Rörelseglädje - mitt mellannamn

Jag vet inte riktigt vad det är jag vill säga men jag vet att jag vill säga någonting. Jag längtar till den 8e Juni och hoppas verkligen att de här tre månaderna går superfort. Att sluta jobba på Hemtex den 31/5 kommer kännas som att ta studenten (inte nog med att det är dagen efter "ett år sedan studenten") då jag kommer känna mig lättad över att slippa jobba men också samtidigt känna ångest över att inte träffa Carro (i fallet runt studenten, klassen) flera gånger i veckan. Synd också att Lisa inte kommer att närvara på Hemtex under min sista månad - hon kommer vara saknad.

Jag tror att jag behöver en förändring. Jag trivs med det jag gör (bortsett från att jag tycker jobbet på Hemtex stundom är skittrist) och lever i en bubbla. Om den spricker (jag blir sjuk, skadad etc) så rubbas hela mitt mönster och då blir jag jätteosäker.
Jag vill göra någonting för mitt ego - typ börja spela teater som jag älskar, eller vidareutbilda mig till afro-, funk- eller Body Jam-instruktör. Planen var ju att jag skulle bli Body Jam-instruktör nu i Mars men det fungerade inte med mina planer för sommaren då jag måste filmas etc. Jag tror däremot att jag verkligen skulle behöva det här för mitt ego, för att jag ska ha ett nytt mål att sikta mot.
I morgon ska jag hopp- och studsa för första gången på över två veckor och hoppas verkligen att det går utan problem. Går min vad sönder igen så bryter jag. Jag ÄR rörelseglädje - don't dare take it away from me.

Berättade i helgen för tjejerna för första gången om saker som jag utsatte mig själv för, för ett par år sen. Har aldrig erkänt det för någon annan än mig själv förut men det kom upp som ett duskussionsämne under middagen och då bara ploppade det ut ur min mun. Det kändes som att alla blev lite snopna och det kändes superkonstigt att ni reagerade med avsmak - är dock glad för att ni vet att det hände och hur illa det kunde ha gått om jag inte hade haft vänner med sund blick som vakade över mig.

Jag tror på monogami men tror inte på "för evigt". Varför? Jag önskar att jag gjorde det - trodde på "för evigt" alltså.