drabbas av motgångar. Jag vet inte hur jag ska utvecklas annars.

Klassen jag ledde i morse gick stört bra och jag känner mig skitnöjd. Alla var med och dansade utan protester och jag fick ögonkontakt med så gott som alla, vilket är mitt mål med helt främmande klasser. Är det en klass med barn/medlemmar jag känner så ska jag däremot ha sagt allas namn minst en gång och fått dem att skratta öppet. Vilken prestationsångest. Jag tror att de hade kul. Flera av tjejerna frågade hur de skulle göra för att få dansa med mig i veckorna och blev besvikna när jag sa att jag inte håller så "gamla" grupper. Jag gav dem Malin's e-postadress och bad dem önska en ny grupp till hösten.
Jag hoppas att de önskar. Det är inte det att jag behöver fler grupper utan bara att det skulle vara cred på hög nivå. Det skulle kännas jävligt bra helt enkelt.

Jag bangade Afron idag. När jag fick Emelie's mess om att hon inte pallade så kände jag lättnad för jag är fruktansvärt trött efter morgonens utpumpning. Lena kom hem ett par timmar senare och frågade om jag ville hålla afron eftersom att Jessica är sjuk. Vilken chans!
Jag kände efter och gjorde som Emelie senast imorse sa att jag borde lära mig att göra oftare - jag sa NEJ. Jag pallade helt enkelt inte. Hade inte Lena kunnat ta klassen hade jag dock självklart gjort det.
Men jag sa faktiskt NEJ!