Måndag

Skönt med regn. Det är första gången som det regnar på riktigt länge. Och det känns skönt. Jag älskar solen men allt kan kännas så väldigt ambitiöst när solen skiner. Då är det skönt när det regnar ibland. Inga krav. Inga måsten. Vem fan har lust att verkligen hitta på något i det här vädret lixom? Det bästa som finns då är ju att ligga under en filt i soffan, uppbullad med en herrans massa kuddar framför "Sex and the City". Inga krav och massa mys helt enkelt. Precis som jag vill ha det.

Jag förstår inte riktigt vad vårt problem är. Är vi riktiga vänner eller är allt bara på låtsas för att vi inte ska behöva känna oss ensamma? Ibland kan man undra. Jag tror att det är många som bara hänger ihop bara för att slippa vara ensamma. Jag säger inte att så är fallet för oss, men att det finns många som är så.
Jag vill slippa det. Jag vill inte ha det enkelt. Jag vill veta om ni mår dåligt och varför, så att jag kan hjälpa er så att jag stolt kan säga att "det här är mina bästa vänner och vi hör ihop på alla sätt". Jag kan inte göra det idag. Jag presenterar er som mina bästa vänner och jag är alltid stolt över er för ni är awesome allihopa men jag känner inte alltid att vi hör ihop. Och jag tycker inte om att ljuga. Jag vill slippa det. Och jag vill inte ha det enkelt. Jag vill att vi ska kunna prata och kunna komma nära varandra. Annars har vi ingen anledning att hålla ihop i våra senare liv.
Jag vill inte mista er för allt i världen. Hjälp mig att visa att vi litar på varandra.
Jag litar på er. Men finns ni där då allt skiter sig?

Jag vet att jag har rätt. Jag är bra på att tolka och analysera.

Egoist. Ja men visst, kalla mig det. Jag bryr mig inte. I det här fallet är det positivt. För jag har rätt och det vet ni. Jag är inte kall. Jag är varm och jag strular till allt det här precis när allt är som bäst just för att jag vill vara med er, för att jag älskar er. Annars har vi ingen anledning att ses första helgen efter löning för att då har vi ingenting att gå tillbaka till. Vi har haft jävligt kul tillsammans. Varför tappa det nu? Jag måste veta att ni alltid kommer att finnas där för mig. Ja visst, för mig! Jag är jävligt dålig på att hålla kontakten med folk.
Kalla mig gärna egoist, men säg inte att jag har fel. För jar har i det här läget precis så rätt som jag tror att jag har. Jag gör det här för vår skull så bli inte arga.
Eller bli det om ni vill, då vet jag var vi står.

Vi knäcker alla, för vi är klockrena. Och jag är så glad att jag fått de här tre åren tillsammans med er.

16 dagar kvar. Fan vad sentimntal jag känner mig när jag tänker på det.
Jag skäms för jag är som sagt grymt dålig på att hålla kontakten. Och jag är så rädd för att tappa er.
Vem är jag utan NU3? Det känns som om frågan lika gärna skulle kunna ställas som "Vem är jag utan Body Joy?".
För jag har ingen aning.

Hur är man kärleksfull och ego på samma gång?
Är det det som kallas självinsikt?
För då tror jag att jag har stor självinsikt.